Vad är det med mig och plädar?

Jag virkade en speciell julpläd häromåret, en pläd som bara tas fram till jul och får pryda sin plats i soffan så länge allt julpynt är framme – sedan packas den ner igen till nästa jul.

Förra helgen när jag la tillbaka pläden som brukar ligga i soffan resten av året blev jag sugen på att virka nåt nytt i plädväg, nåt mer färgglatt än den blå-svarta.

Ja, jag vet. Jag har virkat (och stickat) en del plädar redan …

Jag har nog till och med sagt att ni ska påminna mig om att inte påbörja fler såna här jätteprojekt, men ändå …

Jag är väldigt förtjust i virkade rutor som övergår från cirkel till kvadrat, t.ex Circle of friends som jag hade planer på att göra en julpläd av innan det blev den randiga. Nu har jag testat en annan sån ruta som saknar den tredimensionella effekten men som går mycket fortare att virka. I beskrivningen till den rutan hittade jag tips på hur man kan sammanfoga rutorna på ett för mig nytt sätt. Jag har kollat bland restgarnerna, och jodå, det ser ut som de skulle kunna räcka om jag bara köper till lite svart … Vi får väl se vad det blir av idéerna så småningom. Ibland stannar det vid idéstadiet, ibland blir det nåt färdigt som en pläd till exempel.

Tomten packad

I söndags packade vi ner julen. Allra sist packade jag ner Erik Waldemar:

Han är döpt efter min morfar och är ett kärt minne från ett på besök på Liseberg strax innan jul för många år sedan när flickorna var små. Erik Waldemar bodde tillsammans med en massa andra små tomtar och vättar i en av julbodarna. Kristina Lundbeck heter hon som gjort dem. Jag hade läst om henne i en veckotidning, om hur hon började jobba med lera för träna och aktivera sina händer när hon var sjuk. Vi blev helt betagna av de verklighetstrogna små tomtarna, tog god tid på oss och valde omsorgsfullt ut just vår tomte, hela familjen tillsammans. Sedan uppmanade Kristina oss att ge honom ett namn som hon brände in i hans ena träsko. På den andra ser jag nu att detta var för 20 år sedan.

Det känns lite konstigt att packa ner honom. Det känns som han tittar på mig. Varligt lägger jag honom i hans resväska, stoppar om honom med ett lapptäcke som jag sydde till My när hon var liten. Annat julpynt försöker jag packa ihop så det tar så liten plats som möjligt, men i väskan får bara Erik Waldemar ligga.

Tre nya böcker i min bokhylla

Jag tycker om att läsa, jag tycker om textil – då kan du ju förstå att jag ÄLSKAR böcker om textil. Det här är de senaste tillskotten i min bokhylla:

När jag fick ett presentkort i bokhandeln slog jag till på boken om Karin Larsson som jag skrev om i höstas. Lustfyllt har jag bläddrat i den och tittat på de vackra bilderna. De många detaljbilderna med teknikförklaringar är väldigt inspirerande och jag ser fram emot att läsa mer om Karin Bergöö Larsson.

Den här boken fick jag av mina föräldrar i födelsedagspresent. Min mor berättade att hon först trodde att det var samma Erika Åberg som skrivit ”Det sitter i väggarna” och tyckte det var lite roligt för hon och far gav Ida den boken i present i höstas. Så är det nu inte, men lite lustigt är det att det finns två väldigt kreativa personer med samma inte helt vanliga namnkombination som skrivit böcker om sina intressen. Jag har två av den stickande Erika Åbergs tidigare böcker: ”Mina stickade projekt” som man skriver anteckningar om sina projekt i, och ”Sticka varm och mönstrat” med en gullig dedikation i. Jag gillar verkligen hennes modeller och har stickat flera av dem, Otendagssockor, mössan Rost och ärg och mössan Färgspel med tillhörande sockor. Nu blir det snart ett nytt projekt att skriva om i projektboken för jag har beställt garn till tröjan Stainbodi i boken ”Stickat från kust till kust”. Jag har redan ett annat projekt igång – egentligen är det min mors projekt – en ärmlös sommartop i ett självrandande garn med lininslag. Linet gör garnet lite halkigt och svårhanterligt och nystanen rasade bara man tittade på dem så jag har lovat mor att göra toppen klar. Den blir säkert behaglig att bära när det blir varmt ute, så jag har lite tid på mig att få den klar, kanske till Mors dag. Det kunde ju vara trevligt för lilla mor.

Maja Karlssons ”Koftor” fick jag i present av mina vänner i syföreningen. Jag älskar ju koftor och har allaredan hittat flera modeller som jag vill sticka: Krans med lettiska flätor kring muddarna, spetskoftan Smycket, Martall med små fickor för hundgodiset och sist men inte minst Sundborn vilket ju loopar till den första boken.

Overall till fyrbent vägarbetare?

Det här är början på Fendis riktiga overall. Jag testar att sy den i bävernylon. Det fanns helt enkelt inte ”regntyg” i tygaffären, men Sara som har affären har också hundar och hon berättade att hon har sytt flera overaller till dem i bävernylon. Kanske det känns lite skönare än ett stelare ”regntyg” men risken finns att det inte håller vätan borta när det ösregnar. Det får framtiden utvisa.

Här är den delbara dragkedjan är fastsydd, vikresåren är på plats runt rumpa och mage, resår är iträdd i ett ben för att testa lämplig vidd och jag har satt i öljetter för resårsnoddar i kragen.

Jag bandkantade en flärp och sydde fast den under dragkedjan. Förhoppningsvis förhindrar den att det regnar in genom dragkedjan. Jag använde vikresår till regnflärpen också så den formar sig efter kroppen. Vikresår är nya grejen för mig – lätt att sy fast och bra till mycket. Testade t.o.m. häromdagen att sy ett par trosor av tygrester från ett klänningsprojekt och då bandkantade jag dem med vikresår, blev jättebra!

Med rundresår i benfållen blir benlängden bra – se bakbenet.

I morse testades overallen och den höll vätan borta den halvtimme vi var ute. Men jag behöver reglera resåren för Fendis ena framben gled in i overallen igen så han trampade på tyget och sen ville han inte gå för det kändes ju konstigt, förstås.

Vill du se hur mönsterdelarna ser ut – klicka här.

Här ser du den första, mindre lyckade, prototypen.

Trettonhelgen

Fendi ställdes ut på My Dog, Nordens största hundevenemang, i trettonhelgen. Förra gången han ställdes ut var på en mindre utställning och då var jag handler. Det gick inget vidare. Domaren sa att Fendi behövde mer övning och han fick ”Cannot be judged”. Den här gången var Håkan Norström, en av uppfödarna på Gåsadalens kennel som Fendi kommer från handler, och se då gick det bättre. Fendi fick Excellent i kvalitetsbedömningen! Men så hade Fendi varit på träning hos Håkan och Gunilla sedan i julas. Som vi saknat honom! Men vi passade på att fira trettonhelgen på Thorskogs slott, 3 mil norr om Göteborg och vi bodde i ett av slottsgemaken vilket vi inte kunnat om vi haft Fendi med.

Maten var fantastisk! Vad sägs t.ex. om tartar på pilgrimsmusslor och mango till förrätt, serverad med broccolicreme, rostade sesamfrön och ponzu, sedan bogbladsfile´ med tryffelpuré till huvudrätt och Crème Mousseline med brynt smör, havrekex, ångad lavendelmaräng och accerolasorbet till dessert. Jag ska inte räkna upp allt som fanns på frukostbuffén, men det var en frukost som anstår ett slott kan jag intyga. Det fanns t.o.m. huvudvärkstabletter för den som eventuellt behövde! Till lunch var det stekt kalkon med en underbar madeirasås och potatispuré, sedan var det dags för eftermiddagskaffe med smulpaj med bär och vaniljsås och på kvällen var det ny trerätters …

Vi hann faktiskt promenera i de vackra omgivningarna också. Det finns utmärkta promenadvägar på 2,4 och 6 km. Vi tog den kortaste för det var ganska blött och snöigt.

Vilken miss!

Matte, den här är inte alls skön

Vad jag är glad att jag gjorde en provmodell till Fendis overall först för jag hade liksom missat att mönstret var för töjbart tyg så när jag provade testmodellen på honom så gick det med nöd och näppe att dra igen dragkedjan. Vilken miss!

Det behövs många centimeter till för att min stackars hund överhuvudtaget ska kunna röra sig i den här …

Nytt år nytt projekt

God fortsättning på det nya året! Det var flera månader sedan jag skrev här senast, men nu är det nytt år och jag har ett nytt projekt på gång. Tanken är att använda bloggen som en arbetsdagbok och du är välkommen att följa processen. Fendi behöver en regnoverall med långa ben. Jag har hittat ett gratismönster i Facebook-gruppen Sy till djuren (mönstret heter Kinesoverall 32 cm, av Lena S Emanuelsson) och efter justering av rygglängd och benlängd ser mönsterdelarna ut så här:

Efter en del knepande och knåpande har jag fått till en prototyp med låånga ben. Nu ska den provas men Fendi är inte hemma just nu (han är på ”träningsläger” hos uppfödaren som ska ställa ut honom på My Dog nu i trettonhelgen) så det får vänta.

Jag har ännu inte köpt själva regntyget, beställde tygprover på regntäta reflextyger, men det tyg jag bestämde mig för är tillfälligt slut så jag kanske tänker om. Dessutom kommer det behövas tejp till sömmarna, vattenresistent dragkedja, rund resår, vikresår och snörstopp.

Det är mycket som är nytt för mig: att sy till en som går på fyra ben (det tog en stund att förstå hur mönsterdelarna skulle sitta ihop), att sy i regntyg, att sy fast vikresår, att sy fast den speciella dragkedjan …

Tips på hur man syr fast vikresår hittar du i länken här.

Vävmässa 2022, del 3

Det här blir det tredje och sista inlägget om vävmässan i Halmstad som var förra helgen. Vi börjar med en monter från Textilhögskolan i Borås. Darja Nordberg på Textil design-programmet visade hur hon utforskat en alternativ färgblandningsmetod i vävning. Hon har genom att succesivt byta ut en färg på en deltråd i varptråden mot en annan färg och sno deltrådarna fått fram färggradienter.

Luisa Recker väver kläder på beställning, kläder som vävs i ett stycke. Bilden i mitten visar hur tyget till skjortan såg ut när hon tog ut det är vävstolen. Synd att jag inte tittade ordentligt på pappersmodellen hon gjort av plagget innan hon vävde tyget, för nu har jag lite svårt att klura ut hur man genom att vika tyget skulle få fram skjortan utan att klippa en massa. Att väva tyg till kläder så här gör ju att det i princip inte blir något tygspill alls. Det här väckte gamla minnen till liv, så där gjorde vi på vävkursen på textillärarutbildningen. Tyvärr har jag inte kvar min svarta bomullsbussarong med invävda smala sindenband i orange och rosa som jag vävde då, med stor möda och stort besvär. Svart varp visade sig vara mer ömtålig än andra färger …

Kultur i Halland stod för en återbruksutmaning där fyra halländska textilkreatörer – Katarina Segerbrand, Helén Markow, Lena Haglund och Anna Fabler – fått var sitt set med bl.a. ett virkat täcke eller en duk i grövre bomullsgarn och ett lakan med spets och monogram att göra något nytt av. Jag fastnade speciellt för den här tefärgade artistrocken.

Jag fascinerades av kontrasterna i hårda stenar inbäddade i mjukt broderi av Jenny Bäckman. Hon är en av konstnärerna i VMT – Västsvenska mönster- och textilkonstnärer. Jag fick verkligen lust att peta och känna på dem, men jag gjorde det inte som den väluppfostrade utställningsbesökare jag är. Flera andra konstnärer i VMT ställde ut:

Moniqa Bofeldt Rasmusson
Annika Ödman
Lena Åkesson

Nätverket Vävformgivning är en ideell förening i Västra Götaland. De väljer ett tema att arbeta kring och under 2-3 år arrangerar de utbildningar, föreläsningar, resor och studiebesök kring temat. Här ser du ett deras senaste tema ”Yta och struktur i väven”. Här är ett axplock av vad de visade:

9 vävare är en grupp vävare som enbart väver dubbelväv, exempelvis i form av väskor av olika modell:

Att väva dubbelväv med idolbilder på Elvis the King var ju lite otippat!

Med tanke på att jag jobbar som textillärare tycker jag att det passar att sluta den här utställningsrapporteringen med att visa något som barn vävt. På några ställen fanns aktiviteter riktade speciellt till barn, bland annat kunde de få väva på små vävar i papp och fanns så detta:

ett helt hus där barnen vävde väggar och tak med mattrasor!

Fendi 1 år!

Idag fyller vår älskade Fendi 1 år!

Vem kan tro att vi ägnar mycket tid åt pälsvård varje dag?

men det blir så när det regnat nästan hela dagen

Han fick blodpudding och prinskorv och en ny leksak, en lila mullvad (var får de allt ifrån de som hittar på hundleksaker) som både piper och prasslar.

Väv 2022, del 2

Jag älskar att gå på mässor. Kreativitetsdepån blir verkligen påfylld när man får klappa garner i regnbågens alla färger, bläddra i nya inspirerande böcker, bekanta sig med redskap man inte sett förut och se hur andra utnyttjat varierande tekniker för att få fram olika uttryck. På vävmässan i Halmstad såg jag t.ex. en solfjädersvävsked för första gången. Så här ser en sån ut:

När man väver med en sån kan man variera mellanrummet mellan varptrådarna så att det uppstår längsgående vågformer:

Det fanns också små, små vävramar:

De här heter Hello loom och köps i ett sånt här set som man trycker ut med fingrarna. Tyvärr var de slutsålda igår, annars kanske jag hade köpt ett set. Jag köpte faktiskt inte något, stod och höll i ett paket med merinogarn men det fick inte följa med mig hem.

Alla möten med människor från olika kulturer på en vävmässa är också väldigt spännande. Amila Smajovic’ från Bosnien visade bl.a. bönemattor som hon vävt med inspiration av en bönematta från Kungamoskén i Foca som förstördes i kriget 1992.

Man kan se att Amila hämtat inspiration från de traditionella mönstren när hon designat sina andra vävar:

Ousman Sarr visade hur man väver i en vävstol vanlig i västafrika. Den är genial i sin enkelhet, gjord för att lätt kunna fällas ihop om det regnar eftersom man vanligen väver utomhus. Lägg märke till ”varpbollen” till höger i bild, placerad ovanpå de tunga stenarna som håller den utrullade delen av varpen sträckt.

Här är en länk till en film om den västafrikanska vävningen. Kolla in varpningen – 50 meter bara på marken så där!

Nu får jag nog sluta skriva för idag, för se vad som händer i rummet bredvid medan jag sitter och skriver:

Fendi får INTE vara i våra sängar. Det här kom han på var ett bra sätt att få lite uppmärksamhet på.

Det får bli en del 3 en annan dag. Den kommer bl.a. att handla om västsvenska mönster- och textilkonstnärer, Region Hallands Återbruksutmaning och 9 vävare. Nu ska vildbasaren få bada.