Nu är Mys kofta klar på riktigt. Jag skrev ju häromveckan om hur besviken jag var på den stora halsringningen. Nu, med 30 maskor mindre runt halsringningen och en smalare knäppkant känner jag mig tillfreds.

Det kanske inte ser ut att vara så stor skillnad, men det känns, jag lovar! När jag provade koftan innan ändringen kändes det som om koftan skulle kunna trilla av om man vände sig för snabbt.

Efter att jag stickat inledningen med en gammal tråkig rundsticka köpte jag mig en riktig lyx-sticka: en Knit-pro karbonz. Jag har inte varit odelat positiv till de här rundstickorna där man skruvar på olika tippar, men med de här i kolfiber var det inga problem. Tack vare det stryktåliga materialet vågade jag skruva fast stickorna ordentligt och det blev inga skarvar mellan tipparna och kabeln som maskor kunde glida ner i.Tänk att det kan kännas så stor skillnad på att sticka med olika stickor. Maskorna gled fint på de nya stickorna och de kändes inte metallkalla.

En annan sak som jag haft stor nytta av är den här varvräknaren:

Har sett att den kallas ”grodan” i någon webb-butik, men den finns i andra färger också och då är den inte så grodlik. I vilket fall var det ganska kul att klicka på den varje gång man stickat ett nytt varv. Konstigt att det är lättare att komma ihåg att klicka än att dra ett streck med en penna på ett papper.

Nu hoppas jag att My tycker att det blev en riktigt mys-kofta. Den är stickad i Drops Cotton Merino så det finns stora chanser att det blir en helårskofta. En kofta som är lagom varm året om, tack vare att den är av hälften bomull, hälften ull.

Nu är det Idas tur att få en kofta om hon vill ha en. Jag har faktiskt stickat en till henne, men den blev alldeles för stor så hon har aldrig använt den. Synd, för den är jättefin, tycker jag. Det tycker Ida också, men som sagt, den passar inte i storlek. Den skulle vara storlek S, men den ser då inte liten ut:

Kanske koftan skulle passa dig eller någon du känner – kanske en lämplig julklapp? På bilden sitter den på en provdocka med övervidd 96 cm och stussvidd 100 cm och då passar den bra, tycker jag.  Garnet är Permins Angel: 70% mohair, 30% silke och har kostat runt 600 kronor. Jag kan tänka mig att sälja den för 500:- +frakt, tycker det är synd att den ligger i skåpet och köper någon den blir det pengar till en annan kofta till Ida – en som förhoppningsvis passar :). Maila mig om du är intresserad: ewasve6230@gmail.com.

Sidenbandet går för övrigt lätt att dra bort. Då ser koftan ut så här: