Overallkrångel

I morse regnade det så Fendi ville inte gå ut. Han brukar inte vara nödbedd men idag var det tvärstopp. Ända tills grannen kom med sin shiba Zita utanför. Då sprang han ner för trapporna och fram till ytterdörren. Det var knappt så jag hann få på overallen. De hade verkligen roligt på promenaden, jagade varandra emellanåt så där på hundars vis. När vi kom hem såg overallen ut så här:

Den har spruckit på två ställen. Antingen brister i konstruktionen eller så har lillponken vuxit. Det blir till att laga!

Jag har faktiskt precis börjat på en ny regnoverall till honom, i regntyg, men det vete sjutton om jag syr färdigt den. Efter den fartfyllda promenaden då overallen sprack bestämde jag mig för att klippa om själva kroppen och göra den 2 cm längre för mer rörelsevidd. Tur att jag beställt mycket tyg! Försökte mönsterpassa – gick sådär. Strök på speciell tejp över sömmarna för att göra dem vattentäta – gick väl bra på bakbenet men hur i hela friden ska det gå till där fram där man ska sy ihop benet först och sen sy fast det lilla benet på overallen. Den senare sömmen begriper jag inte hur jag ska kunna stryka tejp på? Verkar jättekrångligt! Nu har jag dessutom hittat en firma som säljer regnoveraller med olika benlängd (det var ju för att benen i hans första köpta overall var för korta som jag började försöka sy en overall själv) så just nu är motivationen att sy overallen färdig lika låg som Fendis var imorse när han skulle på morgonpromenad.

Tassavtryck

Den här klänningen är nysydd, impulsköpte tyget häromveckan för jag gillade tassmönstret … När Uffe skulle fotografera smet linslusen Fendi fram och gjorde bilden lite roligare. Passar ju jättebra med hans tass där.

När jag kom hem med tyget kändes det lite väl grått och färglöst så jag köpte till lite vinröd velour som matchar tassavtrycken och sydde en flärp som hänger löst över klänningen. Jag bytte ut ena ärmen och sydde på lite av samma tyg nertill på den andra ärmen.

Mönstret kommer från Sewingheart design. Modellen heter Draw a line och finns i storlek 32-60!

Baka, baka liten kaka

Idag kom en ny bakform med posten. Visst är den snygg? I första hand har jag tänkt göra hundgodis till Fendi i den, men jag såg på förpackningen att man kan använda den till både grytunderlägg (om man vänder den upp och ner)

diskunderlägg och som fettuppsamlare när man lagar mat i ugn (man lägger t.ex. kycklingklubbor på den uppochnervända formen så rinner fettet ner på formens botten).

Det såg ganska kul ut när godisarna började bli färdiga för de ”poppade upp” ur formen (min ugnslucka är randig därav ränderna på bilden). De ska torkas i ugnen i ungefär en timme men jag var så nyfiken på om Fendi skulle tycka godiset är gott så jag plockade ut några pluppar och gav honom när de svalnat. Jag hade tänkt det här som träningsgodis och han gillade smaken, men när vi testade så stannade han för att tugga på dem, tyckte kanske de var lite hårda, så det blev ju inte så bra. Träningsgodis ska ju locka framåt inte göra så att hunden stannar :). Får se om jag hittar nåt annat recept som inte ger så hårt godis – annars får jag väl testa fram nåt själv.

Godiset är gjort på ägg, tonfisk och tapiokamjöl. Det tog nästan lika lång tid att hitta tapiokamjöl i en affär som det tog för formen att skickas från Tyskland och hit. Nej, nu överdrev jag lite, men jag fick fråga i fyra affärer innan jag fick tag i det. Det är tydligen gjort på kassavaroten, också kallad maniok, vilket fick mig att tänka på tv-serien Robinson där det var det enda de hittade att äta. Receptet hittade jag på sidan Baka med matte.

Vante+väskrem=hundleksak

Idag kom Fendis uppfödare på besök. Hon hade varit på tävling med Fendis mamma och undrade om hon kunde komma och hälsa på på hemvägen. Hon hade nåt i fickan som Fendi var väldigt intresserad av – en slags leksak av fårskinn. Jag erinrade mig att jag sytt fårskinnsvantar till Uffe för länge sedan, men numera finns det inte längre ett par, utan bara en vante. Jag fick lov av Uffe att sy en liknande leksak till Fendi av den.

Det behövdes en stark rem till leksaken också. Även här bidrog Uffe. Han hade tagit till vara en rem till en datorväska som passade för ändamålet. Dessutom tror jag att den lilla haken kanske skulle kunna fungera på ett koppel så det är bäst att jag sparar den ett tag till.

Titta Fendi, vad matte sytt till dig …

Sekunden efter … den godkändes!

Vad är det med mig och plädar?

Jag virkade en speciell julpläd häromåret, en pläd som bara tas fram till jul och får pryda sin plats i soffan så länge allt julpynt är framme – sedan packas den ner igen till nästa jul.

Förra helgen när jag la tillbaka pläden som brukar ligga i soffan resten av året blev jag sugen på att virka nåt nytt i plädväg, nåt mer färgglatt än den blå-svarta.

Ja, jag vet. Jag har virkat (och stickat) en del plädar redan …

Jag har nog till och med sagt att ni ska påminna mig om att inte påbörja fler såna här jätteprojekt, men ändå …

Jag är väldigt förtjust i virkade rutor som övergår från cirkel till kvadrat, t.ex Circle of friends som jag hade planer på att göra en julpläd av innan det blev den randiga. Nu har jag testat en annan sån ruta som saknar den tredimensionella effekten men som går mycket fortare att virka. I beskrivningen till den rutan hittade jag tips på hur man kan sammanfoga rutorna på ett för mig nytt sätt. Jag har kollat bland restgarnerna, och jodå, det ser ut som de skulle kunna räcka om jag bara köper till lite svart … Vi får väl se vad det blir av idéerna så småningom. Ibland stannar det vid idéstadiet, ibland blir det nåt färdigt som en pläd till exempel.

Tomten packad

I söndags packade vi ner julen. Allra sist packade jag ner Erik Waldemar:

Han är döpt efter min morfar och är ett kärt minne från ett på besök på Liseberg strax innan jul för många år sedan när flickorna var små. Erik Waldemar bodde tillsammans med en massa andra små tomtar och vättar i en av julbodarna. Kristina Lundbeck heter hon som gjort dem. Jag hade läst om henne i en veckotidning, om hur hon började jobba med lera för träna och aktivera sina händer när hon var sjuk. Vi blev helt betagna av de verklighetstrogna små tomtarna, tog god tid på oss och valde omsorgsfullt ut just vår tomte, hela familjen tillsammans. Sedan uppmanade Kristina oss att ge honom ett namn som hon brände in i hans ena träsko. På den andra ser jag nu att detta var för 20 år sedan.

Det känns lite konstigt att packa ner honom. Det känns som han tittar på mig. Varligt lägger jag honom i hans resväska, stoppar om honom med ett lapptäcke som jag sydde till My när hon var liten. Annat julpynt försöker jag packa ihop så det tar så liten plats som möjligt, men i väskan får bara Erik Waldemar ligga.

Tre nya böcker i min bokhylla

Jag tycker om att läsa, jag tycker om textil – då kan du ju förstå att jag ÄLSKAR böcker om textil. Det här är de senaste tillskotten i min bokhylla:

När jag fick ett presentkort i bokhandeln slog jag till på boken om Karin Larsson som jag skrev om i höstas. Lustfyllt har jag bläddrat i den och tittat på de vackra bilderna. De många detaljbilderna med teknikförklaringar är väldigt inspirerande och jag ser fram emot att läsa mer om Karin Bergöö Larsson.

Den här boken fick jag av mina föräldrar i födelsedagspresent. Min mor berättade att hon först trodde att det var samma Erika Åberg som skrivit ”Det sitter i väggarna” och tyckte det var lite roligt för hon och far gav Ida den boken i present i höstas. Så är det nu inte, men lite lustigt är det att det finns två väldigt kreativa personer med samma inte helt vanliga namnkombination som skrivit böcker om sina intressen. Jag har två av den stickande Erika Åbergs tidigare böcker: ”Mina stickade projekt” som man skriver anteckningar om sina projekt i, och ”Sticka varm och mönstrat” med en gullig dedikation i. Jag gillar verkligen hennes modeller och har stickat flera av dem, Otendagssockor, mössan Rost och ärg och mössan Färgspel med tillhörande sockor. Nu blir det snart ett nytt projekt att skriva om i projektboken för jag har beställt garn till tröjan Stainbodi i boken ”Stickat från kust till kust”. Jag har redan ett annat projekt igång – egentligen är det min mors projekt – en ärmlös sommartop i ett självrandande garn med lininslag. Linet gör garnet lite halkigt och svårhanterligt och nystanen rasade bara man tittade på dem så jag har lovat mor att göra toppen klar. Den blir säkert behaglig att bära när det blir varmt ute, så jag har lite tid på mig att få den klar, kanske till Mors dag. Det kunde ju vara trevligt för lilla mor.

Maja Karlssons ”Koftor” fick jag i present av mina vänner i syföreningen. Jag älskar ju koftor och har allaredan hittat flera modeller som jag vill sticka: Krans med lettiska flätor kring muddarna, spetskoftan Smycket, Martall med små fickor för hundgodiset och sist men inte minst Sundborn vilket ju loopar till den första boken.

Overall till fyrbent vägarbetare?

Det här är början på Fendis riktiga overall. Jag testar att sy den i bävernylon. Det fanns helt enkelt inte ”regntyg” i tygaffären, men Sara som har affären har också hundar och hon berättade att hon har sytt flera overaller till dem i bävernylon. Kanske det känns lite skönare än ett stelare ”regntyg” men risken finns att det inte håller vätan borta när det ösregnar. Det får framtiden utvisa.

Här är den delbara dragkedjan är fastsydd, vikresåren är på plats runt rumpa och mage, resår är iträdd i ett ben för att testa lämplig vidd och jag har satt i öljetter för resårsnoddar i kragen.

Jag bandkantade en flärp och sydde fast den under dragkedjan. Förhoppningsvis förhindrar den att det regnar in genom dragkedjan. Jag använde vikresår till regnflärpen också så den formar sig efter kroppen. Vikresår är nya grejen för mig – lätt att sy fast och bra till mycket. Testade t.o.m. häromdagen att sy ett par trosor av tygrester från ett klänningsprojekt och då bandkantade jag dem med vikresår, blev jättebra!

Med rundresår i benfållen blir benlängden bra – se bakbenet.

I morse testades overallen och den höll vätan borta den halvtimme vi var ute. Men jag behöver reglera resåren för Fendis ena framben gled in i overallen igen så han trampade på tyget och sen ville han inte gå för det kändes ju konstigt, förstås.

Vill du se hur mönsterdelarna ser ut – klicka här.

Här ser du den första, mindre lyckade, prototypen.

Trettonhelgen

Fendi ställdes ut på My Dog, Nordens största hundevenemang, i trettonhelgen. Förra gången han ställdes ut var på en mindre utställning och då var jag handler. Det gick inget vidare. Domaren sa att Fendi behövde mer övning och han fick ”Cannot be judged”. Den här gången var Håkan Norström, en av uppfödarna på Gåsadalens kennel som Fendi kommer från handler, och se då gick det bättre. Fendi fick Excellent i kvalitetsbedömningen! Men så hade Fendi varit på träning hos Håkan och Gunilla sedan i julas. Som vi saknat honom! Men vi passade på att fira trettonhelgen på Thorskogs slott, 3 mil norr om Göteborg och vi bodde i ett av slottsgemaken vilket vi inte kunnat om vi haft Fendi med.

Maten var fantastisk! Vad sägs t.ex. om tartar på pilgrimsmusslor och mango till förrätt, serverad med broccolicreme, rostade sesamfrön och ponzu, sedan bogbladsfile´ med tryffelpuré till huvudrätt och Crème Mousseline med brynt smör, havrekex, ångad lavendelmaräng och accerolasorbet till dessert. Jag ska inte räkna upp allt som fanns på frukostbuffén, men det var en frukost som anstår ett slott kan jag intyga. Det fanns t.o.m. huvudvärkstabletter för den som eventuellt behövde! Till lunch var det stekt kalkon med en underbar madeirasås och potatispuré, sedan var det dags för eftermiddagskaffe med smulpaj med bär och vaniljsås och på kvällen var det ny trerätters …

Vi hann faktiskt promenera i de vackra omgivningarna också. Det finns utmärkta promenadvägar på 2,4 och 6 km. Vi tog den kortaste för det var ganska blött och snöigt.

Vilken miss!

Matte, den här är inte alls skön

Vad jag är glad att jag gjorde en provmodell till Fendis overall först för jag hade liksom missat att mönstret var för töjbart tyg så när jag provade testmodellen på honom så gick det med nöd och näppe att dra igen dragkedjan. Vilken miss!

Det behövs många centimeter till för att min stackars hund överhuvudtaget ska kunna röra sig i den här …