I söndags var det Fårets dag på Boarps hembygdsgård, strax utanför Båstad. Där fick jag mitt lystmäte av textilfibrer och lantlig miljö. Det var ett jättetrevligt arrangemang för både stora och små, och vilken underbar miljö. Tänk dig en skånsk motsvarighet till ett avsnitt ur Morden i Midsummer fast utan mord …

men med fascinerande vallhundsuppvisning

och massor av djur man fick klappa på. Här Gotlandsfår

och här Gutefår med sina fina horn.

Det fanns små skyltar som berättade om djuren. Om gutefåren fick man till exempelvis veta att både tackor och baggar har horn. De kännetecknas förutom av hornen av baggarnas skägg och man samt den grå pälsfärgen. Gutefår har både vattenavstötande grövre täckhår och  en mjukare finare bottenull.

Men det här blev Idas och mina favoriter. Skulle jag ha får skulle jag ha såna här:

Ouessant-får från en ö med samma namn utanför Bretagnes kust. Det är världens minsta får, blir inte mer än 50 cm höga , och de är väldigt kelna. Rasen används mest som ullras. Ullen är ganska grov och svart som rasstandard. (Det finns bruna och vita får också, men de ses som blandraser.) Det fanns uppspunnet garn men det missade jag att fotografera. Men jag kände på det. Det kändes ganska mjukt, men inte så mjukt som det här:

Ull från de här två gynnarna:

alpackorna Apollo och Helios.

Angorakaninen Dennis var många barns – och vuxnas – favorit. Till min stora förtjusning skulle han klippas just denna dag. Och jag som aldrig sett hur det ser ut när man klipper en angorakanin var såklart nyfiken och fick lämna försäljaren av garn och  stickböcker i all hast för att inte missa början.

Innan klippning kammades Dennis frisyr i mittbena

Klippningen började baktill.

Så här långt hade klippningen kommit när jag gick vidare. Det var ungefär så mycket man kunde klippa innan man fick lägga kaninen på rygg – eller hur man nu skulle göra för att komma åt ullen på magen. Ska jag skaffa angorakanin (blev ju ganska frestad efter mötet med den här ulliga krabaten) får jag ta reda på fortsättningen :).

Efter alla dessa animaliska textilfibrer avslutade vi hos Lingänget som odlar lin, spinner lin och väver med lin. Så här presenterade de sig själva:

Här visar en i gänget hur hon spinner lin – från midjan. Det hade jag inte  sett förut.

Fårets dag anordnas av Skånes Fårintressenter Nordväst. Jag hoppas att arrangemanget återkommer nästa år . Håll utkik nästa år vid den här tiden, för det var klart sevärt och kännbart 😉 !

En liten påminnelse: du missar väl inte chansen att vinna böcker?! Se mitt förra inlägg för att få veta ur du ska göra för att vara med i min tävling.