Efter en god hotellfrukost på Hotell Nostalgi besökte vi Motormuseumet som ligger vägg i vägg med hotellet. Vad var det första vi såg? Jo, denna rödvita skönhet från vår hemstad Halmstad – en Rexoped Royal från sent 50-tal, tidigt 60-tal.

Andra röda skönheter var de här två: en Ferrari Testarossa och en Jaguar E-type, den senare en av mina favoritbilmodeller. Visst är det nåt visst med röda bilar?

Sisten ut på det röda temat får bli en Indian-motorcykel. Min syster har en sån (fast några år nyare och utan indian där fram om jag minns rätt). Ni som följt min blogg ett tag känner till min vurm för kylarprydnader. Undrar vad den här indianen kallas – skärmprydnad kanske?

Närmast i bild en Lamborghini Countach. Bilen är byggd för prestanda, inte komfort, stod det på informationsskylten som också talade om att bilen gör 0-100 på 4,5 sekunder. Man kan bli åksjuk för mindre. Mercedesen till vänster var nog lite mer i min smak.

Den här bilen, Silver Streak Jet Mark II, är något alldeles extra. Den har kört fortare än någon annan bil i Europa enligt utställningstexten (570 km/h). Den är byggd av Arnold Sundqvist, född i Motala. Han presenterades som ”Sveriges mesta motordåre som har byggt, ägt och kraschat det mesta som går på hjul eller flyger”. Efter studier i USA kom han hem till Sverige med en nyinköpt jetmotor (!), ett flygplan och en häftig bil. Jetmotorn ser ni baktill på den här bilen. Första provturen med bilen blev lyckad, tyckte Arnold, och beskrivs målande: ”När efterbrännkammaren tände smälte firmans stålstaket, grannens skog började brinna och tre tunnor spillolja virvlade runt som höstlöv.”

Den farmor Anka-liknande bilen bakom damen är en Baker Electric – en elbil från 1908! En sån hade Thomas Edison som sin första bil. Han utvecklade NiFe-batteriet, just med tanke på elbilar. Detta hade bra kapacitet men tog lång tid att ladda och blev inte den framgång som han hade hoppats på. Apropå laddning av elbilar skulle det kunna bli ett helt blogginlägg om bara våra olika laddstopp på den här resan … Här hittar du en artikel (Edisons dröm lever) om några forskare som för tiotalet år sedan utvecklade hans batteriteknik. Det är intressant det här att man gjorde elbilar för mer än 100 år sedan och så har utvecklingen inte kommit längre, men flyga till månen kan vi. Här kan du se en annan gammal elbil – i trä! – som vi såg på ett annat motormuseum häromåret.

Intill elbilen låg denna otroligt flotta läderväska med allt en man kunde tänkas behöva för att göra sig fin på resan: kam och hårborste, rakdon med tillhörande spegel, skoborste … Undrar vad som fanns i flaskorna? Luktegott kanske. Och vad hade man i det stora facket bakom spegeln, tro?

Jag trodde inte jag skulle ha så stor behållning av det här muséet, men det var verkligen sevärt. Kanske för att det inte bara var bilar och motorer utan en massa rolig kuriosa. Vad sägs t.ex. om det här kitchiga möblemanget med bilmärken under en glasskiva på bordet och stolar som ser ut att vara inspirerade av Shells logga.

Intill fanns en korvautomat.

Den hade någon uppfunnit ungefär samtidigt som den första mikrovågsugnen kom till. Någon hade funderat ut att man med den tekniken kunde göra en korvautomat, men något gick snett vid premiärvisningen så man fick sätta företagets minste man i automaten för att skicka ut korvar genom luckan. Dessvärre blev det ganska fort väldigt varm därinne i automaten …

Rullebo, en hembyggd jättesöt husvagn fotograferade jag inte, däremot den här båtbilen.

Som sagt, inte bara motorer. Med tanke på att det funnits en känd radiostation i Motala känns det helt naturligt med ett helt rum med radioapparater av olika slag – eller som här snarare radiomöbler. Otroligt tjusiga allihop!

Nostalgi i kubik var det här: inte bara radion såg ut som en möbel, kolla in tv:n. Jag minns att faster Ingrid, egentligen min fars faster, hade en liknande tv-möbel men jag har för mig att det fanns dörrar på den också. Ett liknande teakbord med hylla under fanns hemma, liksom en riktig tv-kanna i flätad konstrotting. Bakelittelefon fanns hos min mans farfar och kolla in askkoppen på bordet. Tryckte man på den svarta knoppen öppnades askkoppen och fimpen snurrade ner i den.

I muséebutiken hittade vi denna retrohundmatsburk. Visst är den fin?! Den fick följa med hem som ett minne av Fendis första hotellvistelse och vårt besök i Motala.