Igår var Uffe och jag bjudna på kalas till min kusin och hans fru. Kusin Mikael fyllde 60 år just igår, och i år har han och hans fru Therese varit gifta i 25 år så det fanns dubbel anledning att fira. Vi uppvaktade med en Kryddbuske som ska blomma med väldoftande mörkröda blommor i juni och juli. Nu såg dock inte busken mycket ut för världen så jag pimpade upp den med lite serviettblommor så den såg lite finare ut när vi skulle överlämna den.

Festen blev mycket trevlig med god mat, hyllningstal, sång och lekar, och kan ni tänka er – mitt emot satt en kvinna som sa: – Jag vet allt om dej, för jag följer din blogg. Min kusin hade tipsat henne om min blogg för hon vet att vi har stickning som gemensamt intresse. Ni kan ju förstå att vi hade mycket att prata om! Nu vet jag t.ex. att det finns något som heter En svensk stickklassiker. I korthet är det en stickutmaning motsvarande idrottens En svensk klassiker. En svensk stickklassiker pågår under ett helt år och innehåller fyra delmoment, där man stickar plagg enligt traditionella mönster, tekniker och material från olika delar av Sverige. Under året deltar man i olika träffar med bl.a. historiska föreläsningar och teknikgenomgångar. I slutet av året bedöms plaggen av en jury och efter deras godkännande erhåller man diplomet för En svensk stickklassiker. Vill du veta mer tycker jag du ska läsa mer här.

Jag blev själv lite sugen, men att sticka med stickor mindre än 2 mm kanske blir lite för stor utmaning för mig, i alla fall just nu. Jag har dessutom ett annat stickrelaterat event redan på min önskelista: att gå på en kurs i formgivning av sin egen oktröja med Anna Bauer. Hitintills har dock inte tillfälle givits, hoppas att det ska bli av i höst.

Idag har Uffe hjälpt mig att expandera Fendis rasthage. Vi hade många kompostgaller stående sedan jag byggde en hoopershage på framsidan av vårt hus. Det är där vi har plan mark, men det var inte en optimal placering för dels tappade Fendi fokus varje gång det kom någon på gatan, dels fick den plockas ner varje gång gräset skulle klippas. En del av kompostgallren blev sedan till en rasthage på baksidan av huset och det är den vi utökade idag så att den når ner till altanen. Nu kan jag gå direkt från uterummet till torkställningen och hänga tvätt, utan att behöva krångla mig ut genom en grind med en full tvättkorg i famnen och när barnbarnen kommer på besök kan de cykla med trehjulingarna från uterummet och ut på altanen utan att vi behöver oroa oss för att Fendi samtidigt ska passa på att smita in till grannen.

Fendi fullkomligt älskade att springa runt, runt på sina utökade domäner. Som synes har vi bara mossmatta, ingen gräsmatta, på baksidan av huset och mossan fastnar i den långa benpälsen. Kanske dags att klippa en kortare frisyr?

Han är ju så söt med sina lurviga ben, men en mosstäckt köksgolv är ingen skön syn. Framtiden får utvisa om de estetiska eller de praktiska aspekterna får avgöra när det är dags för klippning.