Jag har försökt förut, men inte lyckats – att sticka koftan Keynote. Jag tycker den är så fin. Och det tyckte äldsta dottern också när jag visade henne mönstret. Jag har ju stickat en hel del koftor till mig själv så nu frågade jag My om hon ville ha en, och det ville hon. Jag visade flera olika modeller – och så fastnade hon för den här … 🙂  Så nu är det på´t igen. Jag SKA klara att sticka en Keynote. Jag tror faktiskt att jag kommit på varför jag inte lyckats tidigare. Jag har nog aldrig stickat fel, utan jag har räknat fel. Där det är flätor ska man inte räkna omslagen som maskor, utan oavsett på vilket varv man är på ska flätan räknas som 6 maskor vid ”raglan-sömmarna” och 5 maskor i panelerna mitt fram, vilket också mycket tydligt står i beskrivningen – om man läser ordentligt.

När man stickar till någon annan blir det oftast en annan färg än man själv brukar välja. Den här gången blir det en fin mörkgrön nyans, som granskog i dimma ungefär. Garnet är Drops Cotton Merino och det stickas med stickor 4 och, tro det eller, men det verkar inte som om jag har rundstickor i rätt längd i den grovleken. Det börjar redan bli trångt på stickan.

Det är lustigt det här med stickor – jag har faktiskt en favoritsticka (nörd-varning?). Det är en 120 cm lång rundsticka från Sandnes. Med en så rejäl längd kan jag prova plagget med stickan i utan att maskorna trillar av. Kabeln är mjuk och följsam och själva stickorna är raka, lagom spetsiga och lagom hala. Jag har ganska många gamla rundstickor som ser ut så här:

och jag gillar inte att stickorna böjer av där bak. Det blir obekvämt i händerna när man stickat med dem ett tag.

Hur tycker du att en bra rundsticka ska vara? Vilken är din favorit? Eller du kanske föredrar att sticka på två stickor?