Det var länge sen nu …

I januari i år pausade jag den här bloggen och startade en ny med anledning av att Uffe och jag blivit med hund. Men den nya bloggen har inte fått så många besökare, den här får många fler fast jag inte varit aktiv här på ett halvår, så nu gör jag ett omtag och skriver här istället, både om tyg och garn och hund. Idag blir det en kort resumé av det halvår som gått sen jag skrev här senast.

januari:

Fendi fick en mycket uppskattad räv i present, en som både piper och prasslar. Han älskade den intensivt, så hårt att nosen ganska snart började trådas upp. Eftersom han tyckte så mycket om den lagade jag den med det tyg jag hade hemma som passade ”bäst”. Tyvärr gav resultatet lite pandemi-vibbar – en räv med munskydd liksom.

Det tog inte lång tid förrän även övre halvan av huvudet blivit så illa åtgånget att något behövde göras. Nu blev det ett radikalt ingrepp: jag sprättade loss huvudet, sprättade loss ögonen från huvudet och sydde dem på ett nytt huvud som jag sytt med gamla huvudet som mall.

Mars månad blev jag färdig med den här tröjan:

 Garnet är lite märkligt, alldeles stumt och oelastiskt, förmodligen för att det innehåller så mycket bomull. Jag skulle egentligen inte alls ha mer garn men eftersom jag verkligen gillar den här brunlila färgskalan förälskade jag mig i garnet så fort jag såg det i affären. Skulle färgen ha ett namn tycker jag tweedy aubergine skulle passa. Nästa gång ska jag dra lite mer i garnet innan jag bestämmer mig – och känns det stumt ska jag INTE köpa det – även om det är mjukt och gosigt att klappa på. Inte ens resårstickningen blev speciellt elastisk, och då avmaskade jag ändå med Jeny´s Surprisingly Stretchy Bind Off. Garnet heter Freya (från Sirdar), kallas mjuk och borstad vinterbomull och innehåller förutom 55% bomull även 31% akryl och 14% polyester. Modellen heter October Sweater. Man börjar uppe vid halsen, stickar först fram och tillbaka på en rundsticka medan man ökar för raglan och ringning fram. När ringningen blivit tillräckligt djup fram lägger man upp maskor i ringningens botten mitt fram och stickar sedan runt. Trevlig stickning som skulle ha kunnat gå ganska snabbt om jag fått till rätt maskantal från början. Du hittar en gratis beskrivning här.

I april kunde jag äntligen överlämna tröjan Fern and feather till My. Det kändes som jag hållit på med den i evigheter, men när jag tittar i min stickprojektsbok ser jag att det faktiskt inte tagit mer än drygt ett år. Inte så illa, med tanke på att jag började om flera gånger. Det här är version 3. Version 1 stickade jag i annat garn, blev tveksam på storleken och började på annan storlek i samma garn. I somras fick jag för mig att jag inte tålde garnet (fick ögonlockseksem), köpte nytt garn och började om.

Samma månad var jag på sy-LAN och sydde två klänningar, en med tulpaner på:

och en i något slags råsiden som jag invigde tillsammans med October sweatern på vår första hundutställning.
Hade läst nånstans att man gärna ska bära kläder i färg som framhäver hunden och det tycker jag att jag lyckades med. Här kan du läsa mer om råsidenklänningen

I juni sydde jag gardinkappor till min mor av gamla lakan med virkad spets och monogram. A står för Agnes som min älskade mormor hette. Detta monogram finns på alla hennes kökshanddukar och lakan. Jag förstår inte att man hann med allt handarbete förr, när man hade färre maskiner till hjälp i hushållet.

Och allt är så välgjort, se bara hur hon sytt fast bomullsband (eller bändelband som mormor sa) över den virkade spetsen i kanten som förstärkning. Stygnen är mikroskopiska.

Här har jag provhängt en av gardinerna i vårt sovrumsfönster.

Nästa gång får du läsa om vad jag gjorde i juli.

Nu är vi redan inne i augusti och det är dags att planera läsåret som börjar nästa vecka. Vi kommer bland annat att ha något gemensamt återbrukstema i årskurs 7 som jag hoppas kunna berätta mer om en bit in på terminen.

Ny blogg

När Fendi, vår lilla vita, fluffiga dvärgpudelvalp, flyttade in pausade jag bloggandet. Nu när han bott hos oss i drygt två månader och vi börjat få vissa rutiner på plats har jag blivit sugen på att skriva och fota igen. Men min intressesfär har ju vidgats så att bara blogga om tyg och garn känns inte längre rätt. Jag har så mycket mer att berätta. Därför tänker jag förlänga pausen här och istället skriva i en ny blogg: Fendi och jag. Tanken är att den ska handla om mitt liv med BÅDE hund, tyg och garn. Du ska även i fortsättningen få tips och idéer på sådant man gör med tyg och garn men OCKSÅ få följa mitt liv som nybliven hundägare. Jag kommer beskriva det precis som det är, både när allt går bra och när det går åt pipsvängen. Så var ju tanken med den här bloggen – och så ska det bli min nya blogg. Välkommen till min nya blogg, du också!

Jag ställer denna blogg på paus med en bild där kudden i bakgrunden är samma kudde som var med i mitt allra första blogginlägg. Här ”hjälper”Fendi mig med en stickad provlapp som jag skulle ha med till jobbet. Jag gav upp, stickar nu bara med rundsticka och med garnet i en korg mitt på bordet när han är i närheten :).

Fendi

Vi har blivit med valp!

En anledning till att jag inte varit så aktiv här på bloggen är att jag har läst hundböcker och på andra sätt förberett för Fendis hemkomst. Jag har bl.a. stickat en tröja åt honom. Jag har fått lära mig att valpar kan behöva tröja på vintern och jag var såklart inte sen att sticka inte en utan två tröjor åt honom. Detta är den som passar … :).

Och så har jag gjort en snuffelmatta – jag knöt remsor av tyger som blivit över när jag sytt mina klänningar på en entrématta i gummi.

Här är en länk till stickbeskrivningen av hundtröjan. (Buttoned Dog Sweater Knitting Pattern)

Banka, banka …

Vad gör egentligen slöjdlärarna på sina studedagar kan man undra när mina förberedelser inför eftermiddagens workshop såg ut så här:

På förmiddagen berättade Christian Svensson, slöjdlärare, slöjdare och maker om sitt perspektiv på slöjdande. Våga misslyckas var ett av hans budskap som jag vill föra vidare till mina elever.

Eftermiddagen ägnades åt olika workshops med anknytning till återbruk. Några testade t.ex. på sashiko, andra gjorde penslar av material som kanske annars bara skulle slängas. Själv testade jag på Tataki Zome – en japansk metod där man bankar in växters färgpigment i tyg med hjälp av t.ex. en gummiklubba.

Växterna jag använt här är palettblad, zebrablad, pelargonia och afrikansk prästkrage.

Med Christians uppmuntrande ord fail harder och våga misslyckas i bakhuvudet testade vi olika växter, att göra symmetriska och mer fria mönster, olika tyger … Helt plötsligt dök den här gynnaren upp bland mina experiment – en liten löving eller nåt. Den ska få pärlögon och vem vet, kanske den utvecklas vidare – för experimentlusten har vaknat igen.

Den här inspirationsdagen för slöjdlärare i Halland arrangerades av Halmstad kommun och Kultur i Halland – Slöjd (Region Halland) – en uppskattad studiedag!

Läs mer om Tataki zome här.

Knarrande stickning

Jag försöker undvika tyg- och garnaffärer (!?!) för så fort jag går in i en hittar jag något jag villhöver. Nu har det hänt igen. Häromveckan var jag på jakt efter myggnätsliknande tyg och hittade det i en av de lokala tygaffärerna. I samma affär fanns ett vackert garn i en spännande materialkombination som jag inte kunde motstå. Men jag köpte bara ett nystan. Jag lyckades i alla fall begränsa mig – den dagen. Förra helgen när vi var i stan parkerade vi alldeles i närheten av tyg- och garnaffären och då kunde jag inte längre motstå frestelsen att köpa mer garn av samma sort. För tänk om någon annan annars skulle köpa det …

Jag har redan börjat sticka med garnet – en klassisk raglantröja ska det bli – men det knarrar förfärligt när jag stickar, har aldrig varit med om dess like. Nu hoppas och tror jag att det inte är garnet som knarrar, utan stickorna. Det är en rundsticka med utbytbara tippar av någon sorts genomskinlig plast som jag köpt på Maxi någon gång när jag var i akut behov av rundsticka, så igårkväll beställde jag nya sticktippar som förhoppningsvis inte knarrar. Är man sticknörd eller är man?

Ps. Garnet är Freya, soft and brushed wintercotton från Sirdar, 55% bomull, 31% akryl och 14% polyester, maskintvättbart.

Vävsalong Halmstad

I helgen var vi i stan, Uffe och jag. Det var många trevligheter på gång, bl.a. kunde man ”Smaka på Halmstad” på Stora torg: lokalproducerad honung, syrade grönsaker, bröd, blommor och bär …

På Halmstad konsthall (i samma fina byggnad som Stadsbiblioteket) tittade vi på Vävsalong, en jurybedömd vävutställning.

Den här Semestergräsmattan av Ronja Joensuu tyckte jag väldigt mycket om. Lite laidback i sitt uttryck med maskrosor, rufsigt gräs – och spana in den tovade cola-burken.

En annorlunda form av självporträtt med humoristisk touche: två vävar i bunden rosengång av Elin Claesson. Den till vänster heter Hur jag ser ut och den till höger heter Vad jag gör.

Förlåten i rosengång/tuskaft av Kristina Runesson får bli min sista bild från Vävsalongen i Halmstad. Så vackra!

Utställningen visad fram till d. 7 november. Kan du inte ta dig till Halmstad finns en digital version av Vävsalong här.

Jag gjorde en Berit i helgen

Jag har varit hos min dotter My i helgen. Hon har nyligen gjort om sitt sovrum – lagt nytt, fint golv och köpt ny säng. Det gick inte att få önskad säng med klädsel som matchade sänggaveln så hon köpte en sängkappa som skulle kortas av. Hennes symaskin är inte så bra, så jag packade mina två maskiner – en vanlig hushållssymaskin och en overlock samt diverse sybehör – och åkte till Eskilstuna. My passade på att köpa mörkläggningsgardiner när jag ändå hade symaskinerna med, så på bilden syns inte bara den avkortade sängkappan utan också nyfållade mörkläggningsgardiner – och som en bonus: några kuddar sydda av gardin- och sängkappstyg som blivit över.

I vardagsrummet hängde sedan tidigare härligt mörklila gardiner, dock bara provisoriskt fållade. Eftersom vi råkat dra loss ett gardinstångsfäste i sovrummet när vi hängde upp gardinerna där beslöt jag mig för att göra en s.k. Berit: låta gardinerna hänga kvar på stången och sy upp fållarna på plats.

Berit är en av mina bästa vänner, också hon textillärare. Det var hon som en gång gjorde så här när hon sydde upp sina gardiner och jag tyckte det var smart. Tänk Berit, att du gett namn åt en gardinfållningsmetod! Det visste du inte om, va´?!

Skjortklänning!

För några veckor sedan var Uffe och jag i Laholm. Och är man i Laholm ska man besöka stadsparken, bokhandeln och tygaffären Tyglust. I tygaffären finns hur mycket fina och roliga tyger som helst. Jag fastnade för det här:

Och tänk, jag bestämde mig för att testa att sy en annan modell än Sandy – som jag ju sytt femton varianter av redan. Det blev en klassisk skjortblusklänning med sidfickor, dold knäppning, sidsprund och rationellt sydda ärmsprund.

Jag kortade av klänningen 6 cm och rundade hörnen vid sprunden nertill.

För säkerhets skull – så jag kan ta ut stegen ordentligt – sydde jag förstärkningar på insidan av sprunden: sicksackade kvadrater av skjorttyget, vek dem diagonalt och sydde fast dem med raksöm i triangelform.

Dessutom la jag ut vidden en halv storlek över stussen. Annars har jag följt mönstret. Beskrivningen av hur man syr sidfickor och ärmsprund var väldigt tydliga, men jag hade problem med den dolda knäppningen. Det berodde i och för sig mest på att jag försökte få till mönsterpassning mitt fram (vilket gick hyffsat, vilket inte riktigt framgår av bilden).

*

Mönster: Mia skjortklänning från Svenska mönster, storlek 38 upptill, utställt till mitt emellan storlek 38 och 40 över stussen.

Kielo wrap dress

I sommar har jag för första gången sytt en Kielo wrap dress. Modellen är enkel,

sveps runt kroppen och kan knytas på olika sätt …

med drapering och rosett fram

med knytbandet ett helt varv runt midjan och draperingen bak …

Så här ser draperingen ut bak när klänningen är knuten som på översta bilden. Man skulle kunna låta banden ”kroka om varandra” bak innan man knyter fram som ytterligare en variant.

Jag gillar plagg som man kan variera.

*

Mönster från Named clothing.

Tredje gången gillt?

Jag började sticka på en tröja – en Fern and feahter – till My i januari.

I februari började jag på en till – i annan storlek

Nu är jag så här långt på tröjan i rätt storlek:

och nu har jag fått för mig att jag inte tåler garnet. På jullovet avslutade jag nämligen en kofta till mig själv i liknande garn och det var därefter som kliet vid ögonen började. Jag tänkte väl inte så mycket på det i början, köpte ögonsalva på apoteket men tyckte inte att det hjälpte. Efter sportlovet kliade det så pass att jag besökte vårdcentralen och fick ögonsalva med kortison som hjälpte. Efter påsklovet kliade det igen – ny kur. Jag började då försöka hitta något samband och ett samband jag kom på var att jag stickat med garn med spinnoljan kvar i vid alla tillfällena. Jag har sett på nätet att någon beskrivit att de fått klåda i händerna efter att ha stickat med sådant garn, och en annan har skrivit om just kliande utslag under ögat. Hade jag vetat detta från början hade jag ju kunnat tvätta garnet innan jag började sticka med det, men det hade jag inte en tanke på. Nu är det lite för sent, eftersom delar av tröjan redan är stickad.

Tröjan har av naturliga skäl legat undanstoppad ett tag – hade framme den häromdagen och stickade på den utomhus, t.o.m. med latexhandskar den ena gången, men jag tyckte det började klia igen och lade undan den. Som ett alternativ har jag beställt annat garn. Det kom idag och som du ser hade jag sådan stickabstinens att jag inte hann plocka det ur lådan innan jag började sticka ett stickprov.

Färgen är ju inte densamma, men lite åt samma håll i alla fall – och riktigt fin den med, tycker jag.

Har du varit med om något liknande får du gärna skriva om det här – eller maila: ewasve6230@gmail.com. Är det flera som upplevt samma sak har jag troligen hittat orsaken till mina besvär. (Man tog ett blodprov på vårdcentralen och uteslöt en del vanliga allergener.)