Nu är den klar, min hönsestrik-mössa som jag skrev om häromveckan. Och den passar!

Kaninerna och texten – som var det allra viktigaste – kom med, och en rapport med stjärnmönster. Fåglarna som jag också tänkt ha med fick inte plats. Mönstren är ur boken ”Hönsestrik a lovestory” av Anna Bauer.

Jag började glatt och frejdigt utan stickfasthetsprov (att man aldrig lär sig…) När jag stickat ett tag såg jag såklart att mössan verkade bli lite väl stor. Jag fuskade mig förbi stickprovsbiten genom att mäta stickfastheten på en kofta jag stickat med samma garn och stickgrovlek (Rauma finull, stickor nr 3) och kom fram till att jag fick gå ner till maskantalet för barnstorlek för att mössan skulle passa.

Då uppstod nästa problem: vissa av de mönsterrapporter jag ville använda gick inte jämnt upp med mitt nya maskantal. Jag målade upp mönstren jag ville ha med i Excel-programmet i datorn och laborerade med att ta bort en maska här och en maska där. Genom krympa mönsterrapporten så att kaninerna kom närmare varandra och lägga till totalt tre maskor skulle det vara möjligt att sticka kaninerna som jag så gärna ville ha med. För att stjärnmönstret skulle få plats fick jag sticka ihop några maskor på ett varv efter kaninerna, och mellanrummen mellan orden fick bli mindre.

Hålet som syns är en bortklippt mönsterrapport som jag hade bredvid mig när jag stickade. Jag har ingen sådan där fin magnetisk mönsterhållare, så jag klämde fast den utklippta mönsterrapporten mellan två magnetiska skrivarpapper (visst är det fantastiskt vad man kan hitta i sina byrålådor) och för varje varv jag stickat drog jag det ena magnetiska pappret en rad uppåt på mönstret så såg jag tydligt var jag var.

Efter att ha provat mössan fick jag tyvärr repa upp hälften av det lila-vita stärnpartiet, annars hade mössan blivit alldeles för lång.

Jag har testat att sticka förkortade varv i nacken och på sidorna, vilket man kan se på det ljusrosa partiet ovanför texten som är betydligt bredare framtill än där bak. Detta gör att mössan inte går för långt ner i nacken.

Börjar man läsa texten mitt nacken blir det: ”Det är som det är”, vilket är en påminnelse till mig själv och andra att inte älta och i tanken försöka göra om saker som redan är. Acceptera fakta – det är som det är!