Det här är min arbetskamrat Görel.  När hon vill koppla av på lunchrasten händer det att hon tar fram sin stickning. Det såg så läckert ut när hon satt  i soffan  med sin färgglada filt i knät så jag frågade om jag fick fotografera henne och filten. Och det fick jag. Här en närbild på filten:

Jag blev så inspirerad att jag fick lust att prova tekniken. Görel förklarade hur hon gjorde och det verkade inte så svårt. När det sedan visade sig att jag faktiskt hade en bok i ämnet hemma i bokhyllan var jag ju bara tvungen att testa …

Principen för en ruta: Man lägger upp ett ojämnt antal maskor. Dessa maskor utgör två sidor på rutan.  De tre mittersta maskorna utgör ena hörnet. De tre mittersta maskorna stickas alltid tillsammans på rätsidan. Det blir alltså  färre och färre maskor. Till slut är man uppe i hörnet diagonalt mot det där man började.

Finessen är att man sedan stickar rutorna på varandra direkt, så man slipper tråkgörat med  att sy ihop en massa rutor på slutet. I boken (”Dominostickning” av Vivian Höxbro) finns det också förklarat hur man stickar in garnändarna efterhand, så det trista momentet också elimineras.

Funderar på om jag skulle använda den här tekniken till en filt till nya sängen. Var först inne på  mormorsrutor igen, sådana här

eller sådana här

men insåg att när jag virkat färdigt den blågröna pläden är jag nog mätt på mormorsrutor ett bra tag framöver. Men visst är prästkrage-rutan söt? Garnet är Tilda och den ena rutan är virkad med virknål storlek 3 och den andra är virkad med ett halvnummer grövre virknål, tycker att blomman blev finare då. Mönstret kommer från Bautawitch.

Jag har en del växtfärgade garner i olika bruna nyanser som jag fått av en arbetskamrat. Tillsammans med rester av mörkrosa och lila kan det väl bli en matchande filt till den mörka ekgaveln, eller vad sägs?