Häromåret sydde jag en klänning som var knäppt hela vägen fram

Den blev fin, det blev den, men jag har inte känt mig helt bekväm i den. Det blev lite bättre sedan jag sytt en knapp och ett knapphål till längst ner, men ringningen kändes lite väl generös när jag använde klänningen på jobbet, så nu har jag sytt en ny klänning på samma tema: småblommig, helknäppt fram men med annan krage och ringning.
Jag utgick från samma mönster men ritade en ny krage.
På originalmodellen är ärmen rynkad mot en smal linning. Nu löste jag ärmens nederkant på enklast tänkbara sätt: la ett litet motveck och vek en smal, dubbelvikt fåll, får väl se hur det håller i längden.
Jag tycker att den lilla detaljen plus skjortkragen är en liten flört med fyrtiotalet.
Kanske knapparna också? På fyrtiotalet var man ju på grund av andra världskriget tvungen att spara och ta till vara. De här knapparna – äkta pärlemoknappar – är gamla knappar, tillvaratagna av någon äldre släkting, troligen mormor. Tänk att det fanns sexton likadana kvar! Fjorton sitter i klänningen och så har jag två i reserv, vilket kan vara bra. De verkar vara lite ömtåliga …
Tyget är egentligen lite svalt för årstiden, men jag har ju en nystickad kofta 🙂 som förlänger säsongen för klänningen.










Kommentera gärna!