I söndags packade vi ner julen. Allra sist packade jag ner Erik Waldemar:

Han är döpt efter min morfar och är ett kärt minne från ett på besök på Liseberg strax innan jul för många år sedan när flickorna var små. Erik Waldemar bodde tillsammans med en massa andra små tomtar och vättar i en av julbodarna. Kristina Lundbeck heter hon som gjort dem. Jag hade läst om henne i en veckotidning, om hur hon började jobba med lera för träna och aktivera sina händer när hon var sjuk. Vi blev helt betagna av de verklighetstrogna små tomtarna, tog god tid på oss och valde omsorgsfullt ut just vår tomte, hela familjen tillsammans. Sedan uppmanade Kristina oss att ge honom ett namn som hon brände in i hans ena träsko. På den andra ser jag nu att detta var för 20 år sedan.

Det känns lite konstigt att packa ner honom. Det känns som han tittar på mig. Varligt lägger jag honom i hans resväska, stoppar om honom med ett lapptäcke som jag sydde till My när hon var liten. Annat julpynt försöker jag packa ihop så det tar så liten plats som möjligt, men i väskan får bara Erik Waldemar ligga.