I fredags var jag och hämtade ett paket med tyg som jag beställt. Det är alltid lika spännande att öppna och se hur tyget ser ut ”på riktigt”. Den här gången blev jag verkligen nöjd och jag kände direkt suget att sy något av det. Men så vågade jag liksom inte sätta saxen i tyget. Jag hade tänkt använda mitt favoritmönster för trikåtyg som jag sytt många klänningar efter, men min kropp har liksom ändrats lite (läs: har blivit lite större) sedan jag började sy efter det så jag tänkte att jag kanske skulle pröva att sy en storlek större den här gången. Men då vågade jag inte göra det med det nya tyget utan testade först med ett annat som jag hade hemma, ett som jag kanske inte blev riktigt lika nöjd med när det kom med posten eftersom det bara blivit liggande:

Drakfrukt heter det, och jag tror att det kanske var de orangea inslagen som kändes lite skrikiga så det är därför det fått stanna i tygskåpet. Men nu när jag ser det färdiga resultatet så blev det ju inte så tokigt …

Det blåste lite så här kommer en bild till där man bättre ser hur tyget faller:

Storleken blev helt OK, eller hur? Så då är det bara att köra … snart blir det en till … i nya tyget!

För den som inte sett alla mina andra klänningar i samma modell kan jag berätta att mönstret kommer från Sewingheartdesign, liv och ärm kommer från Autumn Peplum Spinoff och kjoldelen kommer från Spin Around. Det finns flera varianter av Autumn Peplum Spinoff i mönsterpaketet, och det är kompatibelt inta bara med Spin around utan också med ett annat mönster som heter Mixi Maxi så variationsmöjligheterna är stora. Jag har dock fastnat för den här kombon och kör på den.

Har du också råkat ut för att inte ha fyra koner interlocktråd av samma färg? Så här löste jag problemet: jag spolade över till vanlig symaskinsspole som man använder där det går åt minst tråd – vänster nåltråd:

Det syns ju inte så tydligt på bilden, men jag har lett tråden från interlockmaskinen ner till symaskinen på golvet (redan trädd med annan tråd, men den kunde sitta kvar) – funkade hur bra som helst.

Och så här ser det oftast ut när jag syr:

tänkte det kunde vara roligt med en inte alltför tillrättalagd interiörbild från syrummet … 🙂 . Det finns två tillfällen när jag syr mer disciplinerat – på jobbet (jobbar som textillärare) och när jag är på sy-lan. På sy-lan får man ju visa varandra hänsyn, hemma är det bara jag som är i syrummet. Det är ju liksom det som är grejen med att ha ett syrum, att man får göra hur man vill. Men i strumplådan är det numera ordning och reda, minsann:

Jag har sett att flera bloggare är helt sålda på organisationskonsulten Marie Kondos metoder. Jag har bara läst en tidningsartikel om hennes klädvikarmetoder så jag är ingen expert på Kondos hela koncept. Lite av hennes tankar som presenterades i artikeln kändes lite främmande (som att tacka sina kasserade plagg för den tid som varit innan man slänger dem, säljer dem eller skänker bort dem) men det kändes faktiskt ganska avkopplande och vilsamt att sitta framför TV:n och släta ut strumpor och vika ihop dem till små, stadiga paket enligt Marie Kondos metod. Och nu ser jag ju hur många strumpor jag har – och i vilka färger (undrar t.ex. var alla vanliga beige tagit vägen).