Förra gången jag skrev här hade jag sytt nederdelen till min klänning och jag funderade över hur jag skulle fortsätta. Det här har hänt sedan dess …
Jag började med att forma ett liv i ett vliselinliknande mönsterpapper på provdockan. Jag blev lite osäker på ärmhålet så jag …
jämförde med ett grundmönster .
Jag klippte isär livet framtill vid VIMen (VIM=Veck I Mönstret) så jag fick längsgående, formande sömmar. Jag har gjort mönster till en miniärm och håller nu på att forma halsringningen. Var inom Ninas sybutik på hemvägen och köpte dragkedja. Jag måste ha dragkedja i sidan eftersom knäppningen mitt fram bara går ner till midjan.
Där hittade jag också inte mindre än fyra knappkandidater, kunde inte bestämma mig utan köpte 10 av var sort.
Just nu lutar det åt den sort som jag egentligen trodde minst på i affären, nämligen den stora, vita blomman.
Vanligen utgår jag från ett grundmönster och planerar och räknar en massa innan jag börjar klippa till. Men jag tycker att det var riktigt kul att sy kläder på det här viset: att utforma plagget allteftersom och på provdockan direkt – känns friare och mer kreativt.
Kära nån…det tog två somrar innan jag fick till min förra klänning…men det vore kul att prova din teknik, för att se vad som händer. Risken finns att katten flyttar hemifrån av oväsendet! Jättefin blev den, söt ringning!
GillaGilla
Ja, testa! Och du, vi har ju ingen katt, man kan ju fundera över varför … 😉
Roligt att du gillar ringningen, Jag känner mig själv nöjd med den.
GillaGilla
Röstar på ”blom-knappen”! Fint tyg för övrigt- din färg!
GillaGilla
Blomknappen får det nog bli!
GillaGilla
Smaken är som baken….. jag tycker att den översta knappen var det självklara valet:) Hur som helst så är den himla fin.
GillaGilla
Den översta knappen är mest lik den jag hade föreställt mig ”inne i huvudet” .
GillaGilla
Åh vad roligt det ser ut! Och vad fint det blev! Önskar verkligen att jag kunde sy bättre och att jag hade en provdocka. 🙂
Och jag tycker också de stora vita knapparna passade bäst.
GillaGilla
Anledningen till att jag har en provdocka är lite rolig: för länge sedan när jag sydde en kappa till mig själv fick min man agera provdocka. Alltså, vi har haft sällskap läääänge så då för länge sedan var han inte så axelbred som nu, utan han kunde agera provdocka åt mig. Men min mormor tyckte synd om honom och köpte därför en provdocka till mig.
GillaGilla