Alpackor och tuggad klänning

Vi har haft en härlig Kristi Himmelsfärdshelg tillsamman med ena dottern med familj. Det har blivit både en och två fikor tillsammans med äldsta generationen och vi har varit på Olofstorps djur och trädgård (kallades tidigare Stadsbondgården). Där fanns det mycket att se och uppleva: det fanns hinderbana,

olika trampdrivna fordon som man kunde köra runt en jättestor sandlåda, örtagård, hälsoträdgård och så många olika djur som kaniner, höns av olika spektakulära raser, lurviga grisar (rasen heter Berkshire) och de här sötnosarna som såg nyklippta ut:

alpackor. Det stod på en skylt att alpackahanen kallas macho (!), honan hembra och ungen cria. Alpackorna kan spotta, men det är sällsynt och de gör det inte oprovocerat.

Den tuggade klänningen som nämns i rubriken kan alltså inte skyllas på någon alpacka utan Robert – dotterns och svärsonens robotgräsklippare. En dag när My hängt ut sin klänning på torkvindan råkade den blåsa ner och där kom Robert … mums, mums. Hon beställde en ny klänning, men sparade den gamla som inte var helt söndertrasad – med tanke om att kunna sy något annat av det som fanns kvar. Nu var klänningen med och en kväll klippte vi ut delar till en klänning till lilla Rut av klänningsresterna. Det var lite pusslande att få ut alla delar mellan hålen, men det gick. Nästa dag sydde vi ihop delarna och sydde knapphål och sydde i knappar. Det fanns matchande knappar bland mina sparade knappar.

Modellen är densamma som Ida sydde en klänning till Iris i häromåret, men längre och med långa ärmar. Den är luftig och bekväm tack vare raglanskärning upp till det runda oket.

Resårkanaler 4 cm från ärmens nederkanter skapar en puffärm med volang.

Mor och dotter kan nu gå på kalas i matchande klänningar!