Brudkrona på vinden

/ Ewa Svensson med bloggen Tyg, garn och hund / 14 kommentarer

Idag har Uffe och jag varit på vinden. Det är alltid ett riskfyllt företag. Vi kommer upp på vinden via en stege som fälls ner genom en lucka ute på balkongen. Träet sväller ibland och gångjärnen till luckan har med åren hamnat lite snett så det är kofot som gäller, både när luckan ska öppnas och stängas. Idag gick det hyfsat lätt och väl uppe hittade vi både det vi egentligen skulle ha – och en massa annat som vi glömt att vi äger. Den här brudkronan till exempel. Den knypplade jag när jag var 14-15 år. Den har aldrig blivit använd för när Uffe och jag gifte oss ville jag ha blomsterdiadem med levande blommor som matchade brudbuketten. Men kronan är i fint skick och jag tänker att den skulle kunna vara fin till en enkel brudklänning i linne eller kanske råsiden.

Och på tal om knyppling hittade jag även de här knyppelböckerna som varit min fars fasters. Hon gick tydligen en korrespondenskurs (är det någon som vet vad det är nuförtiden?) i slutet på 1950-talet. Boken i mitten innehåller de spetsar hon skickade in för bedömning.

Hon hade tydligen lite svårt för skarvknuten …

Det här lapptäcket hade jag helt glömt bort att jag sytt. Jag sydde det till det här rummet när golvet var rött och väggarna grå med röda och vita små mönster. Så här ser det ut på avigsidan:

Och kan ni tänka er – både Uffe och jag hittade våra slöjdpåsar på vinden!

Uffe hittade dessutom en bältesväska och en necessär som han trodde han sytt i åk 5 eller 6. Jag är mycket imponerad av att en kille som var så ointresserad av att sy fick till en så fin necessär med många arbetade detaljer. Det är fickor på både fram- och baksida. De här fickorna med lock och tryckknappar är fastsydda så att det bildas extra fickor innnanför fickorna. Man kan inte se var tryckknapparna är fastsydda!

Inte nog med det …

Inuti är det tre fack.

Den här sydde jag någon gång på högstadiet när man kunde välja extra slöjd – en djungel med vattenfall i bakgrunden. Snett ovanför fågeln anas en tryckknapp. Där har det suttit en brun apa i frotté, men den hittade vi inte.

Lägga på ett kol

/ Ewa Svensson med bloggen Tyg, garn och hund / 5 kommentarer

Kan ni gissa vad det här är? Ledtråd: det har med Fendi (min pudel) att göra.

Ledtråd 2:

Svar: det är ett av två kol som sitter på motorn till Fendis blaster (”hårtork”). För en tid sedan tyckte jag det luktade lite bränt när jag använde den. Jag bytte filter men tyckte fortfarande att det luktade lite skumt när jag blåste Fendi torr efter promenaden. Då erinrade jag mig att jag läst att man även ska byta kol efter sådär 600-700 timmars användning. Fendi är två år och skulle jag ha blåst honom 1 timme om dagen varje dag i hela hans liv skulle det bli 700 timmar. Riktigt så mycket har det i och för sig inte blivit men jag beställde nya kol i alla fall och igår skulle jag byta dem, tänkte jag. Frågan var bara: var i hela friden sitter de där kolen nånstans? Jag skruvade bort bakstycket bara för att inse att motorn satt på andra sidan en mellanvägg. Där nånstans fick jag be Uffe om moraliskt stöd. Tillsammans skruvade vi loss framstycket, lirkade ut motorn och lyckades hitta kolen som skulle bytas ut. Nästa problem: kolen var fastlödda. Uffe kunde ändå peta loss dem, men de nya skulle ju också behöva lödas. Som tur är har svågern lödutrustning så Uffe körde hem till honom och fick låna lödkolv, -fett och -tenn.

Här behövde vi löda

Det var i och för sig inte jag som lödde den här gången, men jag tror att jag skulle kunna om det skulle behövas för nu har jag sett hur det går till. Tänk vad mycket man får lära sig när man skaffar hund!

Sockor till hund?!

/ Ewa Svensson med bloggen Tyg, garn och hund / 4 kommentarer

Imorse visade termometern på -18 grader. Fendi älskar snö och vinterväder men när det är så kallt händer det att han går på tre tassar, så idag fick jag för mig att han skulle få egna raggsockor. Jag ställde dammsugaren åt sidan (om du undrar så är det sladden från brödrosten hänger ner i bilden precis bakom Fendi, idag är det inte tid för nån bildredigering) och stickade två sockor som han skulle få prova på nästa promenad. Det visade sig vara ett smart drag att inte sticka fyra med en gång, för …

Ena sockan åkte av innan jag hann låsa ytterdörren, den andra precis när vi lämnat tomten. Fendi gillar inte kläder. Han är ju hund. Han får behålla sin päls nu i vinter. Det verkar lite ologiskt att klippa av honom pälsen så han fryser och sen får jag sticka kläder till honom istället – av avklippt ull från andra djur.

Den här bänken finns vid en av våra promenadrundor, och det är lite som en lek att Fendi ska skutta upp på den och det gjorde han glatt även idag. Bara han slipper sockorna och andra kläder så är han glad.

Efter önskemål har jag lagt ut de minnesanteckningar jag gjorde när jag stickade sockorna under Beskrivningar. Du kan också hitta dem genom att klicka här.

De sista dagarna av 2023 och de första av 2024

/ Ewa Svensson med bloggen Tyg, garn och hund / 4 kommentarer

Pussel, mysterium och stickning – kan man tänka sig ett bättre sätt att avsluta året?

Och kan man tänka sig ett bättre sätt att börja det nya året med än pudelbroderi och hundpromenad i gnistervitt?

My hade med sig ett 1000-bitars Wasgij-pussel, ett sånt där bilden på pusslet inte är det färdiga motivet som man ska pussla utan en ledtråd. Just det här pusslets bild visade en hel släkt samlad kring olika spel nån gång för kanske 50-75 år sen. Bilden vi pusslade fram visade samma rum i nutid med delar av samma släkt som ägnade sig åt nutida förströelser. Mer kanske jag inte ska skriva om ni är fler som lägger såna här pussel … Trots att jag misstänker att pusselmakaren gjort sitt bästa för att förvilla med liknande färg och struktur på hår hos några olika människor och en hund – och samma färger och mönster på pizzakartonger och någons leggings – så tycker jag det är riktigt mysigt att koppla av med att pussla när man är ledig.

Johan hade med sig ett mysteriespel i form av en adventskalender. Det gick ut på att man skulle hitta tomtens gyllene bok. Man visste bara vilken som var lucka 1. När man öppnat den fick man ledtrådar till nästa lucka. Det var ganska kluriga gåtor, trots att vi höll på länge kom vi bara till lucka 8 så tomten får vänta på sin bok till våren då vi förhoppningsvis ses igen och kan fortsätta lösa mysteriet. Roligt var det, kan jag lova! Bakom en lucka fanns exempelvis en liten bjällra som man skulle försöka spela rytmer med och när man kommit på vilka låtar det var kunde man fundera ut koden till nästa lucka. Alltså, har ni försökt spela en rytm med en minibjällra nån gång? Vi skrattade så vi låg dubbla.

Johan hade vid något tillfälle sagt till My att han tycker det verkar mysigt när nån sitter och stickar sockor så han fick garn, strumpstickor och löfte om en stick-kurs i födelsedagspresent i oktober. Nu hade han garn, stickor och presentkortet på stickkursen med. Något hade dock blivit fel för det var bara Uffe som skrivit under kortet, men för enkelhetens skull var det jag som tog på mig handledarrollen. Eftersom Johan inte stickat förut stödstickade My på andra sockan, men det kan hon nog sluta med snart. Efter att ha övat på uppläggning och tre varv räta maskor gick Johan direkt på resårstickning med både räta och aviga maskor med fem strumpstickor. Men oavsett hur skicklig han hann bli på de få dagar han var här så är det ju så att handarbete tar tid så vi får fortsätta kursen nästa gång vi ses.

Vårt nyårsfirande blev av det annorlunda slaget. Vi brukar fira tillsammans med några grannar och i år skulle vi vara värdar, men Uffe hostade sig igenom hela julen och blev bara sämre när det närmade sig nyår så vi fick lämna över till några andra. Maten var beställd och snälla grannar kom in med våra portioner på nyårsafton. Första nyårsafton jag firat i myskläder och lagt mig innan tolvslaget! Men vi vaknade runt tolv av en otrolig massa raketer och smällare. Fendi blev inte rädd för ljudet, men skällde mot det som lyste upp himlen som märktes trots nedfällde persienner.

Kanske nån minns det här yllebroderiet som jag började på i somras. Läs om kursen här. När Uffe började jobba igen efter att ha hostat sig igenom hela jul-och nyårshelgen tog jag fram det. Jag har broderat lite på en stjärna och fyller nu på med pudelpäls. Jättehärligt att i lugn och ro sitta och pilla med små stygn som alls inte behöver vara exakta och perfekta. Det är den färdiga helheten som är grejen.

Idag var det -15 grader under morgonpromenaden, men Fendi travade glatt på. Det var väldigt vackert, men om jag får önska kanske jag vill ha lite, lite mildare imorgon när vi ska på Nosework-kurs.

Mellandagspromenad

/ Ewa Svensson med bloggen Tyg, garn och hund / Lämna en kommentar

Sol och någon minusgrad, buskar och gräs i rimfrostdräkt

Fint väder för en hundpromenad

Vi gick till vår fina kyrka, Enslövs kyrka. Häromåret invigdes ett nytt gravplatsområde intill kyrkan. Det är mycket vackert, vann arkitekturpriset 2021, så det är kanske synd att jag inte fotograferade så mycket av det, men du kan läsa mer om det här. Idag ville vi titta på den stora krubban som ställs fram varje jul. Den anas till vänster i bild

Fendi tog plats i krubban innan vi hann blinka, tyckte nog att han passade in bland lammen.

Juldagar

/ Ewa Svensson med bloggen Tyg, garn och hund / Lämna en kommentar

I år firade Uffe och jag jul tillsammans med My, mor och far och min syster. Syrran och jag hade Kranskoftorna på oss.

Vi inledde med småkakor och saffranscheesecake med mandelbotten kryddad med kanel och kardemumma.

Julmaten åt vi lite senare. Far bar sin Afmaeli-tröja dagen till ära.

I Halland äter man grönkål till jul, men jag tillagar den inte på traditionellt vis utan vi äter den som sallad tillsammans med tärnat äpplet och en dressing på rapsolja och pepparrot (också från Halland). Rödkål äter vi också i salladsform: med apelsin och granatäpple. Testade nytt recept i år, men förra årets var nog snäppet bättre för den innehöll även fänkål. Mmm! En annan rätt som vi brukar ha till jul är saffrancouscous med russin och aprikoser. Och så har vi en rödbetstsatsiki med fetaost som är jättegod till skinkan.

I år skulle vi inte ha några julklappar alls först, sen kom syrran på att vi kunde ge varandra sådant som vi hade men kanske inte använde längre och som kanske någon annan i familjen kunde ha glädje av. Det blev riktigt lyckat. Jag gav böcker till alla och fick själv en halv årgång av tidningen Vi, en vacker anteckningsbok och en duk som min farmor broderat. Duken passar perfekt på kistan i köket.

Syrrans julklappsbok var ganska tunn, så hon fick också ett virkat bokmärke, tyckte det passade med en räv för en sån hade flyttat in i hennes vedbod i höstas. Rimmet på paketet:

Det är rätt syrran, platta till den bara

– eller spika upp den för att varna för fara.

Jag tycker lika mycket om juldagen som julafton, kanske till och med mer. Maten är redan färdig och inga tider ska passas, man lullar omkring i pyjamas till lunch, pusslar, läser julklappsböcker, äter julgodis och apelsiner …

Men idag, annandagen, tog vi oss till stranden för en lång, härlig promenad.

Det var bara vi på hela stranden så vi kopplade bort långlinan så Fendi fick springa lös. Gissa om han sprang! Det gick så fort att jag inte hann ta några skarpa bilder.

Nu vilar han nöjt i soffan.

God fortsättning, alla!

Jul i vårt hus

/ Ewa Svensson med bloggen Tyg, garn och hund / 1 kommentar

Så här börjar julen hos oss – innanför ytterdörren möts man av bock och krans av halm, världens största juläpple i keramik och en korsstygnsbonad som mormor har broderat.

Varje år tänker jag att i år, i år, ska vi ha en sparsmakad jul. Vi ska bara ta fram det julpynt som vi tycker allra mest om, sånt som betyder något särskilt. Mormors julbonad ska absolut hängas upp.

De otroligt charmiga tomtarna som My och Ida gjort i lekis ska som vanligt stå i fönstret. Den ena ser ut att redan ha fått för mycket gröt.

På den gamla symaskinen tronar en hel tomtesläkt. Yourstone-tomtarna kan i jultid köpas i Tomtebo, en liten stuga som står på Lilla Torg i Halmstad innan jul. Bor man inte i närheten finns de att köpa on-line också. Den första tomten såg dagens ljus på 40-talet och det kommer nya figurer så gott som varje år. Jag fick min första tomteflicka av en klasskamrat på gymnasiet och sedan har min mor och min man fyllt på. Det är riktigt hantverk: utifrån en modell av lera gör man först en moderform som man sedan gör en arbetsform av och i denna arbetsform trycks lera in för hand sedan torkas, bränns och målas figurerna.

Idag var jag ute och plockade mossa i trädgården till tomtelandksapet. Enda gången man uppskattar all mossa på tomten är väl när det är dags att julpynta.

Man kan ju inte bara ha tomtar, en julkrubba vill jag absolut ha framme till jul. Det är ju liksom hela grejen med julen. Jag har fått den här fantastiska julkrubban av mina föräldrar.

Det finns en ängel till, men den tappade ena vingen idag när jag packade upp krubban så den är på lagning. Och jag tar det säkra före det osäkra och använder batteriljus …

Förra julen skrev jag om tomten Erik Waldemar som är en annan sak som vi absolut måste ha framme till jul, julklappsäcken som mormor broderat och tomten som hon stickat skrev jag om här, men det finns ännu en tomte som bara måste fram: Blekingetomten:

Jag fick mitt första fasta lärarjobb i Blekinge när jag var i 25-årsåldern, åkte dit i tron att jag skulle jobba i Karlskrona, men det visade sig att skolan låg ett par mil rakt in i skogen, i Holmsjö. Men tomten fann jag i en affär i Karlskrona.

Löparen i munkabälte som jag vävde när jag gick en terminskurs i vävning på Sätergläntan i Dalarna plockas också fram varje jul.

Kanske den syns lite tydligare här. Det är oblekt lin i varp och inslag, själva munkabältesstjärnorna är entrådigt ullgarn.

En sparsmakad jul blev det kanske inte i år heller, men en jul fylld av kära minnen.

Julkrans

/ Ewa Svensson med bloggen Tyg, garn och hund / 2 kommentarer

Nu är den klar, min kofta Krans designad av Maja Karlsson. Det blev en riktigt julkrans eftersom jag stickade min i en nästan roströd nyans. Jag har använt garnet Fivel av Rauma istället för det angivna eftersom jag tycker det är mjukare. Det finns inte alls i så många färger som Lettlopi, men den här röda färgad på grått tycker jag är väldigt fin.

Först blev både kroppen och ärmarna för stora på bredden och sedan blev ärmarna nästan för långa för jag stickade dem medan jag pratade med mor i telefon (långa telefonsamtal=långa ärmar 🙂 ). Men de blev i alla fall lika långa för jag stickade både samtidigt den här gången:

Syrran fick en Krans-kofta i födelsedagspresent, en grön som originalet i Majas bok Koftor. Syrran gillar liksom jag får, så jag kantade knäppkantens insida med fårband som jag fyndat på loppis nån gång. Till min stora glädje räckte det till min kofta också. Och båda koftorna har fått knappar av trä.

Första advent och krans

/ Ewa Svensson med bloggen Tyg, garn och hund / 2 kommentarer

Idag är det den första advent och släkten ska komma på adventsfika till oss snart. Jag har legat av mig vad det gäller bakning, men idag bjuds det hembakt för hela slanten: kanelbullar, sockerkaka, bondkakor och snöbollar. Tårtan som är köpetårta står kvar i kylen.

Det är ett under att det blivit något bakat i veckan över huvudtaget, för Fendi har mest ylat och velat ut till grannens tik som löper. Igår gick Uffe en lång runda med honom så jag hann baka det sista.

Snart, snart är min kofta Krans klar, bara det sista på halskanten och knäppkanterna kvar att sticka. Den blir förhoppnigsvis klara till jul – då blir det en Julkrans. Ha en fin första advent alla, med eller utan stickning.

Små prickar på liten body

/ Ewa Svensson med bloggen Tyg, garn och hund / 6 kommentarer

Jag och Uffe ska bli mormor och morfar till våren! När vi fick veta den glada nyheten började jag genast med babyprojekt, men som jag skrivit tidigare så är det inte så roligt för den som ska få presenterna att se dem här innan de överlämnats. Den här bodyn kan jag i alla fall skriva om för nu vet jag att den kommit fram med posten till de blivande föräldrarna..

Jag köpte en mönstertidning på Sy- och hantverksfestivalen med många olika modeller på baby- och småbarnskläder. Jag lovade att rita av några av mönstren och skicka till Ida, blivande mamman. När jag ritar av mönster till trikåplagg ritar jag ut sömsmånerna på mönsterdelarna så kan man klippa direkt efter mönsterkanten. Då slipper man det krångliga med att rita ut sömsmåner på tyget, vilket kan vara ganska knepigt på elastiska tyger, tycker jag. När jag höll på med mönsteravritningen blev jag lite fundersam på var man skulle lägga till sömsmåner och var man inte skulle göra det, så jag testade att sy en liten body själv efter det mönster jag ritat. Men jösses vad småttigt! Jag hade alldeles glömt bort hur små babykläder faktiskt är. Det här är storlek 56 cl.

Jag köpte en tryckknappstång på Syfestivalen. Den använde jag när jag satte i tryckknapparna i grenen på bodyn och det gick väldigt lätt. Men knäppningen kändes lite klumpig tyckte jag, så i sprundet i nacken sydde jag fast små plasttryckknappar istället.

Man klarar sig långt med en ”vanlig” symaskin när man syr i trikå. Faktum är att när jag syr en modell i trikå för första gången syr jag ihop delarna med liten sicksack (längd 2, bredd 2). Då går det hyffsat lätt att sprätta om det skulle behövas. Trikåsömmarna som finns på vanliga hushållssymaskiner är bra, men kanske lite svåra att sy för den ovana eftersom maskinen matar både bakåt och framåt. Då är ett tips att sy de första plaggen med liten sicksack istället, tills man känner sig lite mer säker. Ett annat tips är att använda tvillingnål när man fållar och syr på kantremsor, ett enkelt sätt att få ett proffsigt utseende. Tyvärr glömde jag att ta en närbild på den färdiga bandkantningen, men här är bilder på de olika stegen fram till man syr fast remsan med tvillingnålen:

Remsan är 45 mm bred, har skurit till den med hjälp av rullkniv. Den är fastsydd med rätsidan mot bodyns avigsida, 1 cm in, sedan framvikt och nålad mot bodyns rätsida i följande tre steg:

Tips från en som provat: försök inte sy över knappnålar med tvillingnål. Tvillingnålen går av, förargligt speciellt med tanke på att den kostar en del.

Klicka här för att se hur jag fållar med tvillingnål.

Vad syr du själv just nu? Eller kanske du är inne i en stickperiod? Berätta! (Klicka på Lämna en kommentar högst upp under rubriken och skriv.)