Så kan man summera helgen så långt. Jag och maken skulle ta en tur till stan. Han behövde lite nya kläder. ”Jag ska inte ha något” sa jag kaxigt. ”Jag är ju med i Sew for a change” (För dig som inte känner till det, så är det en utmaning på nätet där man får upp ögonen för sin egen textilkonsumtion. I februari började man med en poängpott och varje gång man handlar kläder, tyg eller garn drar man av poäng efter en poängtabell. Som tur är finns chans att få nya poäng genom att delta i extra utmaningar. Vill du veta mer kan du klicka på den runda, blå-vita Sew for a change-symbolen här på sidan.) Det har gått bra för mig hitintills.  I februari lyckades jag kamma hem extra poäng genom att skänka bort kläder som blivit för små, och jag gjorde inte av med en enda poäng på kläder. När strumpbyxorna gick sönder lagade jag dem.

Men idag … Medan maken provade byxor tittade jag på vårjackor. För det behöver jag nog en, egentligen. Den gamla är lagad flera gånger. Fodret sjunger på sista versen. Så hängde den här fantastiska jackan framför mig. Jag var ju bara tvungen att prova den!

Det visade sig att den är vändbar:

Knapparna i närbild – och pärlbroderierna nertill på insidan – eller utsidan om man så vill.

Vid det här laget har du väl förstått hur det gick. Jag köpte den! Där rök 23 poäng av mina 85! Och jag la alltså så många poäng på en höstjacka när det är en vårjacka jag behöver. Jag kan bara konstatera att jag är mer klädtokig än jag själv trott. Jag fick dock en glad överraskning när jag skulle betala jackan. Jag hade ju sett den röda prislappen och tyckt att priset var OK för en såpass udda modell. Men när expediten slog in summan i kassan slog hon bara in halva rea-priset. Jag trodde först inte det var sant. Men det var det. Nu är jag massor av poäng fattigare,  men behövde bara betala hälften av vad jag trott i kronor, så det får vara en tröst.

Så här går det med fodralet till min yogamatta:

Så här såg det ut igår kväll, kortare än tidigare och med dragkedja. Jag blev i stort sett nöjd. Men jag använde en dragkedja jag hade hemma och den var lite väl kort.  I morse när jag skulle ta ut mattan ur fodralet märkte jag att jag verkligen fick ta i för att få ut mattrullen. Det skulle fresta på dragkedjan varenda gång jag stoppar i och tar ur mattan. Så nu tar jag alltså bort den gamla dragkedjan – inte med sprättare utan med vacker, blommig sax. Jag hittar inte min sprättare för tillfället.