Liten juli-rapport

Det här är vad jag pysslade med i juli – stickade en mössa och ett par strumpor till min syster. Nu har hon fyllt år så nu kan jag visa dem här. Mössan är istället för den hon fick häromåret och som mössen åt upp:

Jag stickade först mössan men kom sedan på att det vore fint med matchande sockor till. Sockorna är stickade med annat garn till för att de ska tåla slitage och kunna tvättas i maskin, därav de lite olika nyanserna. Mönster till allt finns i boken Sticka varmt och mönstrat av Erika Åberg.

Idag har jag äntligen kommit mig för att sy ett nytt halsband till Fendi, i äkta siden minsann.

Det är en remake av en slips jag köpte på Erikshjälpen i somras.

Jag och döttrarna besökte en del seconhand-affärer i somras och på ett annat ställe hittade jag den här för en tia!

Jag tror det är mink. Den ska också få bli hundhalsband så småningom.

Otendagssockor del 2

Nu är de äntligen färdiga – mina Otendagssockor. De har gett mig lite huvudbry, men nu när de är färdiga tycker jag att det var väl värt besväret. De är väldigt sköna. Hälen är en s.k.förstärkt häl med traditionell hälkil. Jag tycker nog den här modellen sitter bättre över mina vrister än den med häl som är stickad med förkortade varv.

Resåren är lite annorlunda – ett subtilt mönster med en rapport om åtta maskor, vilket jag tyckte var lite jobbigt att hålla reda på. Den såg också lite lös ut när den bara var halva sin färdiga längd. Ett tag övervägde jag att skippa den och sticka ”vanlig” resår, men så såg jag att rapporten återkom i mönstret nedanför resåren. En så genomtänkt detalj måste ju få en chans! Senare upptäckte jag att hela mönstret i princip är uppbyggt kring de där åtta maskorna så det var ju bra att jag inte började ändra i mönstret det första jag gjorde. Det hade varit synd att peta i ett så genomtänkt mönster. 

Jag började med de här sockorna för att använda upp lite restgarner men restgarnerna tog slut innan sockorna var färdiga så jag fick beställa mer av Tant Kofta. Det är stor nyansskillnad mellan det gamla och det nya garnet, ja det ska vara samma färg, Humleblomster. Så blir det ju i allmänhet när man köper garn i samma färg vid olika tillfällen, och i synnerhet när det handlar om handfärgat garn, men jag har försökt utnyttja nyansskillnaderna så att de ska se ut som en del av designen. Hade jag haft båda nyanserna från början hade jag nog gjort en mörk kant upptill, och kanske även stickat blommorna på skaftet med den mörka nyansen. Men det här blev ju inte så pjåkigt, det heller.

Efter själva hälen fick jag problem. Först missade jag den pyttelilla pricken i mönsterdiagrammet som talade om var i diagrammet man skulle börja efter hälen. Sedan förstod jag inte riktigt hur man skulle göra med färgerna vid hoptagningen vid hälkilen. Mönstret skulle ju helst stämma runt om sockan när alla hoptagningarna var gjorda. Jag tror jag stickade om hälkilen tre gånger innan jag fick till det. Tack vare att jag fotograferade hur jag gjorde med första sockan gick den andra lätt som en plätt att sticka.

Det första garnet nystade jag med hjälp av en ärvd nystmaskin. Det gick inte helt friktionsfritt, öglan där garnet gick igenom trillade ner och då blev det inget nystan. Det gick bättre när jag placerade nystvindan med garnet som skulle nystas högre än nystmaskinen, för då hölls öglan upp.

Nu nystar jag lika gärna – eller kanske ännu hellre – med min nystpinne. Det tar längre tid, men nystanen blir klassiskt runda och håller formen hela tiden. Jag tycker nog att de man gör med nystmaskinen ”faller ihop” mot slutet. Och så är det så bra avkoppling att nysta ”för hand”! Hur nystar du?

Innan jag hade en nystpinne testade jag att nysta med hjälp av sugrör – ett tips för dig som saknar nystpinne.

*

Modell: Otendag av Erika Åberg (finns med i boken Sticka varmt och småmönstrat)

Garn: Trekking färgat av Tant Kofta i färgerna Humleblomster och Silver

 

Börja om från början …

Så här ser det ut hemma hos mig denna söndagmorgon: jag har varit lite tveksam till om jag valt rätt storlek på tröjan till My och NU kom jag på den eminenta idén att mäta min kofta som är stickad i nästan samma garn (samma grovlek, kvalité men annat namn) och med ungefär samma maskantal för att se hur stor tröjan kommer att bli efter tvätt. Det är bara att inse – den kommer att bli för stor så därför kan du se en nystartade Fern and feather nere till höger i bild.

Oket är ju extra roligt att sticka, stickningen kommer att vara extra länge och solen skiner så … allways look on the bright side of life …

Flygande V

Den här terminen startade med en rivstart. Tre dagar innan eleverna skulle börja fick vi reda på att högstadiet skulle ha distansundervisning de första två veckorna på terminen så jag och mina slöjdlärarkollegor fick tänka om kring terminsuppstarten. Nu har vi tagit oss igenom första veckan och det har gått över förväntan, men vi hoppas att det inte blir mer än två veckor för det är svårt att bedriva någon vettig slöjdundervisning på distans någon längre tid.

Anspänningen inför de nya utmaningarna har krävt någon form av nervarvning på kvällarna, och vad kan vara bättre än att sticka?

Nu har jag nya sockor på gång. Jag lade upp med estnisk uppläggning, favorituppläggning till sockor. Garnfärgen heter Gräsand, och den gör verkligen skäl för namnet. Den ser helt olika ut i olika ljus precis som en gräsandshannes huvud gör. Jag har tyvärr inte lyckats fånga det på bild än, men jag har skaffat en reflektorskärm så kanske bilderna på de färdiga sockorna kan visa detta fascinerande fenomen.

Min systers mössa

Den här mössan har jag stickat till min syster, och nu har hon fått den så den är inte hemlig längre så jag kan blogga om den.

Det melerade garnet har en speciell historia. Häromåret var jag med i Från UFO till FO 2019, en grupp på nätet där man varje månad skulle tala om för de andra i gruppen vilket ofärdiga stickprojekt man tänkte göra klart den månaden. I början på nästa månad rapporterade man hur det gått, och alla som uppnått sitt mål deltog i en utlottning. Vinsten var ett paket med något stickrelaterat. När man anmälde sig till gruppen skulle man samtidigt skicka ett sådant paket till arrangörerna. Jag hade turen att vinna det här fina garnet – ett mjukt garn av merinoull och bambu. Färgerna kommer till sin rätt tillsammans med det enfärgade bruna garnet, tycker jag.

Modellen är Erika Åbergs Rost och ärg som du hittar i boken Sticka varm och mönstrat.

Juldagen 2020

I början på december fick först jag och sedan Uffe Covid-19. Vi hade tur, fick en mildare variant och kunde börja jobba igen innan jul, men jag var rejält trött ända fram till ungefär två dagar innan julafton. Ja,  det blev ju jul i år med –  och vilket fint väder vi hade på juldagen! Vi åkte ner till stranden där mor bjöd på glögg.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är 20201225_123618.jpg

Mor hade på sig baskern som jag stickat åt henne i födelsedagspresent. En röd knopp var önskemålet, och det fanns garn kvar sedan jag stickade fingervantar häromåret så det var lätt ordnat. Det röda anas även i nederkanten som jag stickat med ömsom tre grå aviga varv, ömsom tre röda räta varv.

Nu låste sig min dator så jag fick fortsätta skriva inlägget på mobilen. Det är omständigare och det går inte att få med de bilder jag tagit med min systemkamera … Hmpf! Jag tror jag får dela upp inlägget i två delar. Del två kommer alltså nästa år … 2020 är ju alldeles snart till ända.

Gott bättre 2021!

Ewa

Padua-sockor

Midsommarhelgen bjöd på vackert väder så vi kunde fira midsommar med fika utomhus med nära och kära. Jag passade på att fotografera mitt senaste par sockor: Padua Cable socks. Mönstret hittar du på Ravelry.

Garnet är samma som jag stickade Catch a falling star i: Trekking, färgat av Lotta Blom/Tank Kofta. Färgen heter Silver och jag blev väldigt förtjust i den när jag stickade mitt förra par sockor.

Detaljer som var nya för mig var den förstärkta hälen och estnisk uppläggning. Uppläggningen känns både fast, elastisk och är snygg så den kommer jag att använda fler gånger. Det fanns beskrivning till uppläggningen i stickbeskrivningen, men man kan hitta flera filmer på YouTube som är väldigt instruktiva. Själv tyckte jag det var lättare att följa en film än att läsa mig till hur man ska göra.

estnisk uppläggning

Litet tips: när jag blockade sockorna ville de glida ner från blockarna (har knutit ihop paret och hänger dem över tvättlinan). Jag kom på att jag kunde använda clipsen som sitter på orkidéer när man köper dem (brukar ta bort dem och låta blommorna hänga men har sparat clipsen för de kanske kunde komma till användning – och de gjorde de ju). Har testat med vanliga tvättklämmor förut, men de lämnade märken på sockorna.

Padua är namnet på en italiensk stad, men var tidigare också namnet på ett ståtligt fyrmastat segelfartyg och det är båten som gett sockorna dess namn – kopplingen finns väl i repslingan på ankeln, tänker jag. Jag blev lite nyfiken och kollade upp att Padua numera heter Kruzenshtern och är det näst största traditionella segelfartyg som fortfarande är i drift (används som skolskepp med hemmahamn Kaliningrad). Faktum är att jag mycket väl kan ha sett fartyget i Halmstad 2011 när det var Tall Ships Race.

Fern & feather – min version

Mitt senaste projekt är en koftversion av Jennifer Steingass Fern & feather. Utgångpunkterna har dels varit själva mönstret Fern & feather (ormbunke och fjäder) som jag såg på bloggen Kammebornia häromåret, dels Rauma finull i en fantastisk rödbrun färg – en av mina favoritfärger sedan nåra år tillbaka.

Orginalmönstret är gjort för ett annat garn så jag började med att jämföra stickfastheter för att komma fram till vilken storlek jag skulle sticka. För att ha något att jämföra med, för att se om jag var på rätt väg, plockade jag fram mönstret till Damejakka loppa och jämförde med emellanåt. Det fungerade bra till strax efter ärmhålen. Då blev Fern & feather större över bysten än jag ville ha den. När jag jämförde med Loppan såg jag att det berodde på att man skulle lägga upp fler maskor i ärmhålen på Fern & feather än på Loppan (och färre maskor skulle sättas av till själva ärmarma). Det gick ju inte att bara lägga upp färre maskor under ärmen för då skulle ärmarna bli för små, alltså fick jag öka maskantalet på ett varv strax innan ärmhålet så jag fick tillräckligt många ärmmaskor. Så ologiskt – jag fick lägga upp fler maskor fast jag tyckte koftan blev för stor. Slutsumman av maskor runt bysten blev i alla fall mindre.

Jennifer Steingass har gjort många fantastiska modeller , stickade uppifrån och ner och med runt ok. Den senaste modellen kom nu i mars. Kanske hon inte uppskattar att jag bryter det fina okmönstret med en knäppning mitt fram, men jag använder hellre kofta än tröja, dels för att koftan är lättare att ta av och på, dels för att man kan reglera värmen genom att knäppa/knäppa upp.

Ett tag funderade jag på om jag överhuvudtaget skulle skriva det här inlägget. I Corona-tider känns det kanske lite futtigt att beskriva sitt senaste stickprojekt. Men det lilla vardagslivet behöver få lunka på i den stora, oroliga världen som nu känns ovanligt oförutsägbar. En stickning kan vara ett ankare att hålla fast vid när tankarna virvlar runt, runt.

Vanten Bodil

För två år sedan stickade jag ett par vantar till min syster. För några veckor sedan berättade hon att vantarna var borta. Hon lät så ledsen över det att jag lovade att sticka ett par nya vantar till henne.

Jag har stickat vantarna med inspiration från boken ”Hönsestrikk a lovestory”. Först hade jag tänkt sticka ett omaka par i glada färger, men jag förstod på syrran att det inte var hennes grej så det fick bli så här istället: lettisk fläta, en bård nertill ur boken och ett ytmönster ur boken avgränsat i sidorna med svart. Det enda omaka är syrrans initialer på ena tummens insida och årtalet när vantarna är stickade på andra tummen. Jag hade ingen plan utan jag valde mönster allteftersom.

Garnet är Rauma finull i färgerna naturvitt och asfalt. Jag har stickat med stickor 2,5, lade upp 54 m precis som på Otto-vanten.

Det finns alltså ingen exakt stickbeskrivning, men vanten har ändå fått ett namn – Bodil – efter min syster!

Fint i köket

Den här fina garnskålen fick jag av Ida i julklapp – med det lila-gråa nystanet i. Garnfärgerna matchar vår nya diskbänk, så jag bestämde mig för att äntligen testa en grytlapssbeskrivning som jag hittat på Ravelry. Det var lite av en chansning att ta garn både inifrån och utifrån nystanet, men ännu så länge har det fungerat jättebra, troligen tack vare att det ligger kvar i skålen :). Modellen heter Heptagonal potholder och du hittar beskrivningen gratis här. Den är väldigt rolig att sticka – man förstår principen snabbt och kan sticka utan att läsa beskrivningen. Man ser på grytlappen vad man ska göra. En bra tv- och sällskapsstickning med andra ord.

Det stränggarnsliknande garnet är av 100% bomull, något knepigt att sticka med då det lätt delar sig. Hade jag valt spetsigare stickor hade det säkert underlättat. Som synes är grytlappen inte riktigt klar än så jag kan inte uttala mig om hur den blir när den är tvättad, troligen krymper den en del. Lite är OK. Diametern är 24 cm så lite finns det att ta av.

Vi renoverade vårt kök förra våren. Jag är helnöjd! Planlösningen är som tidigare, men tack vare att vi nu har skåp ända upp till taket och att vi bytt ut underskåp mot lådor får mer plats. Man har en bättre överblick över matförrådet än tidigare och saker är mer lättåtkomliga.

Infälld belysning ovanför diskbänken och helkaklad vägg gjorde att jag uteslöt gardiner vid lilla köksfönstret, men sydde nya till de övriga:

Detaljbild av gardinfållen – mönstret förvillade en del när jag skulle fålla gardinerna, för de horisontella linjerna var inte helt horisontella.

Du kanske lade märke till brudkistan några bilder upp? Den gjorde far åt mig är jag var i tjugo-årsåldern och den har varit en riktig trotjänare. Den rymmer kökshanddukar, dukar och grytlappar. Men det stämde inte riktigt med furu mot vårt nya golv, så jag målade om den:

Jag var lite orolig för att färgen inte skulle fästa, för kistan var tidigare ytbehandlad med linolja. Men efter slipning och målning med grundfärg så gick det jättebra. Visst blev kistan flott i grått!