När jag blev med hund trodde jag att jag skulle sy hundhalsband i parti och minut. Så blev det inte. Hitintills har det blivit två (!) fungerande halsband, båda i samma storlek. Nu börjar de sitta trångt kring halsen så idag gjorde jag slag i saken och sydde ett nytt. Det som varit lite meckigt är att få till skarven mellan början och slut på paracordlinan.
Jag har använt paracordlina för att ha en riktigt säker kärna i halsbandet. Jag provade först med enkel lina, men tyckte det verkade obehagligt för Fendi.
Att dubblera linan gjorde att jag behövde skarva ihop början med slutet och jag prövade att smälta ihop ändarna. Jag fick efter flera försök till en hållbar smältskarv, men det blev som en jättehård klump. Oskönt mot en hundhals! Nu har jag testat en annan variant med sydd skarv. Innan jag klädde in halsbandet i ”siden” fotograferade jag för att minnas hur jag gjort. Jag kanske vill sy fler nu när jag tycks ha fått till en fungerande lösning. Och kanske du kan ha glädje av bilderna om du vill sy halsband till din pälskling du också.
Jag har använt snedslå/snedremsa i syntetisk duchesse och sytt ihop med smygstygn.
Det här är ett av de tidigare halsbanden, i äkte siden:
… sytt av en sidenslips, köpt secondhand. Efter att jag sytt halsbandet – men innan vi gick ut i regn – fick jag för mig att kolla om tyget var färgäkta. Det var det INTE. Den vita fuktade tyglapp som jag gnuggade med blev rosa. Så det här har Fendi bara fått ha ”till fint”, annars kanske han blivit som en polkagris.
Nu har vi provgått halsbandet. Jag hittade faktiskt ett matchande koppel i lådan med paracordlina! Det köpte jag innan jag köpte hund, men har aldrig använt det för det har inte var lämpligt till en ystert gnagande valp. Men varför bry sig om det matchar? Ingen ser ju halbandet där inne i fluffet :).
Nu har jag varit på sy-lan och det här är klänningen jag sydde där. Jag hade en hel dramatenvagn full med nytt tyg, tygrester och kasserade plagg men jag använde bara de kasserade plaggen: två skjortor (fars och Uffes), mors nattlinne och min egen blus som blivit för liten.
Överdelen på klänningen är Uffes skjorta. Kragen var väldigt sliten så den klädde jag över med en nysydd krage och så sydde jag smock i ryggen för att få in vidden bak. Idén har jag fått från häftet Ändra av Katarina Evans och Katarina Brieditis, Hemslöjdens förlag.
Det var ett lyckokast att använda rutigt tyg för det var lätt att se var jag skulle sy fast resåren till smocken. Skrev en minnesanteckning för mig själv på fotot för det är inte otroligt att jag syr fler såna här klänningar och då vill jag minnas hur lång resår jag använde.
Det tog sin lilla tid att skarva ihop alla tygbitar till volanger och sedan rynka dem. Såna här clips var jättebra att fästa ihop volangerna med istället för att nåla. Jag var också glad att jag kommit ihåg att ta med de platta, långa knappnålarna som var bra att markera fjärdedelar med. Fjärdedelsnål på volang lades lätt exakt mot fjärdedelsnål på livet eftersom huvudena är platta och sen nålade jag ihop med vanlig knappnål.
Det är lätt att glömma bort både tid och rum när man sitter och syr. Man behöver sträcka ut rygg och nacke emellanåt och vi hjälptes åt att påminna varandra om när det var dags. Det blev både yoga, tabata och skogspromenader på stigarna utanför Tönnersjö bygdegård där vi höll till.
Att vara på sy-lan är nästan som att bo på pensionat: man äter gott och ofta. Det är frukost, fika, lunch, eftermiddagsfika, middag på kvällen och frukt och godis så man orkar hålla på att sy länge. Dock åt vi inga doughnuts. Detta är Nicoles tyngder att lägga på mönsterpapperet så det inte glider när man ritar av mönster. De är gjorda av muttrar och Fimo-lera. Visst ser de smakskiga ut?!
Man får så många tips och idéer på sy-lan. Här har jag fotat Barbros ok för att minnas hur man syr ok med burrito-metoden.
I år är det tionde året som Nina Kovacevic ordnar sy-lan så Hallandsposten gjorde ett reportage som du som prenumerant kan se genom att klicka här. Nina är otroligt duktig på att sy väskor. Den här gången blev det en en Hermèsinspirerad väska tillverkad av en mockakjol och sonens livrem och som sig bör har väskan hänglås med tillhörande nyckel.
Jag har nog inte åkt på sy-lan någon gång utan att ha glömt något hemma. En gång var hade jag glömt huvudkudde, en annan – och det var nog det värsta – glömde jag gaspedalen till symaskinen. Så nu har jag börjat skriva en lista på sånt som jag brukar ta med på sy-lan, både sånt som har med själva syeriet att göra och andra praktiska attiraljer. Ett tips för dig som ska på sy-lan är att tänka efter innan vad du vill sy så att du får med dig behövliga sybehör som knappar, dragkedjor och spännen. Själv klipper jag också gärna till plaggdelarna hemma så det blir rätt med trådraken, sömsmåner och fållar och sånt, speciellt om det är en modell jag aldrig sytt förut. Listan gör inte anspråk på att vara komplett. Jag fyller på den efter hand, resår har jag exempelvis lagt till efter helgens lan, men jag lägger med den här som lite vägledningen för den som kanske ska på sitt första sy-lan. Beroende på hur lokalen man ska vara i är utrustad kan man också behöva ta med exempelvis strykjärn. Kolla upp innan du åker!
Symaskin 1 med gaspedal
Symaskin 2 med gaspedal
Lampa, ev. med förstoringsglas
Skärlinjal
Skärmatta
Rullkniv
Stor sax
Liten sax
Knappnålar
Måttband
Sömometer
Synålar
Syclips
Tyg
Mönster
Sporre
Markeringspapper
Blyertspenna
Anteckningsblock
Mobil
Mobilladdare
Kudde
Sovsäck
Luftmadrass
Mönster
Vlieseline
Kantpress
Frixion-pennor i olika färg (kan suddas bort från papper och tas bort från tyg genom att man stryker med strykjärn)
Resår
Fingerborg
Något varm att sitta på, t.ex. en dyna eller en filt – själv har jag ett fårskinn. Gamla bygdegårdar kan vara dragiga.
Kofta
Förlängningssladdar och grenuttag
Nu är det tack och hej för den här gången, ser redan fram emot nästa sy-lan!
I morse regnade det så Fendi ville inte gå ut. Han brukar inte vara nödbedd men idag var det tvärstopp. Ända tills grannen kom med sin shiba Zita utanför. Då sprang han ner för trapporna och fram till ytterdörren. Det var knappt så jag hann få på overallen. De hade verkligen roligt på promenaden, jagade varandra emellanåt så där på hundars vis. När vi kom hem såg overallen ut så här:
Den har spruckit på två ställen. Antingen brister i konstruktionen eller så har lillponken vuxit. Det blir till att laga!
Jag har faktiskt precis börjat på en ny regnoverall till honom, i regntyg, men det vete sjutton om jag syr färdigt den. Efter den fartfyllda promenaden då overallen sprack bestämde jag mig för att klippa om själva kroppen och göra den 2 cm längre för mer rörelsevidd. Tur att jag beställt mycket tyg! Försökte mönsterpassa – gick sådär. Strök på speciell tejp över sömmarna för att göra dem vattentäta – gick väl bra på bakbenet men hur i hela friden ska det gå till där fram där man ska sy ihop benet först och sen sy fast det lilla benet på overallen. Den senare sömmen begriper jag inte hur jag ska kunna stryka tejp på? Verkar jättekrångligt! Nu har jag dessutom hittat en firma som säljer regnoveraller med olika benlängd (det var ju för att benen i hans första köpta overall var för korta som jag började försöka sy en overall själv) så just nu är motivationen att sy overallen färdig lika låg som Fendis var imorse när han skulle på morgonpromenad.
Den här klänningen är nysydd, impulsköpte tyget häromveckan för jag gillade tassmönstret … När Uffe skulle fotografera smet linslusen Fendi fram och gjorde bilden lite roligare. Passar ju jättebra med hans tass där.
När jag kom hem med tyget kändes det lite väl grått och färglöst så jag köpte till lite vinröd velour som matchar tassavtrycken och sydde en flärp som hänger löst över klänningen. Jag bytte ut ena ärmen och sydde på lite av samma tyg nertill på den andra ärmen.
Mönstret kommer från Sewingheart design. Modellen heter Draw a line och finns i storlek 32-60!
Det här är början på Fendis riktiga overall. Jag testar att sy den i bävernylon. Det fanns helt enkelt inte ”regntyg” i tygaffären, men Sara som har affären har också hundar och hon berättade att hon har sytt flera overaller till dem i bävernylon. Kanske det känns lite skönare än ett stelare ”regntyg” men risken finns att det inte håller vätan borta när det ösregnar. Det får framtiden utvisa.
Här är den delbara dragkedjan är fastsydd, vikresåren är på plats runt rumpa och mage, resår är iträdd i ett ben för att testa lämplig vidd och jag har satt i öljetter för resårsnoddar i kragen.
Jag bandkantade en flärp och sydde fast den under dragkedjan. Förhoppningsvis förhindrar den att det regnar in genom dragkedjan. Jag använde vikresår till regnflärpen också så den formar sig efter kroppen. Vikresår är nya grejen för mig – lätt att sy fast och bra till mycket. Testade t.o.m. häromdagen att sy ett par trosor av tygrester från ett klänningsprojekt och då bandkantade jag dem med vikresår, blev jättebra!
Med rundresår i benfållen blir benlängden bra – se bakbenet.
I morse testades overallen och den höll vätan borta den halvtimme vi var ute. Men jag behöver reglera resåren för Fendis ena framben gled in i overallen igen så han trampade på tyget och sen ville han inte gå för det kändes ju konstigt, förstås.
Vad jag är glad att jag gjorde en provmodell till Fendis overall först för jag hade liksom missat att mönstret var för töjbart tyg så när jag provade testmodellen på honom så gick det med nöd och näppe att dra igen dragkedjan. Vilken miss!
Det behövs många centimeter till för att min stackars hund överhuvudtaget ska kunna röra sig i den här …
God fortsättning på det nya året! Det var flera månader sedan jag skrev här senast, men nu är det nytt år och jag har ett nytt projekt på gång. Tanken är att använda bloggen som en arbetsdagbok och du är välkommen att följa processen. Fendi behöver en regnoverall med långa ben. Jag har hittat ett gratismönster i Facebook-gruppen Sy till djuren (mönstret heter Kinesoverall 32 cm, av Lena S Emanuelsson) och efter justering av rygglängd och benlängd ser mönsterdelarna ut så här:
Efter en del knepande och knåpande har jag fått till en prototyp med låånga ben. Nu ska den provas men Fendi är inte hemma just nu (han är på ”träningsläger” hos uppfödaren som ska ställa ut honom på My Dog nu i trettonhelgen) så det får vänta.
Jag har ännu inte köpt själva regntyget, beställde tygprover på regntäta reflextyger, men det tyg jag bestämde mig för är tillfälligt slut så jag kanske tänker om. Dessutom kommer det behövas tejp till sömmarna, vattenresistent dragkedja, rund resår, vikresår och snörstopp.
Det är mycket som är nytt för mig: att sy till en som går på fyra ben (det tog en stund att förstå hur mönsterdelarna skulle sitta ihop), att sy i regntyg, att sy fast vikresår, att sy fast den speciella dragkedjan …
När jag såg det här tyget blev jag helt såld – älskar färgerna, älskar mönstret och vet sedan tidigare att kvalitén är helt underbar – Libertys Tana lawn av speciellt utvald ultrafin, långfibrig egyptisk bomull. Jag hittade det hos FabricMinds som är en dansk firma och tänkte först lite fel med momsen, men det blev väl ungefär detsamma som om jag beställt från en svenska firma i slutänden – men det gjorde jag inte eftersom jag inte hittade just det här mönstret någon annanstans.
Eftersom jag tycker så mycket om tyget ville jag inte klippa fel, så jag sydde först tänkt modell i annat tyg för att friska upp minnet angående en del detaljer i mönstret. Även det tyget är ett Libertytyg i samma fjäderlätta kvalité. Och modellen, ja, det är favoriten sedan flera år tillbaka – Sandy från Svenska mönster med egen kragvariation. Knapparna har jag gjort själv – köper formar och klär med samma tyg som klänningen är sydd av. Denna gång letade jag upp enfärgade partier i tyget. Jag har redan använt den här klänningen massor och trivs jättebra i den.
Den här fina garnskålen fick jag av Ida i julklapp – med det lila-gråa nystanet i. Garnfärgerna matchar vår nya diskbänk, så jag bestämde mig för att äntligen testa en grytlapssbeskrivning som jag hittat på Ravelry. Det var lite av en chansning att ta garn både inifrån och utifrån nystanet, men ännu så länge har det fungerat jättebra, troligen tack vare att det ligger kvar i skålen :). Modellen heter Heptagonal potholder och du hittar beskrivningen gratis här. Den är väldigt rolig att sticka – man förstår principen snabbt och kan sticka utan att läsa beskrivningen. Man ser på grytlappen vad man ska göra. En bra tv- och sällskapsstickning med andra ord.
Det stränggarnsliknande garnet är av 100% bomull, något knepigt att sticka med då det lätt delar sig. Hade jag valt spetsigare stickor hade det säkert underlättat. Som synes är grytlappen inte riktigt klar än så jag kan inte uttala mig om hur den blir när den är tvättad, troligen krymper den en del. Lite är OK. Diametern är 24 cm så lite finns det att ta av.
Vi renoverade vårt kök förra våren. Jag är helnöjd! Planlösningen är som tidigare, men tack vare att vi nu har skåp ända upp till taket och att vi bytt ut underskåp mot lådor får mer plats. Man har en bättre överblick över matförrådet än tidigare och saker är mer lättåtkomliga.
Infälld belysning ovanför diskbänken och helkaklad vägg gjorde att jag uteslöt gardiner vid lilla köksfönstret, men sydde nya till de övriga:
Detaljbild av gardinfållen – mönstret förvillade en del när jag skulle fålla gardinerna, för de horisontella linjerna var inte helt horisontella.
Du kanske lade märke till brudkistan några bilder upp? Den gjorde far åt mig är jag var i tjugo-årsåldern och den har varit en riktig trotjänare. Den rymmer kökshanddukar, dukar och grytlappar. Men det stämde inte riktigt med furu mot vårt nya golv, så jag målade om den:
Jag var lite orolig för att färgen inte skulle fästa, för kistan var tidigare ytbehandlad med linolja. Men efter slipning och målning med grundfärg så gick det jättebra. Visst blev kistan flott i grått!
Läsårsstarten har som alltid krävt mycket arbete, så därför har det har gått en månad sedan jag skrev något här senast. En del förberedelser hade jag tänkt göra i somras, men det blev inte mycket gjort. Solen sken och jag ville njuta av det fantastiska sommarvädret. Något som jag faktiskt gjorde innan skolan började igen var att sy gardiner till My. Hon har bott i sin lägenhet ett par år nu, och nu tyckte hon det var dags att skaffa gardiner till köket. Vi var runt i många affärer innan vi hittad TYGET. Egentligen var det nog inte alls så som hon föreställt sig att det skulle se ut ( gröna växter, kanske citroner eller färgglada blommor), men så kan det vara ibland. När man ser TYGET så vet att man att det egentligen var det man ville ha, fast man inte visste det förrän man såg det. Ni som varit med om det förstår säkert vad jag menar.
Vi köpte allt tyg som fanns kvar av, och tur var väl det, för mönsterpassningen krävde en del extra tyg.
Jag brukar sy dubbla vändsömmar när jag syr gardinkappor:
raksöm aviga mot aviga först, pressar isär sömsmånerna, se övre bilden
klipper ner sömsmånerna lite och syr en gång till, nu med räta mot räta.
Det blir snyggt och håller bra. Men hujedamej vad knepigt det var att räkna ut hur jag skulle klippa till delarna för att mönstren skulle stämma när jag sytt andra sömmen.
Det blev bra till sist, tycker jag själv. (Hade jag pressat sömmen innan jag fotograferade hade man inte sett sömmen.)
Jag har sytt flera såna här öljettgardiner, men inte förrän nu kom jag på att göra en mall med två hål för att lätt markera inte bara hålen utan också avstånden mellan dem:
My och jag resonerade hit och dit om färgen på öljetterna. Tittar ni noga på översta bilden ser ni att gardinstängerna är vita och att vi valde svarta öljetter. Det tycker jag blev fint. Och för mig är det lök, rädisor och rödbetor på gardinerna.
Tyg, garn och hund 