Det här är symaskinen jag lärde mig sy på – en Husqvarna Automatic troligen jämngammal med mig, alltså runt 60 år. Jag har för mig att mor fick den av sin far – alltså min morfar – när hon var nygift. Hon har sytt massor av kläder till mig och min syster med den, till och med dockorna fick matchande klänningar.

Det måste har varit en ultramodern maskin för sin tid – det finns tre mönsterkammar (en sitter i maskinen, två ligger i tillbehörsasken) som gör att man kan sy de mönster som syns på snurran längst ner till höger i bild. Vrider man på snurran ser man hur man ska ställa in rattarna för önskad söm. Som du ser finns det en massa andra tillbehör som exempelvis olika pressarfötter. Och instruktionsboken finns kvar så man fattar vad de olika pressarfötterna ska användas till. Jag har fått i uppdrag att lämna in symaskinen för service, men skulle först själv kolla att det inte var alltför stora fel på maskinen. Efter att ha dammat ur den och oljat upp den testsydde jag – och den fungerade utmärkt tills jag testade att ställa in en mönstersöm. Styglängdsratten fungerar nu inte som den ska. Men långt bak i huvudet har jag ett minne av att detta hänt förut. Tyvärr minns jag inte hur jag fixade det då. Men nu ska ni få höra … Igår när jag var ute på hundpromenad med grannen berättade hon att hon skulle göra sig av med sin gamla symaskin. Jag frågade om jag kunde få se på den och se:

Det är samma modell! Nu kan jag titta på Gunillas maskin och kanske själv luska ut hur man kan få stygnlängdsratten att fungera igen.

Jag kan inte påstå att jag är så tekniskt intresserad i övrigt, men symaskiner har alltid fascinerat mig. Jag var inte gammal när jag själv försökte byta mönsterkam på mors maskin. Mor pratade i telefon och jag tänkte väl att jag kunde ordna saken själv men använde en hammare vilket fick mor att kasta ifrån sig telefonluren (detta var innan mobilernas tid) och störta fram och avbryta min operation. Trots denna hårdhänta behandling av mors symaskin fick jag använda den igen och när jag studerade till textillärare fick den till och med följa med till Göteborg. Där skedde ett annat intermezzo – en knappnål trillade in i stickkontakten (de var inte helgjutna förr i tiden) och det blev kortslutning så propparna gick.

Är du också intresserad av symaskiner vill du kanske läsa några andra inlägg jag skrivit om symaskiner: Gamla symaskiner, Overlock eller inte? och Vårstädning av symaskinen. Du kan också ta dig En titt i mitt syrum där jag skriver om de maskiner jag syr med nu och i Sy-hörna, syrum eller syateljé … ser du hur jag ordnat det lite runt ikring maskinerna.

Det här är min äldsta symaskin. Den har varit min mans mormors. Allt hon sydde, sydde hon med den. Jag har till och med en instruktionsbok till den, men den följde inte med symaskinen. Visst är den fin, riktigt inbunden till och med!

Det är egentligen en helt otrolig historia hur jag fick den: rektorn på den skola jag arbetade på då hade fått ta hand om en del saker efter en släkting som gått bort, bl.a. en korg med diverse sömnadsrelaterade saker. Hon tänkte att det kunde vara något i korgen som kunde användas i textilslöjden så hon tog med korgen till skolan. Och i korgen låg denna instruktionsbok – till just den symaskinsmodell som jag har fått ta över efter Uffes mormor. Men jag kan inte sy så bra på den än. Det är det här med trampningen …

På tal om trampningen – nu måste jag bara visa det här urklippet, minns inte var jag klippt ut det, tycker det är lite roligt: