Eftersom  mitt förra koftprojekt ligger i malpåse (tolkas bildligt) kände jag akut behov av garn till en annan kofta.  Jag förberedde mig minutiöst: letade modell på Ravelry, stickade provlappar med tre olika garnalternativ och ringde sedan till en garnaffär i stan för att kolla om garnet fanns hemma.  Jodå, det fanns. Men när jag kom till stan visade det sig att det inte fanns så många nystan som jag behövde av mitt förstahandsval. Och det kändes inte så kul att börja fundera på andrahandsalternativet direkt så jag botaniserade bland nystan och härvor och fann ett vackert alpacka-silkegarn i fin blå nyans. Mmm! Det var ju inte riktigt rätt stickfasthet … NÄSTAN som de garner jag funderat ut hemma, men inte riktigt. Varför, varför lyssnade jag inte på varningsklockorna som ringde? Det fanns precis 6 nystan i samma färgbad och det skulle innebära att jag hade ett nystan i reserv. Perfekt! Men detta förutsatte att jag stickade med ett halvnummer grövre stickor än vad det stod på garnets etikett och det visade sig bli lite i glesaste laget. Så nu får det bli de tunnare stickorna och så får jag hoppas att garnet räcker. Historian upprepar sig …

Min gardering är att koftan stickas uppifrån och ner så jag kan sticka trekvartsärmar om garnet inte räcker.

Så här ser garnet ut som fick mig på fall:

  Den jättesöta modellen heter Tulip Cardigan och har precis kommit ut på Ravelry. Jag har bara precis börjat, har provstickat själva tulpanpanelen (stickas alltså uppifrån och ner, därför har jag fotograferat min provlapp med stickan nertill) och stickat lite. Konstruktionen är lite ovanlig. Det är som en sadelärm som övergår i raglan, lite svårt att förklara med jag tror det syns bättre när jag kommit längre. So far so good.  Mönstret är tydligt och pedagogiskt skrivet.  Det som ställer till det är om man tappar en maska. Silket gör garnet halt så tappade maskor glider  otroligt snabbt iväg. Å andra sidan glider garnet lätt på stickorna också …