Väv 2022

Så blev den äntligen av – Vävmässan i Halmstad. Först skulle den ha varit 2020 och då vet vi ju alla vad som hände – pandemin kom emellan. Samma elände omöjliggjorde vävmässan ifjol, men nu, NU blev den av. Den har varat i dagarna tre. Jag var där idag, sista dagen, och vilken härlig upplevelse!

En av de första utställarna jag besökte var Nina Floderus som säljer handvävda produkter men också skaftväxlare till den som själv vill prova på att väva de tekniker som Nina jobbar med.

Här visar hon halsdukar/-sjalar i ”deflected double weave” som tekniken heter på engelska. Den får trådarna att flyta ut lite olika på tygets fram och baksida. Den svartgrå väven är i merinoull. De med lite mer färg är en kombination av merinoull och lin.

Nina ställde även ut tillsammans med andra halländska textilkonstnärer, t.ex. Elsa Lillieroth-Dagås

som vävt bland annat Väktaren efter en resa till Egypten där hon gjorde ett oförglömligt besök i en pyramid. Du ser alla mörka trappor man fick gå för att komma ner till själva gravkammaren.

Elsa har också vävt den här fantastiska blodboken med koppartråd i inslaget som en effektfullt bakgrund till själva trädet.

Måste bara visa den lite från sidan också så den tredimensionella effekten syns riktigt.

I en annan monter träffade jag Eva Sundström, författare till en ny bok om Karin Bergöö Larsson. Hon har forskat och skrivit om Karins textilier och kläder och i boken beskrivs både textilvetenskapligt och konstvetenskapligt ett stort antal av hennes textilier.

Boken heter Karin Bergöö Larsson textilkonstnär mellan jugend och modernism och kom ut i juni i år.

Karin var ju verkligen modern och före sin tid i sitt formspråk. Eva gav exempel på hur hennes skapande än idag kan användas som inspiration till skapande t.ex. i slöjden i grundskolan när hon visade på hur Karin broderat på våffelväv på sitt eget Karin-vis.

I en av hallarna presenterades olika utbildningar inom det textila området. Flera folkhögskolor fanns representerade. Blekinge folkhögskola visade bland annat dessa fina grytlappar vävda i en teknik som i alla fall när jag gick min utbildning kallades trollväv. Den vävs med ett enkelt redskap som jag vet att man kan göra själv, men det är så mycket enklare att använda de här ramarna där piggarna fjädrar lite och det finns inte några spikhuvuden som är i vägen. Vet du möjligen var jag kan få tag i såna? Skulle gärna vilja ha såna till mina grundskoleelever där jag jobbar nu.

​Jag har mycket mer att visa och berätta, men nu håller jag kväll. Det kommer mer om vävmässan imorgon!

Huvudarrangör av vävmässan är Svenska Vävrådet som bildades som ideell förening våren 1987. Svenska vävrådet har till uppgift att samla olika aktörer inom vävområdet; företag, organisationer, skolor och institutioner och man arrangerar vanligen vävmässa vart tredje år.

En lördag i september

Vi började dagen med att åka till Kattviks fruktodling och plocka äpplen.

Sen åkte vi till Torekov. Nere vid hamnen ligger det lilla lotshuset från 1878.

Strax intill ligger ett nästan likadant hus, fast ännu mindre:

Det är ett konstverk som ingår i (X)sites 2021. (X)sites är utställningar med platsspecifik konst i de landskap som cykelledarna Kattegattleden och Sjuhäradsrundan går genom. Men om jag förstått saken rätt hade konstnären tänkt att det här pyttelilla huset skulle ligga omkullvält från början.

Det är Torekovs sjöfartsmuseum som äger lotshuset. Själva museet är inrymt i den avkapade aktern från skeppet Fram från Brantevik och kommer ni dit rekommenderar jag er varmt att ta er en titt. Det är inte stort, men innehåller förutom en massa båtgrejor en hel del udda grejor, t.ex. en torkad igelkottsfisk och en tavla av fiskfjäll. Idag var det full aktivitet utanför, tyvärr frågade jag inte vad de gjorde men det såg ut som de tog ner delar av masten – kanske signalmasten behövde renoveras?

Idag syntes inte många turister i Torekov (mer än vi då), men rosor fanns det fortfarande.

Det är tydligt att Torekov ingår i Båstad kommun, men man har sin egen tennis”arena” …

Allting i Torekov är litet och pittoreskt. Åskådarplatserna är inte många, men tenniskiosken är jättegullig, eller hur?

På väg mot naturreservatet …

kunde vi beundra Hallands Väderö på avstånd. Det var här Uffe och jag blev ihop på en klassresa i slutet av 70-talet och vi gör våra nostalgitrippar dit ibland, dock inte idag.

Från naturreservatet kunde vi också se Kullaberg.

Såna här fiffiga lås sitter på grindarna till naturreservatet, både funktionella och vackra tycker jag.

Vi hittade ett öppet fik och njöt av var sin baguette i solskenet. Och ikväll bjuder grannarna på middag- vilken härlig septemberlördag!

Helgens tema: strumpor

Det låg inte mindre än 7 par strumpbyxor i korgen med saker som skulle lagas! Ja, jag lagar strumpbyxor – inte alla, men de färgglada. Jag tycker det är svårt att hitta kulörta strumpbyxor, så jag lagar de jag har om det går utan att det syns alltför mycket. I korgen låg också en innesko som nu är hel igen. Jag gömde maken till den nånstans för att Fendi inte skulle leka med den – undrar bara var.

Nu när det börjar bli kallare ute blir man ju lite sugen på att sticka strumpor igen. Jag har tagit fram en gammal sockstickning, minns inte när jag började på den första gången men vet i alla fall att jag precis efter påsk ifjol började om och då hade jag bestämt att det skulle bli ett par Vanilla-sockor. Garnet trasslade, men jag redde ut trasslet och stickade vidare tills jag insåg att vaniljsockor inte var en modell i min smak. Jag repade upp och la garnet åt sidan. När jag la upp till vaniljsockorna testade jag en (för mig) ny uppläggning: Italian tubular cast on. Den detaljen jag ville behålla när jag nu bestämt mig för ett nytt sockförsök. Jag fattar inte nu hur jag lyckades få till den där italienska uppläggningen förra gången. Satt hela kvällen med den, läste i min uppläggningsbibel Cast On Bind off och tittade på Youtube-filmen jag länkat till här ovanför. Inte förrän jag körde om filmen ännu en gång från allra första början fattade jag vad jag gjort för fel. Men sen tappade jag en del av de maskor som jag kämpat så med att få till och då beslöt jag att det får bli vanliga, klassiska sockor med hällapp av det här garnet – Austerman Step med Aloe vera och jojobaolja i.

Kommer Folke hålla sig i påsen?

Folke är en ost och jag har sytt en påse till osten – istället för denna evinnerliga plast. När jag hade sytt påsen vaxade jag den och av någon anledning provtvättade jag den sen och då försvann vaxet. Jag hade inte tittat på hela instruktionen innan jag satte igång. Nånstans mitt i fick man veta att man bara ska rengöra med lite diskmedel och vatten om man vill behålla bivaxbehandlingen. Nu har jag vaxat den igen och stoppat Folke i påsen.

Man kan forma vaxade tyger med värmen från händerna, så genom att vika in kanten och hålla om den en liten stund får man den att förbli invikt.

Allt som behövs är lite bivax, strykjärn, en tålig yta att stryka på (om du inte har en strykbräda), smörpapper/bakplåtspapper – och så tyg förstås, bomullstyg. På Strömsö finns fakta och bra instruktioner till tygvaxning.

Bloggfix och annat fix

I helgen har jag fixat med bloggen. De gamla sidorna finns kvar men jag har gjort om dem lite. För att det ska bli lättare att hitta information om de olika plaggen jag gjort är nu bilderna klickbara och på sidan med beskrivningar är tanken att du ska kunna klicka på namnet till en beskrivning så kommer den upp som en utskrivbar pdf-fil. Det kanske är mer än jag som ibland föredrar en analog beskrivning … Det tar mer tid än man kanske tror sånt här, så alla beskrivningar är ännu inte konverterade till pdf-filer och sidan med klänningar har kvar den gamla layouten ännu så länge. Men det kommer, det kommer …

Jag har också lagt till en sida som heter Fendi. Tanken är den ska fyllas på med bilder efterhand och även där blir en del bilder klickbara.

För dig som inte är så van att läsa bloggar: på datorn ser man sidnamnen i den svarta listen högst upp, klicka på det du är intresserad av så visas sidan. Använder du mobil eller surfplatta klickar du på en symbol med tre grå streck i den svarta listen så kommer en meny med sidorna upp. När jag nu lagt ner så mycket jobb på det här vill jag ju att du ska hitta och titta på mina sidor … 😉

I eftermiddag blir det annat fix:

för så här ser Fendi ut efter förmiddagens promenad.

Pudelpälsvård

Min intressesfär har vidgats sedan jag började blogga så därför kallar jag numera min blogg för Tyg, garn och hund. Idag får du se var jag sköter om Fendi. En pudel kräver en hel del pälsvård, speciellt om man ska hålla den i utställningspäls, att tvätta och torka/föna Fendi och sätta upp nya tottar tar tre timmar för mig.

Välkommen till Salong Fendi! Själva tvättningen görs i den rostfria hon med bra arbetshöjd.

Antihalkstjärnor med sugproppar i botten på hon och en blöt Plutoduk på kanten så gullet inte halkar! På kranen har vi satt en slang och duschmunstycke med avstängning – funkar jättebra.

När Fendi blivit ren ska pälsen fönas torr. Den här s.k. blastern blåser upp till 68 m/sekund och det behövs för pälsen måste blåsas rak när den ska klippas. Fendi klipps var sjätte vecka och så länge han ska hållas i utställningspäls gör uppfödaren det, men planen är att jag ska lära mig att göra det själv så småningom.

När jag fönar, kardar och kammar står Fendi på ett speciellt bord som du ser till höger på andra bilden uppifrån. Först trodde jag att jag skulle kunna ha honom på bordet ovanför tvättmaskin och torktumlare, förstod inte att det långa bordet lockade en liten valp att gå på upptäcktsfärd istället för att beskedligt stå stilla. Blastern flyttas lätt runt bordet eftersom den sitter på ett stativ med hjul. Jag har också en vagn med hjul där jag förvarar alla pälsvårdsattiraljer:

Först och främst är det schampo och balsam, använder sådant som är avsett speciellt för vit päls. Sen använder jag också balsamspray för att kunna reda ut tovor så skonsamt som möjligt. Fendi är definitivt i tovåldern nu så det går åt en hel del balsamspray. Nyligen köpte jag också pälsvårdsolja som både doftar gott och motverkar tovning. Den svarta flaskans innehåll ska både förebygga och ta bort det röda gegget som kan bli i vita hundars päls runt ögonen.

Något av det svåraste i början var att klippa klorna. Fendi skrek bara jag närmade mig med klotången. Jag blev nervös och inte blev det bättre av att den lilla låsfläppen fälldes ner precis när jag fått in tången i rätt läge för att klippa. Nu håller tejp fläppen på plats. Filen har jag inte använt så mycket än så jag vet inte vad jag tycker om den, men en fil behövs för att runda av där man klippt så att klorna inte rivs. Pulvret är s.k. blodstopp och det har jag behövt använda en gång när jag råkade klippa för långt in så att det började blöda. Lustigt, då sa Fendi ett pip, jag märkte inget förrän pälsen på tassen började färgas rosa-röd av blod.

Två pudelkammar är kanske överkurs men en behövs i alla fall – för att känna efter i hårbotten att inga tovor finns kvar efter kardningen. Den tredje pyttelilla kammen följde med kardan. Den används dels till att kamma kardan ren men sen har jag kommit på att den också är fantastiskt att reda ut tovor med. Den blå borsten gör pälsen extra fluffig. Jag förstod inte först att pudlar inte är korthåriga på nosen naturligt, men det är faktiskt så att nos, svansrot och tassar rakas ungefär varannan vecka och till det behövs en trimmer. Det finns trimrar i mycket varierande prisklass. Efter en del research kom jag fram till att det verkade som om många var nöjda med en sån här för knappa 400 kronor. Andra kan kosta 3-4 gånger så mycket – eller till och med ännu mer. Saxen kostade några hundralappar mer. Fendis sax kostade faktiskt mer än mina tygsaxar. Den lilla med blå handtag är inte av särskilt hög kvalité, men jag tycker den är bra att ha om man behöver klippa lite mellan trampdynorna eller nära ögonen. Tuperingskammen används när man ska sätta upp pälsen runt huvudet med gummisnoddar.

Här avslöjas hurdan pudelnörd jag redan hunnit bli: här är det speciella snoddar för tottning i olika färger och – håll i er – ännu en sax speciellt för att kunna klippa bort snoddarna utan att skada hundens päls. Men det allra nördigaste är kanske den lilla discoglittriga kudden som min lilla pälskling ska vila hakan på medan jag tottar honom.

Nu kanske jag infriat eventuella fördomar om pudelägare när jag visat alla prylar som jag tycker behövs för pudelpälsvård men det må så vara. Jag älskar min Fendi och vill så klart ta väl hand om honom.

Liten juli-rapport

Det här är vad jag pysslade med i juli – stickade en mössa och ett par strumpor till min syster. Nu har hon fyllt år så nu kan jag visa dem här. Mössan är istället för den hon fick häromåret och som mössen åt upp:

Jag stickade först mössan men kom sedan på att det vore fint med matchande sockor till. Sockorna är stickade med annat garn till för att de ska tåla slitage och kunna tvättas i maskin, därav de lite olika nyanserna. Mönster till allt finns i boken Sticka varmt och mönstrat av Erika Åberg.

Idag har jag äntligen kommit mig för att sy ett nytt halsband till Fendi, i äkta siden minsann.

Det är en remake av en slips jag köpte på Erikshjälpen i somras.

Jag och döttrarna besökte en del seconhand-affärer i somras och på ett annat ställe hittade jag den här för en tia!

Jag tror det är mink. Den ska också få bli hundhalsband så småningom.

Det var länge sen nu …

I januari i år pausade jag den här bloggen och startade en ny med anledning av att Uffe och jag blivit med hund. Men den nya bloggen har inte fått så många besökare, den här får många fler fast jag inte varit aktiv här på ett halvår, så nu gör jag ett omtag och skriver här istället, både om tyg och garn och hund. Idag blir det en kort resumé av det halvår som gått sen jag skrev här senast.

januari:

Fendi fick en mycket uppskattad räv i present, en som både piper och prasslar. Han älskade den intensivt, så hårt att nosen ganska snart började trådas upp. Eftersom han tyckte så mycket om den lagade jag den med det tyg jag hade hemma som passade ”bäst”. Tyvärr gav resultatet lite pandemi-vibbar – en räv med munskydd liksom.

Det tog inte lång tid förrän även övre halvan av huvudet blivit så illa åtgånget att något behövde göras. Nu blev det ett radikalt ingrepp: jag sprättade loss huvudet, sprättade loss ögonen från huvudet och sydde dem på ett nytt huvud som jag sytt med gamla huvudet som mall.

Mars månad blev jag färdig med den här tröjan:

 Garnet är lite märkligt, alldeles stumt och oelastiskt, förmodligen för att det innehåller så mycket bomull. Jag skulle egentligen inte alls ha mer garn men eftersom jag verkligen gillar den här brunlila färgskalan förälskade jag mig i garnet så fort jag såg det i affären. Skulle färgen ha ett namn tycker jag tweedy aubergine skulle passa. Nästa gång ska jag dra lite mer i garnet innan jag bestämmer mig – och känns det stumt ska jag INTE köpa det – även om det är mjukt och gosigt att klappa på. Inte ens resårstickningen blev speciellt elastisk, och då avmaskade jag ändå med Jeny´s Surprisingly Stretchy Bind Off. Garnet heter Freya (från Sirdar), kallas mjuk och borstad vinterbomull och innehåller förutom 55% bomull även 31% akryl och 14% polyester. Modellen heter October Sweater. Man börjar uppe vid halsen, stickar först fram och tillbaka på en rundsticka medan man ökar för raglan och ringning fram. När ringningen blivit tillräckligt djup fram lägger man upp maskor i ringningens botten mitt fram och stickar sedan runt. Trevlig stickning som skulle ha kunnat gå ganska snabbt om jag fått till rätt maskantal från början. Du hittar en gratis beskrivning här.

I april kunde jag äntligen överlämna tröjan Fern and feather till My. Det kändes som jag hållit på med den i evigheter, men när jag tittar i min stickprojektsbok ser jag att det faktiskt inte tagit mer än drygt ett år. Inte så illa, med tanke på att jag började om flera gånger. Det här är version 3. Version 1 stickade jag i annat garn, blev tveksam på storleken och började på annan storlek i samma garn. I somras fick jag för mig att jag inte tålde garnet (fick ögonlockseksem), köpte nytt garn och började om.

Samma månad var jag på sy-LAN och sydde två klänningar, en med tulpaner på:

och en i något slags råsiden som jag invigde tillsammans med October sweatern på vår första hundutställning.
Hade läst nånstans att man gärna ska bära kläder i färg som framhäver hunden och det tycker jag att jag lyckades med. Här kan du läsa mer om råsidenklänningen

I juni sydde jag gardinkappor till min mor av gamla lakan med virkad spets och monogram. A står för Agnes som min älskade mormor hette. Detta monogram finns på alla hennes kökshanddukar och lakan. Jag förstår inte att man hann med allt handarbete förr, när man hade färre maskiner till hjälp i hushållet.

Och allt är så välgjort, se bara hur hon sytt fast bomullsband (eller bändelband som mormor sa) över den virkade spetsen i kanten som förstärkning. Stygnen är mikroskopiska.

Här har jag provhängt en av gardinerna i vårt sovrumsfönster.

Nästa gång får du läsa om vad jag gjorde i juli.

Nu är vi redan inne i augusti och det är dags att planera läsåret som börjar nästa vecka. Vi kommer bland annat att ha något gemensamt återbrukstema i årskurs 7 som jag hoppas kunna berätta mer om en bit in på terminen.

Ny blogg

När Fendi, vår lilla vita, fluffiga dvärgpudelvalp, flyttade in pausade jag bloggandet. Nu när han bott hos oss i drygt två månader och vi börjat få vissa rutiner på plats har jag blivit sugen på att skriva och fota igen. Men min intressesfär har ju vidgats så att bara blogga om tyg och garn känns inte längre rätt. Jag har så mycket mer att berätta. Därför tänker jag förlänga pausen här och istället skriva i en ny blogg: Fendi och jag. Tanken är att den ska handla om mitt liv med BÅDE hund, tyg och garn. Du ska även i fortsättningen få tips och idéer på sådant man gör med tyg och garn men OCKSÅ få följa mitt liv som nybliven hundägare. Jag kommer beskriva det precis som det är, både när allt går bra och när det går åt pipsvängen. Så var ju tanken med den här bloggen – och så ska det bli min nya blogg. Välkommen till min nya blogg, du också!

Jag ställer denna blogg på paus med en bild där kudden i bakgrunden är samma kudde som var med i mitt allra första blogginlägg. Här ”hjälper”Fendi mig med en stickad provlapp som jag skulle ha med till jobbet. Jag gav upp, stickar nu bara med rundsticka och med garnet i en korg mitt på bordet när han är i närheten :).