De här sockorna önskar Ida sig i julklapp, men eftersom hon fyller år i slutet på oktober tyckte jag att hon lika gärna kunde få dem i födelsedagspresent – det kan ju bli kallt redan innan jul tänker jag. Men det var på millevippen att de blev färdiga i tid. Det var mer än knepigt att få till randiga hälar. Det blev liksom en glesrand vid hälavmaskningen:

Jag har stickat ett par likadana tidigare så det borde ju inte vara så svårt, men jag kommer inte ihåg hur jag gjorde förra gången. Kanske jag helt enkelt stickade enfärgade hälar? Tanken var att när jag väl fått till första hälen skulle jag sticka häl nummer två direkt efter. Nu blev det inte så. Fråga mig inte varför. När jag äntligen gav mig i lag med häl nummer två mindes jag inte hur jag gjort första hälen. Minnet tycks bli kortare och kortare …

Jag sökte i mina stickböcker och jag sökte på nätet men hittade inga instruktioner eller tips till hur man stickar klassisk häl med ränder på längden. När jag kommit på hur man kan göra på ett enkelt sätt stickade jag upp en liten modell så att jag minns till en annan gång.

Lösningen var egentligen ganska enkel. Man låter båda trådarna följa med ut till kantmaskan, både när man stickar själva hällappen (där jag alltid stickade sista maskan rät och lyfte första maskan avigt) …

och när man stickar hälavmaskningen.

Dessa maskor blir ju tvåfärgade, men jag tänker att jag kan leva med det när det innebär en enkel lösning på mitt långrandiga problem.

När sockorna var klara hittade jag tips på en annan lösning: att sticka hälen efteråt och sticka den precis som tån, se Sytantens blogg.

Garnet är Drops Merino Extra Fine och beskrivningen hittar du här. Det finns beskrivning till matchande vantar också.

Sockorna blev i största laget, trots att jag stickat minsta storleken, men de är i alla fall väldigt mjuka och goa, precis som Ida önskade. Och den tvåfärgade randen vid hälen syns ju inte när man har sockorna på fötterna :).