Jag har läst en del blogginlägg om stickning i semestertid och lett lite grann. Vadå ta med flera stickningar när man ska åka bort en vecka? Det räcker väl med en? Fast kanske man i alla fall skulle ta med två, för säkerhets skull? Tänkte jag innan vi åkte till stugan. Det här underbara garnet (Malabrigo lace, som jag fotat lite respektlöst på badrumsgolvet bara för att det matchade så fint) fick jag i present för länge sedan av en god vän. ”Det räcker precis till en liten trasa att ha om halsen” har jag för mig att hon sa när jag fick det. Men ett så mjukt och fint garn förtjänar mer än att bara bli ”en liten trasa” så jag har funderat fram och tillbaka vad jag vill sticka av det. Något att ha om halsen? Ja! Men i ett mönster som är lite mer än bara en trasa … Jag bestämde mig för att göra en Pyttipanna. När man läser om hur den kom till i Garnomeras blogg (titta lite längre ner på sidan, först kommer ”receptet”!) verkar det vara en perfekt semesterstickning – ett tiotal varv som upprepas i en uddspets och sedan bara rätstickning i själva sjalen. Precis igång – efter en del provstickning i annat garn, provstickade framför Sommar med Ernst, men det gick sådär. Jag fick sticka några rapporter till efter programmet innan mönstret satt så jag vågade ge mig på det i Malabrigo-garnet. Jag älskar de små subtila nyansskillnaderna i garnet som kommer av att garnet är handfärgat.

Den här stickningen fick alltså följa med på semester, tillsammans med två andra projekt. Jodå, det blev två till. Och tur var det, för

1. rundstickan till den här sjalen försvann efter några dagar, återfanns på gräsmattan samma dag som vi skulle åka hem
2. garnet tog slut till ett av de andra projekten
3. Jag körde fast på koftan Key note igen

Den har suttit på mina stickor ett bra tag nu. Den ska så småningom ersätta min älsklingskofta. Jag tyckte att jag började i god tid för att hinna bli klar innan min blå älskling är helt utsliten. Men nu har jag repat upp Keynoten så många gånger att det är risk att garnet till den nya koftan blir fortare utslitet än den gamla koftan. När jag ännu en gång fick börja om fick jag börja på ett nytt nystan – för att så att säga slita jämnt på garnet.

Jag följde ett råd i boken ”Sticka Detaljer som gör skillnad”: lägg in garn i avvikande färg för att hålla räkning på antal varv och ökningar. Så den här gången trodde jag att jag skulle nå hela vägen, eller åtminstone komma längre än jag gjort de andra gångerna. Men nehejdå.  Jag körde fast på samma ställe igen.  Efter varv 18 har jag 10 maskor för mycket. Kan det ha att göra med omslagen kanske? Någon som varit ute för samma sak kanske? Snälla, skriv och berätta då, och tala om hur du löste problemet. Jag har surfat runt lite, bland annat kollat på Ravelry men där blev jag inte så uppmuntrad precis. Ett par stycken var missnöjda med passformen, bland annat tyckte man att nacken var för vid. Så nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra:  fortsätta trots att jag enligt beskrivningen har 10 maskor för mycket, börja om från början igen (För vilken gång i ordningen? Fjärde?) eller rent av söka upp en annan modell.    

På tal om boken ”Sticka Detaljer som gör skillnad” så finns det fortfarande chans att vinna den i denna tävling.