Vävmässa 2022, del 3

Det här blir det tredje och sista inlägget om vävmässan i Halmstad som var förra helgen. Vi börjar med en monter från Textilhögskolan i Borås. Darja Nordberg på Textil design-programmet visade hur hon utforskat en alternativ färgblandningsmetod i vävning. Hon har genom att succesivt byta ut en färg på en deltråd i varptråden mot en annan färg och sno deltrådarna fått fram färggradienter.

Luisa Recker väver kläder på beställning, kläder som vävs i ett stycke. Bilden i mitten visar hur tyget till skjortan såg ut när hon tog ut det är vävstolen. Synd att jag inte tittade ordentligt på pappersmodellen hon gjort av plagget innan hon vävde tyget, för nu har jag lite svårt att klura ut hur man genom att vika tyget skulle få fram skjortan utan att klippa en massa. Att väva tyg till kläder så här gör ju att det i princip inte blir något tygspill alls. Det här väckte gamla minnen till liv, så där gjorde vi på vävkursen på textillärarutbildningen. Tyvärr har jag inte kvar min svarta bomullsbussarong med invävda smala sindenband i orange och rosa som jag vävde då, med stor möda och stort besvär. Svart varp visade sig vara mer ömtålig än andra färger …

Kultur i Halland stod för en återbruksutmaning där fyra halländska textilkreatörer – Katarina Segerbrand, Helén Markow, Lena Haglund och Anna Fabler – fått var sitt set med bl.a. ett virkat täcke eller en duk i grövre bomullsgarn och ett lakan med spets och monogram att göra något nytt av. Jag fastnade speciellt för den här tefärgade artistrocken.

Jag fascinerades av kontrasterna i hårda stenar inbäddade i mjukt broderi av Jenny Bäckman. Hon är en av konstnärerna i VMT – Västsvenska mönster- och textilkonstnärer. Jag fick verkligen lust att peta och känna på dem, men jag gjorde det inte som den väluppfostrade utställningsbesökare jag är. Flera andra konstnärer i VMT ställde ut:

Moniqa Bofeldt Rasmusson
Annika Ödman
Lena Åkesson

Nätverket Vävformgivning är en ideell förening i Västra Götaland. De väljer ett tema att arbeta kring och under 2-3 år arrangerar de utbildningar, föreläsningar, resor och studiebesök kring temat. Här ser du ett deras senaste tema ”Yta och struktur i väven”. Här är ett axplock av vad de visade:

9 vävare är en grupp vävare som enbart väver dubbelväv, exempelvis i form av väskor av olika modell:

Att väva dubbelväv med idolbilder på Elvis the King var ju lite otippat!

Med tanke på att jag jobbar som textillärare tycker jag att det passar att sluta den här utställningsrapporteringen med att visa något som barn vävt. På några ställen fanns aktiviteter riktade speciellt till barn, bland annat kunde de få väva på små vävar i papp och fanns så detta:

ett helt hus där barnen vävde väggar och tak med mattrasor!

Fendi 1 år!

Idag fyller vår älskade Fendi 1 år!

Vem kan tro att vi ägnar mycket tid åt pälsvård varje dag?

men det blir så när det regnat nästan hela dagen

Han fick blodpudding och prinskorv och en ny leksak, en lila mullvad (var får de allt ifrån de som hittar på hundleksaker) som både piper och prasslar.

Väv 2022, del 2

Jag älskar att gå på mässor. Kreativitetsdepån blir verkligen påfylld när man får klappa garner i regnbågens alla färger, bläddra i nya inspirerande böcker, bekanta sig med redskap man inte sett förut och se hur andra utnyttjat varierande tekniker för att få fram olika uttryck. På vävmässan i Halmstad såg jag t.ex. en solfjädersvävsked för första gången. Så här ser en sån ut:

När man väver med en sån kan man variera mellanrummet mellan varptrådarna så att det uppstår längsgående vågformer:

Det fanns också små, små vävramar:

De här heter Hello loom och köps i ett sånt här set som man trycker ut med fingrarna. Tyvärr var de slutsålda igår, annars kanske jag hade köpt ett set. Jag köpte faktiskt inte något, stod och höll i ett paket med merinogarn men det fick inte följa med mig hem.

Alla möten med människor från olika kulturer på en vävmässa är också väldigt spännande. Amila Smajovic’ från Bosnien visade bl.a. bönemattor som hon vävt med inspiration av en bönematta från Kungamoskén i Foca som förstördes i kriget 1992.

Man kan se att Amila hämtat inspiration från de traditionella mönstren när hon designat sina andra vävar:

Ousman Sarr visade hur man väver i en vävstol vanlig i västafrika. Den är genial i sin enkelhet, gjord för att lätt kunna fällas ihop om det regnar eftersom man vanligen väver utomhus. Lägg märke till ”varpbollen” till höger i bild, placerad ovanpå de tunga stenarna som håller den utrullade delen av varpen sträckt.

Här är en länk till en film om den västafrikanska vävningen. Kolla in varpningen – 50 meter bara på marken så där!

Nu får jag nog sluta skriva för idag, för se vad som händer i rummet bredvid medan jag sitter och skriver:

Fendi får INTE vara i våra sängar. Det här kom han på var ett bra sätt att få lite uppmärksamhet på.

Det får bli en del 3 en annan dag. Den kommer bl.a. att handla om västsvenska mönster- och textilkonstnärer, Region Hallands Återbruksutmaning och 9 vävare. Nu ska vildbasaren få bada.

Väv 2022

Så blev den äntligen av – Vävmässan i Halmstad. Först skulle den ha varit 2020 och då vet vi ju alla vad som hände – pandemin kom emellan. Samma elände omöjliggjorde vävmässan ifjol, men nu, NU blev den av. Den har varat i dagarna tre. Jag var där idag, sista dagen, och vilken härlig upplevelse!

En av de första utställarna jag besökte var Nina Floderus som säljer handvävda produkter men också skaftväxlare till den som själv vill prova på att väva de tekniker som Nina jobbar med.

Här visar hon halsdukar/-sjalar i ”deflected double weave” som tekniken heter på engelska. Den får trådarna att flyta ut lite olika på tygets fram och baksida. Den svartgrå väven är i merinoull. De med lite mer färg är en kombination av merinoull och lin.

Nina ställde även ut tillsammans med andra halländska textilkonstnärer, t.ex. Elsa Lillieroth-Dagås

som vävt bland annat Väktaren efter en resa till Egypten där hon gjorde ett oförglömligt besök i en pyramid. Du ser alla mörka trappor man fick gå för att komma ner till själva gravkammaren.

Elsa har också vävt den här fantastiska blodboken med koppartråd i inslaget som en effektfullt bakgrund till själva trädet.

Måste bara visa den lite från sidan också så den tredimensionella effekten syns riktigt.

I en annan monter träffade jag Eva Sundström, författare till en ny bok om Karin Bergöö Larsson. Hon har forskat och skrivit om Karins textilier och kläder och i boken beskrivs både textilvetenskapligt och konstvetenskapligt ett stort antal av hennes textilier.

Boken heter Karin Bergöö Larsson textilkonstnär mellan jugend och modernism och kom ut i juni i år.

Karin var ju verkligen modern och före sin tid i sitt formspråk. Eva gav exempel på hur hennes skapande än idag kan användas som inspiration till skapande t.ex. i slöjden i grundskolan när hon visade på hur Karin broderat på våffelväv på sitt eget Karin-vis.

I en av hallarna presenterades olika utbildningar inom det textila området. Flera folkhögskolor fanns representerade. Blekinge folkhögskola visade bland annat dessa fina grytlappar vävda i en teknik som i alla fall när jag gick min utbildning kallades trollväv. Den vävs med ett enkelt redskap som jag vet att man kan göra själv, men det är så mycket enklare att använda de här ramarna där piggarna fjädrar lite och det finns inte några spikhuvuden som är i vägen. Vet du möjligen var jag kan få tag i såna? Skulle gärna vilja ha såna till mina grundskoleelever där jag jobbar nu.

​Jag har mycket mer att visa och berätta, men nu håller jag kväll. Det kommer mer om vävmässan imorgon!

Huvudarrangör av vävmässan är Svenska Vävrådet som bildades som ideell förening våren 1987. Svenska vävrådet har till uppgift att samla olika aktörer inom vävområdet; företag, organisationer, skolor och institutioner och man arrangerar vanligen vävmässa vart tredje år.

En lördag i september

Vi började dagen med att åka till Kattviks fruktodling och plocka äpplen.

Sen åkte vi till Torekov. Nere vid hamnen ligger det lilla lotshuset från 1878.

Strax intill ligger ett nästan likadant hus, fast ännu mindre:

Det är ett konstverk som ingår i (X)sites 2021. (X)sites är utställningar med platsspecifik konst i de landskap som cykelledarna Kattegattleden och Sjuhäradsrundan går genom. Men om jag förstått saken rätt hade konstnären tänkt att det här pyttelilla huset skulle ligga omkullvält från början.

Det är Torekovs sjöfartsmuseum som äger lotshuset. Själva museet är inrymt i den avkapade aktern från skeppet Fram från Brantevik och kommer ni dit rekommenderar jag er varmt att ta er en titt. Det är inte stort, men innehåller förutom en massa båtgrejor en hel del udda grejor, t.ex. en torkad igelkottsfisk och en tavla av fiskfjäll. Idag var det full aktivitet utanför, tyvärr frågade jag inte vad de gjorde men det såg ut som de tog ner delar av masten – kanske signalmasten behövde renoveras?

Idag syntes inte många turister i Torekov (mer än vi då), men rosor fanns det fortfarande.

Det är tydligt att Torekov ingår i Båstad kommun, men man har sin egen tennis”arena” …

Allting i Torekov är litet och pittoreskt. Åskådarplatserna är inte många, men tenniskiosken är jättegullig, eller hur?

På väg mot naturreservatet …

kunde vi beundra Hallands Väderö på avstånd. Det var här Uffe och jag blev ihop på en klassresa i slutet av 70-talet och vi gör våra nostalgitrippar dit ibland, dock inte idag.

Från naturreservatet kunde vi också se Kullaberg.

Såna här fiffiga lås sitter på grindarna till naturreservatet, både funktionella och vackra tycker jag.

Vi hittade ett öppet fik och njöt av var sin baguette i solskenet. Och ikväll bjuder grannarna på middag- vilken härlig septemberlördag!

Helgens tema: strumpor

Det låg inte mindre än 7 par strumpbyxor i korgen med saker som skulle lagas! Ja, jag lagar strumpbyxor – inte alla, men de färgglada. Jag tycker det är svårt att hitta kulörta strumpbyxor, så jag lagar de jag har om det går utan att det syns alltför mycket. I korgen låg också en innesko som nu är hel igen. Jag gömde maken till den nånstans för att Fendi inte skulle leka med den – undrar bara var.

Nu när det börjar bli kallare ute blir man ju lite sugen på att sticka strumpor igen. Jag har tagit fram en gammal sockstickning, minns inte när jag började på den första gången men vet i alla fall att jag precis efter påsk ifjol började om och då hade jag bestämt att det skulle bli ett par Vanilla-sockor. Garnet trasslade, men jag redde ut trasslet och stickade vidare tills jag insåg att vaniljsockor inte var en modell i min smak. Jag repade upp och la garnet åt sidan. När jag la upp till vaniljsockorna testade jag en (för mig) ny uppläggning: Italian tubular cast on. Den detaljen jag ville behålla när jag nu bestämt mig för ett nytt sockförsök. Jag fattar inte nu hur jag lyckades få till den där italienska uppläggningen förra gången. Satt hela kvällen med den, läste i min uppläggningsbibel Cast On Bind off och tittade på Youtube-filmen jag länkat till här ovanför. Inte förrän jag körde om filmen ännu en gång från allra första början fattade jag vad jag gjort för fel. Men sen tappade jag en del av de maskor som jag kämpat så med att få till och då beslöt jag att det får bli vanliga, klassiska sockor med hällapp av det här garnet – Austerman Step med Aloe vera och jojobaolja i.

Kommer Folke hålla sig i påsen?

Folke är en ost och jag har sytt en påse till osten – istället för denna evinnerliga plast. När jag hade sytt påsen vaxade jag den och av någon anledning provtvättade jag den sen och då försvann vaxet. Jag hade inte tittat på hela instruktionen innan jag satte igång. Nånstans mitt i fick man veta att man bara ska rengöra med lite diskmedel och vatten om man vill behålla bivaxbehandlingen. Nu har jag vaxat den igen och stoppat Folke i påsen.

Man kan forma vaxade tyger med värmen från händerna, så genom att vika in kanten och hålla om den en liten stund får man den att förbli invikt.

Allt som behövs är lite bivax, strykjärn, en tålig yta att stryka på (om du inte har en strykbräda), smörpapper/bakplåtspapper – och så tyg förstås, bomullstyg. På Strömsö finns fakta och bra instruktioner till tygvaxning.

Bloggfix och annat fix

I helgen har jag fixat med bloggen. De gamla sidorna finns kvar men jag har gjort om dem lite. För att det ska bli lättare att hitta information om de olika plaggen jag gjort är nu bilderna klickbara och på sidan med beskrivningar är tanken att du ska kunna klicka på namnet till en beskrivning så kommer den upp som en utskrivbar pdf-fil. Det kanske är mer än jag som ibland föredrar en analog beskrivning … Det tar mer tid än man kanske tror sånt här, så alla beskrivningar är ännu inte konverterade till pdf-filer och sidan med klänningar har kvar den gamla layouten ännu så länge. Men det kommer, det kommer …

Jag har också lagt till en sida som heter Fendi. Tanken är den ska fyllas på med bilder efterhand och även där blir en del bilder klickbara.

För dig som inte är så van att läsa bloggar: på datorn ser man sidnamnen i den svarta listen högst upp, klicka på det du är intresserad av så visas sidan. Använder du mobil eller surfplatta klickar du på en symbol med tre grå streck i den svarta listen så kommer en meny med sidorna upp. När jag nu lagt ner så mycket jobb på det här vill jag ju att du ska hitta och titta på mina sidor … 😉

I eftermiddag blir det annat fix:

för så här ser Fendi ut efter förmiddagens promenad.

Pudelpälsvård

Min intressesfär har vidgats sedan jag började blogga så därför kallar jag numera min blogg för Tyg, garn och hund. Idag får du se var jag sköter om Fendi. En pudel kräver en hel del pälsvård, speciellt om man ska hålla den i utställningspäls, att tvätta och torka/föna Fendi och sätta upp nya tottar tar tre timmar för mig.

Välkommen till Salong Fendi! Själva tvättningen görs i den rostfria hon med bra arbetshöjd.

Antihalkstjärnor med sugproppar i botten på hon och en blöt Plutoduk på kanten så gullet inte halkar! På kranen har vi satt en slang och duschmunstycke med avstängning – funkar jättebra.

När Fendi blivit ren ska pälsen fönas torr. Den här s.k. blastern blåser upp till 68 m/sekund och det behövs för pälsen måste blåsas rak när den ska klippas. Fendi klipps var sjätte vecka och så länge han ska hållas i utställningspäls gör uppfödaren det, men planen är att jag ska lära mig att göra det själv så småningom.

När jag fönar, kardar och kammar står Fendi på ett speciellt bord som du ser till höger på andra bilden uppifrån. Först trodde jag att jag skulle kunna ha honom på bordet ovanför tvättmaskin och torktumlare, förstod inte att det långa bordet lockade en liten valp att gå på upptäcktsfärd istället för att beskedligt stå stilla. Blastern flyttas lätt runt bordet eftersom den sitter på ett stativ med hjul. Jag har också en vagn med hjul där jag förvarar alla pälsvårdsattiraljer:

Först och främst är det schampo och balsam, använder sådant som är avsett speciellt för vit päls. Sen använder jag också balsamspray för att kunna reda ut tovor så skonsamt som möjligt. Fendi är definitivt i tovåldern nu så det går åt en hel del balsamspray. Nyligen köpte jag också pälsvårdsolja som både doftar gott och motverkar tovning. Den svarta flaskans innehåll ska både förebygga och ta bort det röda gegget som kan bli i vita hundars päls runt ögonen.

Något av det svåraste i början var att klippa klorna. Fendi skrek bara jag närmade mig med klotången. Jag blev nervös och inte blev det bättre av att den lilla låsfläppen fälldes ner precis när jag fått in tången i rätt läge för att klippa. Nu håller tejp fläppen på plats. Filen har jag inte använt så mycket än så jag vet inte vad jag tycker om den, men en fil behövs för att runda av där man klippt så att klorna inte rivs. Pulvret är s.k. blodstopp och det har jag behövt använda en gång när jag råkade klippa för långt in så att det började blöda. Lustigt, då sa Fendi ett pip, jag märkte inget förrän pälsen på tassen började färgas rosa-röd av blod.

Två pudelkammar är kanske överkurs men en behövs i alla fall – för att känna efter i hårbotten att inga tovor finns kvar efter kardningen. Den tredje pyttelilla kammen följde med kardan. Den används dels till att kamma kardan ren men sen har jag kommit på att den också är fantastiskt att reda ut tovor med. Den blå borsten gör pälsen extra fluffig. Jag förstod inte först att pudlar inte är korthåriga på nosen naturligt, men det är faktiskt så att nos, svansrot och tassar rakas ungefär varannan vecka och till det behövs en trimmer. Det finns trimrar i mycket varierande prisklass. Efter en del research kom jag fram till att det verkade som om många var nöjda med en sån här för knappa 400 kronor. Andra kan kosta 3-4 gånger så mycket – eller till och med ännu mer. Saxen kostade några hundralappar mer. Fendis sax kostade faktiskt mer än mina tygsaxar. Den lilla med blå handtag är inte av särskilt hög kvalité, men jag tycker den är bra att ha om man behöver klippa lite mellan trampdynorna eller nära ögonen. Tuperingskammen används när man ska sätta upp pälsen runt huvudet med gummisnoddar.

Här avslöjas hurdan pudelnörd jag redan hunnit bli: här är det speciella snoddar för tottning i olika färger och – håll i er – ännu en sax speciellt för att kunna klippa bort snoddarna utan att skada hundens päls. Men det allra nördigaste är kanske den lilla discoglittriga kudden som min lilla pälskling ska vila hakan på medan jag tottar honom.

Nu kanske jag infriat eventuella fördomar om pudelägare när jag visat alla prylar som jag tycker behövs för pudelpälsvård men det må så vara. Jag älskar min Fendi och vill så klart ta väl hand om honom.