Nu är de äntligen färdiga – mina Otendagssockor. De har gett mig lite huvudbry, men nu när de är färdiga tycker jag att det var väl värt besväret. De är väldigt sköna. Hälen är en s.k.förstärkt häl med traditionell hälkil. Jag tycker nog den här modellen sitter bättre över mina vrister än den med häl som är stickad med förkortade varv.

Resåren är lite annorlunda – ett subtilt mönster med en rapport om åtta maskor, vilket jag tyckte var lite jobbigt att hålla reda på. Den såg också lite lös ut när den bara var halva sin färdiga längd. Ett tag övervägde jag att skippa den och sticka ”vanlig” resår, men så såg jag att rapporten återkom i mönstret nedanför resåren. En så genomtänkt detalj måste ju få en chans! Senare upptäckte jag att hela mönstret i princip är uppbyggt kring de där åtta maskorna så det var ju bra att jag inte började ändra i mönstret det första jag gjorde. Det hade varit synd att peta i ett så genomtänkt mönster. 

Jag började med de här sockorna för att använda upp lite restgarner men restgarnerna tog slut innan sockorna var färdiga så jag fick beställa mer av Tant Kofta. Det är stor nyansskillnad mellan det gamla och det nya garnet, ja det ska vara samma färg, Humleblomster. Så blir det ju i allmänhet när man köper garn i samma färg vid olika tillfällen, och i synnerhet när det handlar om handfärgat garn, men jag har försökt utnyttja nyansskillnaderna så att de ska se ut som en del av designen. Hade jag haft båda nyanserna från början hade jag nog gjort en mörk kant upptill, och kanske även stickat blommorna på skaftet med den mörka nyansen. Men det här blev ju inte så pjåkigt, det heller.

Efter själva hälen fick jag problem. Först missade jag den pyttelilla pricken i mönsterdiagrammet som talade om var i diagrammet man skulle börja efter hälen. Sedan förstod jag inte riktigt hur man skulle göra med färgerna vid hoptagningen vid hälkilen. Mönstret skulle ju helst stämma runt om sockan när alla hoptagningarna var gjorda. Jag tror jag stickade om hälkilen tre gånger innan jag fick till det. Tack vare att jag fotograferade hur jag gjorde med första sockan gick den andra lätt som en plätt att sticka.

Det första garnet nystade jag med hjälp av en ärvd nystmaskin. Det gick inte helt friktionsfritt, öglan där garnet gick igenom trillade ner och då blev det inget nystan. Det gick bättre när jag placerade nystvindan med garnet som skulle nystas högre än nystmaskinen, för då hölls öglan upp.

Nu nystar jag lika gärna – eller kanske ännu hellre – med min nystpinne. Det tar längre tid, men nystanen blir klassiskt runda och håller formen hela tiden. Jag tycker nog att de man gör med nystmaskinen ”faller ihop” mot slutet. Och så är det så bra avkoppling att nysta ”för hand”! Hur nystar du?

Innan jag hade en nystpinne testade jag att nysta med hjälp av sugrör – ett tips för dig som saknar nystpinne.

*

Modell: Otendag av Erika Åberg (finns med i boken Sticka varmt och småmönstrat)

Garn: Trekking färgat av Tant Kofta i färgerna Humleblomster och Silver