De sista dagarna av 2023 och de första av 2024

Pussel, mysterium och stickning – kan man tänka sig ett bättre sätt att avsluta året?

Och kan man tänka sig ett bättre sätt att börja det nya året med än pudelbroderi och hundpromenad i gnistervitt?

My hade med sig ett 1000-bitars Wasgij-pussel, ett sånt där bilden på pusslet inte är det färdiga motivet som man ska pussla utan en ledtråd. Just det här pusslets bild visade en hel släkt samlad kring olika spel nån gång för kanske 50-75 år sen. Bilden vi pusslade fram visade samma rum i nutid med delar av samma släkt som ägnade sig åt nutida förströelser. Mer kanske jag inte ska skriva om ni är fler som lägger såna här pussel … Trots att jag misstänker att pusselmakaren gjort sitt bästa för att förvilla med liknande färg och struktur på hår hos några olika människor och en hund – och samma färger och mönster på pizzakartonger och någons leggings – så tycker jag det är riktigt mysigt att koppla av med att pussla när man är ledig.

Johan hade med sig ett mysteriespel i form av en adventskalender. Det gick ut på att man skulle hitta tomtens gyllene bok. Man visste bara vilken som var lucka 1. När man öppnat den fick man ledtrådar till nästa lucka. Det var ganska kluriga gåtor, trots att vi höll på länge kom vi bara till lucka 8 så tomten får vänta på sin bok till våren då vi förhoppningsvis ses igen och kan fortsätta lösa mysteriet. Roligt var det, kan jag lova! Bakom en lucka fanns exempelvis en liten bjällra som man skulle försöka spela rytmer med och när man kommit på vilka låtar det var kunde man fundera ut koden till nästa lucka. Alltså, har ni försökt spela en rytm med en minibjällra nån gång? Vi skrattade så vi låg dubbla.

Johan hade vid något tillfälle sagt till My att han tycker det verkar mysigt när nån sitter och stickar sockor så han fick garn, strumpstickor och löfte om en stick-kurs i födelsedagspresent i oktober. Nu hade han garn, stickor och presentkortet på stickkursen med. Något hade dock blivit fel för det var bara Uffe som skrivit under kortet, men för enkelhetens skull var det jag som tog på mig handledarrollen. Eftersom Johan inte stickat förut stödstickade My på andra sockan, men det kan hon nog sluta med snart. Efter att ha övat på uppläggning och tre varv räta maskor gick Johan direkt på resårstickning med både räta och aviga maskor med fem strumpstickor. Men oavsett hur skicklig han hann bli på de få dagar han var här så är det ju så att handarbete tar tid så vi får fortsätta kursen nästa gång vi ses.

Vårt nyårsfirande blev av det annorlunda slaget. Vi brukar fira tillsammans med några grannar och i år skulle vi vara värdar, men Uffe hostade sig igenom hela julen och blev bara sämre när det närmade sig nyår så vi fick lämna över till några andra. Maten var beställd och snälla grannar kom in med våra portioner på nyårsafton. Första nyårsafton jag firat i myskläder och lagt mig innan tolvslaget! Men vi vaknade runt tolv av en otrolig massa raketer och smällare. Fendi blev inte rädd för ljudet, men skällde mot det som lyste upp himlen som märktes trots nedfällde persienner.

Kanske nån minns det här yllebroderiet som jag började på i somras. Läs om kursen här. När Uffe började jobba igen efter att ha hostat sig igenom hela jul-och nyårshelgen tog jag fram det. Jag har broderat lite på en stjärna och fyller nu på med pudelpäls. Jättehärligt att i lugn och ro sitta och pilla med små stygn som alls inte behöver vara exakta och perfekta. Det är den färdiga helheten som är grejen.

Idag var det -15 grader under morgonpromenaden, men Fendi travade glatt på. Det var väldigt vackert, men om jag får önska kanske jag vill ha lite, lite mildare imorgon när vi ska på Nosework-kurs.