Baka, baka liten kaka

Idag kom en ny bakform med posten. Visst är den snygg? I första hand har jag tänkt göra hundgodis till Fendi i den, men jag såg på förpackningen att man kan använda den till både grytunderlägg (om man vänder den upp och ner)

diskunderlägg och som fettuppsamlare när man lagar mat i ugn (man lägger t.ex. kycklingklubbor på den uppochnervända formen så rinner fettet ner på formens botten).

Det såg ganska kul ut när godisarna började bli färdiga för de ”poppade upp” ur formen (min ugnslucka är randig därav ränderna på bilden). De ska torkas i ugnen i ungefär en timme men jag var så nyfiken på om Fendi skulle tycka godiset är gott så jag plockade ut några pluppar och gav honom när de svalnat. Jag hade tänkt det här som träningsgodis och han gillade smaken, men när vi testade så stannade han för att tugga på dem, tyckte kanske de var lite hårda, så det blev ju inte så bra. Träningsgodis ska ju locka framåt inte göra så att hunden stannar :). Får se om jag hittar nåt annat recept som inte ger så hårt godis – annars får jag väl testa fram nåt själv.

Godiset är gjort på ägg, tonfisk och tapiokamjöl. Det tog nästan lika lång tid att hitta tapiokamjöl i en affär som det tog för formen att skickas från Tyskland och hit. Nej, nu överdrev jag lite, men jag fick fråga i fyra affärer innan jag fick tag i det. Det är tydligen gjort på kassavaroten, också kallad maniok, vilket fick mig att tänka på tv-serien Robinson där det var det enda de hittade att äta. Receptet hittade jag på sidan Baka med matte.

Tomten packad

I söndags packade vi ner julen. Allra sist packade jag ner Erik Waldemar:

Han är döpt efter min morfar och är ett kärt minne från ett på besök på Liseberg strax innan jul för många år sedan när flickorna var små. Erik Waldemar bodde tillsammans med en massa andra små tomtar och vättar i en av julbodarna. Kristina Lundbeck heter hon som gjort dem. Jag hade läst om henne i en veckotidning, om hur hon började jobba med lera för träna och aktivera sina händer när hon var sjuk. Vi blev helt betagna av de verklighetstrogna små tomtarna, tog god tid på oss och valde omsorgsfullt ut just vår tomte, hela familjen tillsammans. Sedan uppmanade Kristina oss att ge honom ett namn som hon brände in i hans ena träsko. På den andra ser jag nu att detta var för 20 år sedan.

Det känns lite konstigt att packa ner honom. Det känns som han tittar på mig. Varligt lägger jag honom i hans resväska, stoppar om honom med ett lapptäcke som jag sydde till My när hon var liten. Annat julpynt försöker jag packa ihop så det tar så liten plats som möjligt, men i väskan får bara Erik Waldemar ligga.

Fendi 1 år!

Idag fyller vår älskade Fendi 1 år!

Vem kan tro att vi ägnar mycket tid åt pälsvård varje dag?

men det blir så när det regnat nästan hela dagen

Han fick blodpudding och prinskorv och en ny leksak, en lila mullvad (var får de allt ifrån de som hittar på hundleksaker) som både piper och prasslar.

Väv 2022, del 2

Jag älskar att gå på mässor. Kreativitetsdepån blir verkligen påfylld när man får klappa garner i regnbågens alla färger, bläddra i nya inspirerande böcker, bekanta sig med redskap man inte sett förut och se hur andra utnyttjat varierande tekniker för att få fram olika uttryck. På vävmässan i Halmstad såg jag t.ex. en solfjädersvävsked för första gången. Så här ser en sån ut:

När man väver med en sån kan man variera mellanrummet mellan varptrådarna så att det uppstår längsgående vågformer:

Det fanns också små, små vävramar:

De här heter Hello loom och köps i ett sånt här set som man trycker ut med fingrarna. Tyvärr var de slutsålda igår, annars kanske jag hade köpt ett set. Jag köpte faktiskt inte något, stod och höll i ett paket med merinogarn men det fick inte följa med mig hem.

Alla möten med människor från olika kulturer på en vävmässa är också väldigt spännande. Amila Smajovic’ från Bosnien visade bl.a. bönemattor som hon vävt med inspiration av en bönematta från Kungamoskén i Foca som förstördes i kriget 1992.

Man kan se att Amila hämtat inspiration från de traditionella mönstren när hon designat sina andra vävar:

Ousman Sarr visade hur man väver i en vävstol vanlig i västafrika. Den är genial i sin enkelhet, gjord för att lätt kunna fällas ihop om det regnar eftersom man vanligen väver utomhus. Lägg märke till ”varpbollen” till höger i bild, placerad ovanpå de tunga stenarna som håller den utrullade delen av varpen sträckt.

Här är en länk till en film om den västafrikanska vävningen. Kolla in varpningen – 50 meter bara på marken så där!

Nu får jag nog sluta skriva för idag, för se vad som händer i rummet bredvid medan jag sitter och skriver:

Fendi får INTE vara i våra sängar. Det här kom han på var ett bra sätt att få lite uppmärksamhet på.

Det får bli en del 3 en annan dag. Den kommer bl.a. att handla om västsvenska mönster- och textilkonstnärer, Region Hallands Återbruksutmaning och 9 vävare. Nu ska vildbasaren få bada.

Väv 2022

Så blev den äntligen av – Vävmässan i Halmstad. Först skulle den ha varit 2020 och då vet vi ju alla vad som hände – pandemin kom emellan. Samma elände omöjliggjorde vävmässan ifjol, men nu, NU blev den av. Den har varat i dagarna tre. Jag var där idag, sista dagen, och vilken härlig upplevelse!

En av de första utställarna jag besökte var Nina Floderus som säljer handvävda produkter men också skaftväxlare till den som själv vill prova på att väva de tekniker som Nina jobbar med.

Här visar hon halsdukar/-sjalar i ”deflected double weave” som tekniken heter på engelska. Den får trådarna att flyta ut lite olika på tygets fram och baksida. Den svartgrå väven är i merinoull. De med lite mer färg är en kombination av merinoull och lin.

Nina ställde även ut tillsammans med andra halländska textilkonstnärer, t.ex. Elsa Lillieroth-Dagås

som vävt bland annat Väktaren efter en resa till Egypten där hon gjorde ett oförglömligt besök i en pyramid. Du ser alla mörka trappor man fick gå för att komma ner till själva gravkammaren.

Elsa har också vävt den här fantastiska blodboken med koppartråd i inslaget som en effektfullt bakgrund till själva trädet.

Måste bara visa den lite från sidan också så den tredimensionella effekten syns riktigt.

I en annan monter träffade jag Eva Sundström, författare till en ny bok om Karin Bergöö Larsson. Hon har forskat och skrivit om Karins textilier och kläder och i boken beskrivs både textilvetenskapligt och konstvetenskapligt ett stort antal av hennes textilier.

Boken heter Karin Bergöö Larsson textilkonstnär mellan jugend och modernism och kom ut i juni i år.

Karin var ju verkligen modern och före sin tid i sitt formspråk. Eva gav exempel på hur hennes skapande än idag kan användas som inspiration till skapande t.ex. i slöjden i grundskolan när hon visade på hur Karin broderat på våffelväv på sitt eget Karin-vis.

I en av hallarna presenterades olika utbildningar inom det textila området. Flera folkhögskolor fanns representerade. Blekinge folkhögskola visade bland annat dessa fina grytlappar vävda i en teknik som i alla fall när jag gick min utbildning kallades trollväv. Den vävs med ett enkelt redskap som jag vet att man kan göra själv, men det är så mycket enklare att använda de här ramarna där piggarna fjädrar lite och det finns inte några spikhuvuden som är i vägen. Vet du möjligen var jag kan få tag i såna? Skulle gärna vilja ha såna till mina grundskoleelever där jag jobbar nu.

​Jag har mycket mer att visa och berätta, men nu håller jag kväll. Det kommer mer om vävmässan imorgon!

Huvudarrangör av vävmässan är Svenska Vävrådet som bildades som ideell förening våren 1987. Svenska vävrådet har till uppgift att samla olika aktörer inom vävområdet; företag, organisationer, skolor och institutioner och man arrangerar vanligen vävmässa vart tredje år.

Helgens tema: strumpor

Det låg inte mindre än 7 par strumpbyxor i korgen med saker som skulle lagas! Ja, jag lagar strumpbyxor – inte alla, men de färgglada. Jag tycker det är svårt att hitta kulörta strumpbyxor, så jag lagar de jag har om det går utan att det syns alltför mycket. I korgen låg också en innesko som nu är hel igen. Jag gömde maken till den nånstans för att Fendi inte skulle leka med den – undrar bara var.

Nu när det börjar bli kallare ute blir man ju lite sugen på att sticka strumpor igen. Jag har tagit fram en gammal sockstickning, minns inte när jag började på den första gången men vet i alla fall att jag precis efter påsk ifjol började om och då hade jag bestämt att det skulle bli ett par Vanilla-sockor. Garnet trasslade, men jag redde ut trasslet och stickade vidare tills jag insåg att vaniljsockor inte var en modell i min smak. Jag repade upp och la garnet åt sidan. När jag la upp till vaniljsockorna testade jag en (för mig) ny uppläggning: Italian tubular cast on. Den detaljen jag ville behålla när jag nu bestämt mig för ett nytt sockförsök. Jag fattar inte nu hur jag lyckades få till den där italienska uppläggningen förra gången. Satt hela kvällen med den, läste i min uppläggningsbibel Cast On Bind off och tittade på Youtube-filmen jag länkat till här ovanför. Inte förrän jag körde om filmen ännu en gång från allra första början fattade jag vad jag gjort för fel. Men sen tappade jag en del av de maskor som jag kämpat så med att få till och då beslöt jag att det får bli vanliga, klassiska sockor med hällapp av det här garnet – Austerman Step med Aloe vera och jojobaolja i.

Kommer Folke hålla sig i påsen?

Folke är en ost och jag har sytt en påse till osten – istället för denna evinnerliga plast. När jag hade sytt påsen vaxade jag den och av någon anledning provtvättade jag den sen och då försvann vaxet. Jag hade inte tittat på hela instruktionen innan jag satte igång. Nånstans mitt i fick man veta att man bara ska rengöra med lite diskmedel och vatten om man vill behålla bivaxbehandlingen. Nu har jag vaxat den igen och stoppat Folke i påsen.

Man kan forma vaxade tyger med värmen från händerna, så genom att vika in kanten och hålla om den en liten stund får man den att förbli invikt.

Allt som behövs är lite bivax, strykjärn, en tålig yta att stryka på (om du inte har en strykbräda), smörpapper/bakplåtspapper – och så tyg förstås, bomullstyg. På Strömsö finns fakta och bra instruktioner till tygvaxning.

Bloggfix och annat fix

I helgen har jag fixat med bloggen. De gamla sidorna finns kvar men jag har gjort om dem lite. För att det ska bli lättare att hitta information om de olika plaggen jag gjort är nu bilderna klickbara och på sidan med beskrivningar är tanken att du ska kunna klicka på namnet till en beskrivning så kommer den upp som en utskrivbar pdf-fil. Det kanske är mer än jag som ibland föredrar en analog beskrivning … Det tar mer tid än man kanske tror sånt här, så alla beskrivningar är ännu inte konverterade till pdf-filer och sidan med klänningar har kvar den gamla layouten ännu så länge. Men det kommer, det kommer …

Jag har också lagt till en sida som heter Fendi. Tanken är den ska fyllas på med bilder efterhand och även där blir en del bilder klickbara.

För dig som inte är så van att läsa bloggar: på datorn ser man sidnamnen i den svarta listen högst upp, klicka på det du är intresserad av så visas sidan. Använder du mobil eller surfplatta klickar du på en symbol med tre grå streck i den svarta listen så kommer en meny med sidorna upp. När jag nu lagt ner så mycket jobb på det här vill jag ju att du ska hitta och titta på mina sidor … 😉

I eftermiddag blir det annat fix:

för så här ser Fendi ut efter förmiddagens promenad.

Liten juli-rapport

Det här är vad jag pysslade med i juli – stickade en mössa och ett par strumpor till min syster. Nu har hon fyllt år så nu kan jag visa dem här. Mössan är istället för den hon fick häromåret och som mössen åt upp:

Jag stickade först mössan men kom sedan på att det vore fint med matchande sockor till. Sockorna är stickade med annat garn till för att de ska tåla slitage och kunna tvättas i maskin, därav de lite olika nyanserna. Mönster till allt finns i boken Sticka varmt och mönstrat av Erika Åberg.

Idag har jag äntligen kommit mig för att sy ett nytt halsband till Fendi, i äkta siden minsann.

Det är en remake av en slips jag köpte på Erikshjälpen i somras.

Jag och döttrarna besökte en del seconhand-affärer i somras och på ett annat ställe hittade jag den här för en tia!

Jag tror det är mink. Den ska också få bli hundhalsband så småningom.