,

Rapport från sock-sacken

IMG_8631

Vi är i slutet av mars och det snöar.  Det känns inte alls fel att ta upp sockstickningen ur sock-sacken igen. Men storleken på sockorna känns fel. De skulle ju vara till syrran, men det är knappt jag får på mig dem själv, och syrran har större fötter än jag så det blir väl till att sticka fler och större … Jag har bestämt mig för att betrakta det här paret mer eller mindre som ett experimentpar.

Det första deltestet var att sticka båda sockorna samtidigt på en lång rundsticka. Själva stickandet gick väl någorlunda, men inte med något riktig flyt. Det värsta var att garnet trasslade så in i bänken, trots sock-sacken. Det gick inte så bra att dra ut garn både inifrån och utifrån nystat OCH ha två färger på gång samtidigt – en parameter för mycket liksom. Så jag gick över till vanliga strumpstickor och att sticka en socka i taget. Jag har testat både runda och fyrkantiga strumpstickor, men blev inte lika förtjust i de fyrkantiga strumpstickorna som jag blivit i rundstickan med fyrkantiga stickor. Greppet kring strumpstickorna blir lite annorlunda och efter ett tag känns det oskönt i handflatornas utsidor trots att fyrkantiga stickor sägs vara mer ergonomiska. Dessutom blev resultatet lite stumt. Nu stickar jag med rundstickan med fyrkantiga stickor igen – fast en socka i taget då.

För mig var det här med fyrkantiga stickor en nyhet, men i senaste numret av Hemslöjden kan man läsa att man kan se sådana på Historiska museet. De hittades på en slagghög vid Läckö slott på 1920-talet, med maskor på så att det var stickredskap man funnit råder det ingen tvivel om. Åldersbestämningen är dock något oprecis – stickorna tros vara från någon gång mellan 1500- och 1800-talet.

Modellen jag stickar är Citrus ur Anna Bergmans bok #tantulltussockor. Garnet är Trekking från Atelier Zitron, färgat av Tant Kofta – Lotta Blom.

Det gula och gröna i sockorna är nog det närmaste ett påskinlägg jag kommer i år, så vill du få lite påskinspiration får du titta på mina tidigare virkade påskkycklingar, se här och här (virkbeskrivning här).

 

Kommentera gärna!

jag är Ewa

och jag är en riktig textilnörd. Textil är ett av mina största intressen och det har varit mitt yrke – jag jobbade som textillärare fram till häromåret.

Jag älskar klänningar och syr med nöje mina egna. Koftan är ett annat favoritplagg, har stickat ganska många vid det här laget, men kommer ständigt på någon ny variant som jag ”behöver”.  Ibland är mina projekt lite mindre tidskrävande, som exempelvis sjalar, sockar, vantar och väskor.

Återbruk ligger mig varmt om hjärtat. Jag utmanas av begränsningen i materialtillgång och tilltalas av tanken att mitt textila skapande blir mer miljövänligt när jag syr en klänning av en duk eller virkar en matta av en pyjamas.

Bloggen hette från början Tyg och garn, men sedan jag började blogga har jag blivit med hund. I december 2021 flyttade Fendi, en vit dvärgpudel hem till oss, och därefter bytte bloggen namn till Tyg, garn och hund.

Det är roligt att läsa om vad andra gör, det inspirerar mig, och jag vill genom att visa och berätta om vad jag gör, inspirera dig.

My name is Ewa Svensson and I´m a true textile fantast. It´s one of my biggest interests and it has been my job. I worked as a textile sloyd teacher untill some years ago.

I love dresses and I make my own with great pleasure. The cardigan is another favorite garment, I´ve knitted quite a lot by now, but I constantly think of new variants that I ”need”. Sometimes my projects are a little less time-consuming, such as scarves, socks, gloves and bags.

The blog is also sometimes about home decoration, always with some textile connection. For example I make plaids of my yarn remains and my first blog post (July 2013) was about an embroidered familypillow.