När jag blev med hund trodde jag att jag skulle sy hundhalsband i parti och minut. Så blev det inte. Hitintills har det blivit två (!) fungerande halsband, båda i samma storlek. Nu börjar de sitta trångt kring halsen så idag gjorde jag slag i saken och sydde ett nytt. Det som varit lite meckigt är att få till skarven mellan början och slut på paracordlinan.
Jag har använt paracordlina för att ha en riktigt säker kärna i halsbandet. Jag provade först med enkel lina, men tyckte det verkade obehagligt för Fendi.
Att dubblera linan gjorde att jag behövde skarva ihop början med slutet och jag prövade att smälta ihop ändarna. Jag fick efter flera försök till en hållbar smältskarv, men det blev som en jättehård klump. Oskönt mot en hundhals! Nu har jag testat en annan variant med sydd skarv. Innan jag klädde in halsbandet i ”siden” fotograferade jag för att minnas hur jag gjort. Jag kanske vill sy fler nu när jag tycks ha fått till en fungerande lösning. Och kanske du kan ha glädje av bilderna om du vill sy halsband till din pälskling du också.
Jag har använt snedslå/snedremsa i syntetisk duchesse och sytt ihop med smygstygn.
Det här är ett av de tidigare halsbanden, i äkte siden:
… sytt av en sidenslips, köpt secondhand. Efter att jag sytt halsbandet – men innan vi gick ut i regn – fick jag för mig att kolla om tyget var färgäkta. Det var det INTE. Den vita fuktade tyglapp som jag gnuggade med blev rosa. Så det här har Fendi bara fått ha ”till fint”, annars kanske han blivit som en polkagris.
Nu har vi provgått halsbandet. Jag hittade faktiskt ett matchande koppel i lådan med paracordlina! Det köpte jag innan jag köpte hund, men har aldrig använt det för det har inte var lämpligt till en ystert gnagande valp. Men varför bry sig om det matchar? Ingen ser ju halbandet där inne i fluffet :).
Igår, lördag, var vi i Halmstad och solen strålade från en klarblå himmel. Idag är vi hemma i Åled och det regnar men det gör ingenting för det är rätt skönt att vara inne och greja ibland också. På förmiddagen badade jag Fendi. Han hade blivit dammig i stan. Och nånstans har han dragit på sig denna lilla fripassagerare trots att han fick Bravecto i veckan.
Uffe har sorterat sina slipsar. Hans bror ringde och behövde låna en vit slips för han ska på begravning i veckan så Uffe gick igenom hela sin slipsgarderob: 50 slipsar – men ingen vit.
Längre in i garderoben hittade han en oanvänd fleecetröja, ett par Johan Lindeberg-jeans och ett par Armani-jeans, inte heller de använda! Som att shoppa i sitt eget hem liksom.
Efter badet behövde både Fendi och jag ta igen oss så vi intog soffan. Här sitter jag nu med hund och stickning i knät – kan man ha det bättre?
Stickningen är ett nytt projekt. Mors top är färdig – en månad före deadline! – men mer om den en annan dag. Här är det en Shannonmore på gång. Den är till David, min ena svärson. Han blev inte riktigt firad när han fyllde 40 så jag tänkte att jag ska sticka en tröja åt honom när han fyller 45 istället. Han har sagt att han tycker att Aran-tröjor är fina och egentligen skulle det nog vara en traditionell vit, men jag kunde inte motstå den här blå färgen som jag tänker kommer passa David jättebra. Garnet är Kampes tretrådiga ullgarn och den vackra blå färgen heter Kattegatt vilket ju är passande när man bor på västkusten. Jag provstickade flätmönstren innan jag visade modellen för David så att jag visste att projektet var görbart. Faktiskt var det de minsta flätorna, de som ser ut som spritsad grädde, som var knepigast att förstå hur man ska få till.
Mitt första delmål är att få till en ärm innan vi träffas i sommar. Men vet ni, nu har jag kommit på att min andra svärson fyller 40 samma år som David fyller 45. Han borde ju också få en tröja – så nu blir det till att sätta fart på stickorna!
Här är en som fortsätter ta det söndagslugnt. Visst är hans svarta trampdynor och svarta nos helt underbara?!
För två veckor sedan fick vi veta att kennelhosta grasserade på Fendis hunddagis. Vi beslöt att hålla honom hemma för att om möjligt undvika smitta eftersom han idag skulle på ett sedan länge inbokat veterinärbesök (ögonlysning och patellaundersökning inför ev. avel). När inkubationstiden enligt instruktionsboken var över gick det ytterligare några dagar- och sen kom hostan. Så det blev inget veterinärbesök idag. Promenaderna har varit kortare och lugnare än vanligt
och det har mycket vila däremellan. Jag har suttit i soffan och stickat och Fendi har antingen sovit i soffan eller på golvet under soffbordet – så nu är sannolikheten för att toppen jag stickar till mor ska bli klar till Mors dag betydligt större än tidigare :).
Häromdagen när Uffe var hemma med honom hostade han så det kom upp vitt skum, men idag har han har piggat på sig så pass att han orkat med lite bus i husses och mattes säng där han vet att han inte får vara.
Men någon hoopersträning i vår lilla provisoriska träningshage som jag satte upp två dagar innan hostan kom blir det inte på ett tag.
I söndags åkte vi till Trönningesstranden och njöt av ett underbart väder.
Fendi sprang med långlina så öronen flaxade.
Idag har vi fått snö,mycket snö med västkustmått mätt. Vi trotsade vädret och gav oss ut på promenad med Fendis promenadkompisar Zita och Smilla. Snön klabbade på på små hundtassar så Smilla orkade inte hela vägen – inte undra på, ni ser ju ju själva: det är ju mer snö än hund.
Det fastnade en hel del snö på Fendi också, men det blev det inte riktigt så illa som för Smilla. Vad jag är glad att jag äntligen hittat en overall med långa ben!
Nu tar Fendi igen sig på sin snuffelmatta med ett tuggben inom räckhåll medan jag planerar för helgens sy-lan.
Jag har ännu inte bestämt till 100 procent vilka projekt jag ska ta med. En klänning blir det säkert, men i vilken modell? Jag har länge funderat på att sy en klänning av kasserade skjortor, inspirerad av den här ur Katarina Brieditis och Katarina Evans häfte Ändra. Eller så blir det något av det som blev över när jag sydde den här:
Eller kanske en kombo av det som blev över när jag sydde hundtassavtrycksklänningen (tyget till höger) och det blommiga tyget som ligger i skåpet och väntar på att få bli uppsytt.
Möjligen behöver jag skotta lite snö innan jag planerar vidare, men då tror jag Fendi får stanna inne. Det tar sån tid att tina alla snöbollar runt tassarna :).
I morse regnade det så Fendi ville inte gå ut. Han brukar inte vara nödbedd men idag var det tvärstopp. Ända tills grannen kom med sin shiba Zita utanför. Då sprang han ner för trapporna och fram till ytterdörren. Det var knappt så jag hann få på overallen. De hade verkligen roligt på promenaden, jagade varandra emellanåt så där på hundars vis. När vi kom hem såg overallen ut så här:
Den har spruckit på två ställen. Antingen brister i konstruktionen eller så har lillponken vuxit. Det blir till att laga!
Jag har faktiskt precis börjat på en ny regnoverall till honom, i regntyg, men det vete sjutton om jag syr färdigt den. Efter den fartfyllda promenaden då overallen sprack bestämde jag mig för att klippa om själva kroppen och göra den 2 cm längre för mer rörelsevidd. Tur att jag beställt mycket tyg! Försökte mönsterpassa – gick sådär. Strök på speciell tejp över sömmarna för att göra dem vattentäta – gick väl bra på bakbenet men hur i hela friden ska det gå till där fram där man ska sy ihop benet först och sen sy fast det lilla benet på overallen. Den senare sömmen begriper jag inte hur jag ska kunna stryka tejp på? Verkar jättekrångligt! Nu har jag dessutom hittat en firma som säljer regnoveraller med olika benlängd (det var ju för att benen i hans första köpta overall var för korta som jag började försöka sy en overall själv) så just nu är motivationen att sy overallen färdig lika låg som Fendis var imorse när han skulle på morgonpromenad.
Idag kom Fendis uppfödare på besök. Hon hade varit på tävling med Fendis mamma och undrade om hon kunde komma och hälsa på på hemvägen. Hon hade nåt i fickan som Fendi var väldigt intresserad av – en slags leksak av fårskinn. Jag erinrade mig att jag sytt fårskinnsvantar till Uffe för länge sedan, men numera finns det inte längre ett par, utan bara en vante. Jag fick lov av Uffe att sy en liknande leksak till Fendi av den.
Det behövdes en stark rem till leksaken också. Även här bidrog Uffe. Han hade tagit till vara en rem till en datorväska som passade för ändamålet. Dessutom tror jag att den lilla haken kanske skulle kunna fungera på ett koppel så det är bäst att jag sparar den ett tag till.
Det här är början på Fendis riktiga overall. Jag testar att sy den i bävernylon. Det fanns helt enkelt inte ”regntyg” i tygaffären, men Sara som har affären har också hundar och hon berättade att hon har sytt flera overaller till dem i bävernylon. Kanske det känns lite skönare än ett stelare ”regntyg” men risken finns att det inte håller vätan borta när det ösregnar. Det får framtiden utvisa.
Här är den delbara dragkedjan är fastsydd, vikresåren är på plats runt rumpa och mage, resår är iträdd i ett ben för att testa lämplig vidd och jag har satt i öljetter för resårsnoddar i kragen.
Jag bandkantade en flärp och sydde fast den under dragkedjan. Förhoppningsvis förhindrar den att det regnar in genom dragkedjan. Jag använde vikresår till regnflärpen också så den formar sig efter kroppen. Vikresår är nya grejen för mig – lätt att sy fast och bra till mycket. Testade t.o.m. häromdagen att sy ett par trosor av tygrester från ett klänningsprojekt och då bandkantade jag dem med vikresår, blev jättebra!
Med rundresår i benfållen blir benlängden bra – se bakbenet.
I morse testades overallen och den höll vätan borta den halvtimme vi var ute. Men jag behöver reglera resåren för Fendis ena framben gled in i overallen igen så han trampade på tyget och sen ville han inte gå för det kändes ju konstigt, förstås.
Vad jag är glad att jag gjorde en provmodell till Fendis overall först för jag hade liksom missat att mönstret var för töjbart tyg så när jag provade testmodellen på honom så gick det med nöd och näppe att dra igen dragkedjan. Vilken miss!
Det behövs många centimeter till för att min stackars hund överhuvudtaget ska kunna röra sig i den här …
God fortsättning på det nya året! Det var flera månader sedan jag skrev här senast, men nu är det nytt år och jag har ett nytt projekt på gång. Tanken är att använda bloggen som en arbetsdagbok och du är välkommen att följa processen. Fendi behöver en regnoverall med långa ben. Jag har hittat ett gratismönster i Facebook-gruppen Sy till djuren (mönstret heter Kinesoverall 32 cm, av Lena S Emanuelsson) och efter justering av rygglängd och benlängd ser mönsterdelarna ut så här:
Efter en del knepande och knåpande har jag fått till en prototyp med låånga ben. Nu ska den provas men Fendi är inte hemma just nu (han är på ”träningsläger” hos uppfödaren som ska ställa ut honom på My Dog nu i trettonhelgen) så det får vänta.
Jag har ännu inte köpt själva regntyget, beställde tygprover på regntäta reflextyger, men det tyg jag bestämde mig för är tillfälligt slut så jag kanske tänker om. Dessutom kommer det behövas tejp till sömmarna, vattenresistent dragkedja, rund resår, vikresår och snörstopp.
Det är mycket som är nytt för mig: att sy till en som går på fyra ben (det tog en stund att förstå hur mönsterdelarna skulle sitta ihop), att sy i regntyg, att sy fast vikresår, att sy fast den speciella dragkedjan …
Min intressesfär har vidgats sedan jag började blogga så därför kallar jag numera min blogg för Tyg, garn och hund. Idag får du se var jag sköter om Fendi. En pudel kräver en hel del pälsvård, speciellt om man ska hålla den i utställningspäls, att tvätta och torka/föna Fendi och sätta upp nya tottar tar tre timmar för mig.
Välkommen till Salong Fendi! Själva tvättningen görs i den rostfria hon med bra arbetshöjd.
Antihalkstjärnor med sugproppar i botten på hon och en blöt Plutoduk på kanten så gullet inte halkar! På kranen har vi satt en slang och duschmunstycke med avstängning – funkar jättebra.
När Fendi blivit ren ska pälsen fönas torr. Den här s.k. blastern blåser upp till 68 m/sekund och det behövs för pälsen måste blåsas rak när den ska klippas. Fendi klipps var sjätte vecka och så länge han ska hållas i utställningspäls gör uppfödaren det, men planen är att jag ska lära mig att göra det själv så småningom.
När jag fönar, kardar och kammar står Fendi på ett speciellt bord som du ser till höger på andra bilden uppifrån. Först trodde jag att jag skulle kunna ha honom på bordet ovanför tvättmaskin och torktumlare, förstod inte att det långa bordet lockade en liten valp att gå på upptäcktsfärd istället för att beskedligt stå stilla. Blastern flyttas lätt runt bordet eftersom den sitter på ett stativ med hjul. Jag har också en vagn med hjul där jag förvarar alla pälsvårdsattiraljer:
Först och främst är det schampo och balsam, använder sådant som är avsett speciellt för vit päls. Sen använder jag också balsamspray för att kunna reda ut tovor så skonsamt som möjligt. Fendi är definitivt i tovåldern nu så det går åt en hel del balsamspray. Nyligen köpte jag också pälsvårdsolja som både doftar gott och motverkar tovning. Den svarta flaskans innehåll ska både förebygga och ta bort det röda gegget som kan bli i vita hundars päls runt ögonen.
Något av det svåraste i början var att klippa klorna. Fendi skrek bara jag närmade mig med klotången. Jag blev nervös och inte blev det bättre av att den lilla låsfläppen fälldes ner precis när jag fått in tången i rätt läge för att klippa. Nu håller tejp fläppen på plats. Filen har jag inte använt så mycket än så jag vet inte vad jag tycker om den, men en fil behövs för att runda av där man klippt så att klorna inte rivs. Pulvret är s.k. blodstopp och det har jag behövt använda en gång när jag råkade klippa för långt in så att det började blöda. Lustigt, då sa Fendi ett pip, jag märkte inget förrän pälsen på tassen började färgas rosa-röd av blod.
Två pudelkammar är kanske överkurs men en behövs i alla fall – för att känna efter i hårbotten att inga tovor finns kvar efter kardningen. Den tredje pyttelilla kammen följde med kardan. Den används dels till att kamma kardan ren men sen har jag kommit på att den också är fantastiskt att reda ut tovor med. Den blå borsten gör pälsen extra fluffig. Jag förstod inte först att pudlar inte är korthåriga på nosen naturligt, men det är faktiskt så att nos, svansrot och tassar rakas ungefär varannan vecka och till det behövs en trimmer. Det finns trimrar i mycket varierande prisklass. Efter en del research kom jag fram till att det verkade som om många var nöjda med en sån här för knappa 400 kronor. Andra kan kosta 3-4 gånger så mycket – eller till och med ännu mer. Saxen kostade några hundralappar mer. Fendis sax kostade faktiskt mer än mina tygsaxar. Den lilla med blå handtag är inte av särskilt hög kvalité, men jag tycker den är bra att ha om man behöver klippa lite mellan trampdynorna eller nära ögonen. Tuperingskammen används när man ska sätta upp pälsen runt huvudet med gummisnoddar.
Här avslöjas hurdan pudelnörd jag redan hunnit bli: här är det speciella snoddar för tottning i olika färger och – håll i er – ännu en sax speciellt för att kunna klippa bort snoddarna utan att skada hundens päls. Men det allra nördigaste är kanske den lilla discoglittriga kudden som min lilla pälskling ska vila hakan på medan jag tottar honom.
Nu kanske jag infriat eventuella fördomar om pudelägare när jag visat alla prylar som jag tycker behövs för pudelpälsvård men det må så vara. Jag älskar min Fendi och vill så klart ta väl hand om honom.
Tyg, garn och hund 