Det blev ingen kofta. Det blev en bolero. Som sådan är den helt OK. Men vilken resa det varit! Stundtals har jag tvivlat på att det överhuvudtaget skulle bli något, se här och här. Upprepade upprepningar och mot slutet övervägde jag ju till och med att repa upp hela koftan. I måndags bestämde jag mig för att göra den färdig i den ursprungliga modellen, tog ett djupt andetag och doppade själva koft-delen i ljummet vatten, kramade ur den och spände upp den på min provdocka. Det stod i beskrivningen att stickningen skulle vara mycket elastisk så jag tänjde och drog rejält, nära nog till bristningsgränsen skulle jag vilja säga. Så här såg den ut innan blockning:
Och så här såg den ut efteråt (provdockan har fått en t-shirt på sig för att inte bli skadad av den fuktiga stickningen):
När jag tog på mig koftan satt den inte lika snyggt som på provdockan. Den ville inte ens stanna kvar på mig! Så jag sydde fast satinband på insidan, höll in vidden lite vid nacke och axlar samt vid de rundade partierna vid bysten.
Jag har haft en del synpunkter på beskrivningen och vill för den skull påpeka att jag sett att det ska finns en beskrivning i boken ”Feminine Knits: 22 Timeless Designs” av Lene Holme Samsøe som kanske är lättare att följa. För den som jag ännu inte avskräckt alltså … :).
Jag trodde från början att de som sålde garnet även designat koftan, men såg sedan i min beskrivning att de gjort en omarbetning av Lene Holme Samsös design. Ära den som äras bör! Bortsett från mina problem med själva beskrivningen måste jag säga att jag är imponerad av hur någon kan komma på en sådan här design. Det var själva konstruktionen som en gång lockade mig till att sätta igång med det här projektet.
Att överhuvudtaget komma på att man kan göra en kofta av en cirkel!
Ni tar väl inte illa upp att jag vänt ryggen till? Vill ju gärna visa stjärnan …
Och framsidan blev ju bra till sist. Puh! Det här är ju inte precis en kofta att ha på jobbet. Men jag har faktiskt använt den redan! För idag var Uffe och jag och tittade på Falkenbergsrevyn med våra grannar, och går man på revy vill man ju gärna klä sig lite fin. Och jag kände mig fin i min kof.. bolero.
Jättefin, häftig och vilken otrolig vacker färg😃
GillaGilla
Tack! Färgen heter Rosenröd 😉
GillaGilla
Så fin den blev!!
GillaGilla
Tack ska du ha! Till slut så blev den ju klar.
GillaGilla
JA, du har ju verkligen kämpat med den… Den blev ju bra till slut. Jag själv hade nog ”gett upp” för längesedan. Den var ju jättefin till den svarta klänningen, så jag kan tänka mig, att du kände dig fin
i FalkenbergMönstret på ryggen är verkligen läckert..KeA
GillaGilla
Den här har jag också stickat. Skitsvår och jag gjorde den i helt fel garn. Det slutade med att jag gav bort eländet (eller om jag slängde den). Repa upp gick ju inte… 😦
Modellen i sig är jättefin men hu så krånglig! Och då brukar jag inte klaga på att nåt är för svårt.
GillaGilla
Men det känns bra för mig att veta att du som verkar vara så duktig på att sticka också tyckte det var svårt att få till det ;). Så här efteråt undrar jag om jag verkligen tittade på modellen framifrån innan jag bestämde mig för den. Den är ju så liten framtill.
GillaGilla
Vad fin den blev – och vad fin du är i håret:)
GillaGilla
Tackar!
GillaGilla
Den bleb en fin tr.. bolero!
GillaGilla
Tack ska du ha! Det känns bra nu när den äntligen är färdig.
GillaGilla