Det började med att jag såg en flätresår i boken ”Sticka Detaljer som gör skillnad” och blev förtjust i den för den var lätt att sticka trots att den såg komplicerad ut. Jag blev så förtjust att jag faktiskt stickade en hel kofta med sådan resår. Nej, en HEL kofta är inte riktigt sant. Garnet tog slut innan koftan var fädig och jag lyckade inte få tag i mer av samma sort. Det var i fjol och jag har ännu inte kommit på någon lösning som jag tycker om så koftan ligger i sina beståndsdelar i projektskåpet. Men jag gillar fortfarande resåren och har därför använt mig av den i de här sockorna.
Jag ville att en fläta på vardera sida om foten skulle fortsätta ner från skaftet, ner längs foten och följa hoptagningen för tårna. Det krävdes lite tankearbete och några försök innan jag blev nöjd. När jag skulle sticka socka nummer två var mina minnesanteckningar så knapphändiga att jag inte förstod dem själv, men i kombination med att titta på den första sockan fungerade de. Jag gjorde fler noteringar när jag stickade nästa socka så nu tror jag att jag kan sticka flera utan större problem. Garnet är Filcolanas Arwetta Classic (80% superwashbehandlad merinoull och 20% nylon, kan alltså tvättas i maskin i 30 grader). Det finns i mer än 70 fantastiska färger!
Namnet har sin förklaring. Dels är det en hommage till min handarbetande farmor, Amy, dels fick äldsta dottern det första paret sockor stickade i denna modell. Hon heter My – à My alltså ;).
Kommentera gärna!