När jag blev med hund trodde jag att jag skulle sy hundhalsband i parti och minut. Så blev det inte. Hitintills har det blivit två (!) fungerande halsband, båda i samma storlek. Nu börjar de sitta trångt kring halsen så idag gjorde jag slag i saken och sydde ett nytt. Det som varit lite meckigt är att få till skarven mellan början och slut på paracordlinan.

Jag har använt paracordlina för att ha en riktigt säker kärna i halsbandet. Jag provade först med enkel lina, men tyckte det verkade obehagligt för Fendi.

Att dubblera linan gjorde att jag behövde skarva ihop början med slutet och jag prövade att smälta ihop ändarna. Jag fick efter flera försök till en hållbar smältskarv, men det blev som en jättehård klump. Oskönt mot en hundhals! Nu har jag testat en annan variant med sydd skarv. Innan jag klädde in halsbandet i ”siden” fotograferade jag för att minnas hur jag gjort. Jag kanske vill sy fler nu när jag tycks ha fått till en fungerande lösning. Och kanske du kan ha glädje av bilderna om du vill sy halsband till din pälskling du också.

Jag har använt snedslå/snedremsa i syntetisk duchesse och sytt ihop med smygstygn.

Det här är ett av de tidigare halsbanden, i äkte siden:

… sytt av en sidenslips, köpt secondhand. Efter att jag sytt halsbandet – men innan vi gick ut i regn – fick jag för mig att kolla om tyget var färgäkta. Det var det INTE. Den vita fuktade tyglapp som jag gnuggade med blev rosa. Så det här har Fendi bara fått ha ”till fint”, annars kanske han blivit som en polkagris.

Nu har vi provgått halsbandet. Jag hittade faktiskt ett matchande koppel i lådan med paracordlina! Det köpte jag innan jag köpte hund, men har aldrig använt det för det har inte var lämpligt till en ystert gnagande valp. Men varför bry sig om det matchar? Ingen ser ju halbandet där inne i fluffet :).