Påskhelgen är över och det är lite tomt och tyst i huset efter att det hela helgen varit sex personer och en hund här. Ungdomarna har åkt hem till sig, Uffe har börjat jobba och jag, jag har påsklov den här veckan. Det har sin charm det med. Jag läser och stickar och har passat på att städat i mina garnhyllor.

Jag hittade bland annat sockgarn i hyllorna och fick för mig att lägga upp till ett par Vanilla-sockor till Uffe – fast jag har en tröja till My på gång. Ibland behöver man lite variation … Jag har haft mönstret på min nyfiken-på-lista ganska länge. Det var hälkonstruktionen som väckte min nyfiknhet, där är jag inte än men jag har passat på att testa en för mig ny uppläggning – Italian Tubular Cast On. Den ger en mjuk och töjbar ovankant, bildar nästan som en tub/ett rör i ovankanten vilket ju namnet antyder. Den var lite meckig. Jag fick titta både på Youtube och läsa i min uppläggningsbibel – Cast On Bind Off av Leslie Ann Bestor – för att få till den, men det beror mest på att filmen jag tittade på bara visade en del av hur man gör. Tubulära uppläggningar blir inte rörformiga av bara själva uppläggningen utan beror också på hur man stickar de två varven efter själva uppläggningen och detta fick jag läsa mig till i boken. Undrar förresten vad man egentligen kallar den här sortens uppläggningar på svenska – rörformiga kanske är bättre är tubulära? Jag hoppas komma ner till hälen under veckan så jag har tid att sitta och klura med den under min ledighet.

Det sägs att norrmännen läser mycket deckare just till påsk och i år anammade jag idén och köpte mig en deckare strax innan påsk: Death by Cashmere av Sally Goldenbaum. Jag tänker att det är ett bra sätt att hålla engelskan vid liv (hm, nu blev det kanske lite konstigt med tanke på deckartemat) att läsa engelska böcker. Den enda engelska jag använder annars är ju en massa sticktermer i stickbeskrivningar och de är ju inte så gångbara om jag skulle vilja föra en normal konversation. Men såklart finns stickningen med på ett hörn i alla fall: mordet som sker väcker misstankar hos medlemmarna i en stickklubb och de börjar nysta vidare för att ta reda på vem mördaren är. Boken är lättläst både bokstavligen (stor stil) och bildligen. Goldenbaum beskriver miljön så man ser den framför sig, jag tycker nästan att jag själv befinner mig i Sea Harbor, Massachusetts, äter god mat och klappar garn i Cape Ann knitting shop. Det är förresten innehavaren av garnaffären som startat stickklubben. Till min stora glädje finns ytterligare 14 (!) böcker i serien om Seaside Knitters, alla med namn som associerar till stickning och garn, t.ex: Murder in Merino, Angora Alibi och Murder Wears Mittens.

*