Ibland förstår jag inte själv hur jag tänker. Som nu – jag har börjat på en tröja till mig själv och en till min svärson. Låt vara att han ska få sin i 45-års-present så jag har två år på mig, men jag har dessutom stickat ärmar till ytterligare en kofta till mig själv och som om det inte vore nog fick jag för mig att börja på en likadan kofta till min syster, skulle liksom bara sticka den lite emellan allt annat och helst ha den klar till hennes födelsedag. Det var bara det att när jag stickat ärmarna och en bit av bålen såg jag att koftan blev mycket större än min syster. Skit! Det kan väl aldrig vara så att jag inte stickade någon testlapp?!

När jag repat upp bålen regnade och blåste det ett par dagar så jag kunde stanna inne och sticka som en tok. Halva ärmarna måste också göras om.

Du som läst mitt inlägg om Sörmlands-semestern vet ju att jag inte kunde hålla mig tills syrrans födelsedag utan hon fick prova koftan när vi var hos henne i slutet av juli. Och det var ju tur att hon provade den för vi såg ju båda att den var för kort. Så det blev till att repa upp igen, framkanter, halskant och oket ner till ärmhålorna, sticka på 6 cm på själva kroppen innan jag stickade ihop den med ärmarna igen stickade nytt ok, fram- och halskanter.

Sen satte jag saxen i stickningen och klippte så att det blev en kofta …

och täckte klippkanterna med ett dekorationsband med får för det tycker jag passar syrran. Hon gillar får. Jag vet inte hur många fårfällar hon har i sitt torp, men många är det.

Idag fick syrran äntligen sin kofta. FÅR jag gratulera, syrran?!

*

Modell: Krans ur boken Koftor av Maja Karlsson.

Garn:

det gröna är det som föreslås i boken – Lettlopi i färgen Pine Green Heather.

Jag hade svårt att få tag på det grå i Lettlopi och valde att istället testa Raumas nya lite grövre finullsgarn, Fivel, som finns i en snarlik nyans. Det blev väl så bra, kändes mjukare.