är färdig. Äntligen har jag en ny blå kofta som ersättning för min gamla trotjänare som snart gjort sitt. Garnet, Sandnes Alpakka silke, ger en otroligt skön känsla som är svår att beskriva.  Att det innehåller 70% baby(?)alpacka och 30% silke säger väl en del.

Koftan har varit riktigt rolig att sticka, inte minst för att mönstret är så detaljerat och tydligt och därmed lätt att följa. Det var nog egentligen bara på tredje varvet från slutet som jag överhuvudtaget hade någon svårighet och det berodde inte på mönstret i sig utan på att jag hade svårt att få till lagom hårt åtdragna knapphål.

Modellen, Tulip cardigan, är genomtänkt med fina detaljer. Det är en variant på uppifrån-och-ner-kofta där man först lägger upp maskor en bit ner från halsen med provisorisk uppläggning, en metod där man använder en extra tråd som senare kan plockas bort.  Man stickar upp mot halsen samtidigt som man gör minskningar som formar axeln.  En liten bit av ärmen går ända in till halsen.

I nacken görs också minskningar som gör att koftan sluter fint till halsen även bak.

Så här såg det ut när jag stickat klart upp mot halsen och satt halsringningsmaskorna på en tråd. Och jag har tagit bort den provisoriska uppläggningen och satt maskorna på stickan. Dags att sticka neråt!

Ärmarna ser ut att vara isydda, men man stickar allt-i-ett. Illusionen av ärmsömmar skapas genom ökningar och minskningar när man stickar själva koftan. När man kommit ner till armhålorna sätter man ärmmaskorna på en tråd, lägger upp några maskor i ärmhålet och stickar ”kroppen” färdig. Sedan sätter man ärmmaskorna på stickan, plockar upp maskor i ärmhålet och stickar ärmarna. Det är nog svårare att förstå min sammanfattande beskrivning än den utförliga stickbeskrivningen ;).

Innan jag började sticka provstickade jag med både stickor 3 och 3,5. De grövre stickorna innebar att jag kunde följa stickbeskrivningen för min vanliga storlek. Men jag tyckte att stickningen såg lite gles ut. Silkesglansen framträdde dessutom mer när jag stickade med de tunnare stickorna så jag valde att sticka med dem. Detta gjorde dock att jag fick gå upp två storlekar i mönstret, så jag kände mig länge osäker på om garnet skulle räcka. Alternativplanen var trekvartsärmar. Men chansningen gick ju vägen.  När koftan var klar fanns det faktiskt ett helt nystan över.

Tulpan-panelen i närbild