Jag började på en kofta i ett underbart, mjukt och gosigt angoragarn i slutet av oktober.  Den gick fort att sticka, men så tog garnet slut innan koftan var färdig och då blev det ju stopp. Som tur var fanns mer garn av precis samma färgbad kvar där jag köpt det andra garnet, men i väntan på att det skulle komma med posten började jag på ett par vantar. Jag undrade vad som skulle bli färdigt först och här är alltså svaret. Nu är jag lycklig ägare till en supergosig kofta i en obeskrivlig brun-vinröd nyans, kallad Baroque. Garnet heter Angora super (70% angora, 30% ull), kommer från Annyblatt.

Jag blev alltså tvungen att beställa ett nystan till bara för att kunna sticka halskanten.  Lite surt. Såklart blev det en hel del garn över istället … Då började jag fundera på om det var så pass mycket garn kvar att jag skulle kunna förlänga ärmarna från trekvartslängd till hellånga. För att få ett hum om hur långt garnet skulle räcka lade jag upp till nya ärmar (med lite färre maskor) och stickade med en tråd inifrån det nystan som fanns kvar, och en utifrån

och så stickade jag tills garnet inte räckte längre. Då pusslade jag ihop en ny ärm med en gammal och kollade om de tillsammans såg ut att bli en hellång ärm. I ärlighetens namn såg det ut att saknas sådär två centimeter.

Jag beslöt mig för att chansa, repade upp ärmkullarna på de ärmar jag stickat först. När jag kom till ärmhålen knöt jag fast en garnände där. När jag stickade om ärmarna skulle jag veta att när jag kom till garnänden var det dags för ärmkulle. Jag repade upp resten av de gamla ärmarna och fortsatte att sticka de nya ärmarna färdigt med det upprepade garnet.Att jag  lade upp till nya ärmar med lite färre maskor berodde dels på att jag ville ha ärmar som smalnade av ner mot handlederna, dels för att garnet skulleräcka lite längre på så vis. Och ärmarna blev ju hellånga.

Knapparna köpte jag i stan, i en sybehörsaffär som har en hel vägg med hyllor fyllda med sådana där knapprör, ni vet. Trots det otroligt stora utbudet var det enkelt att välja för knapparna är sorterade efter färg och jag visste att jag ville ha något som matchade garnet. Mina blickar föll direkt på de här knapparna. Är så nöjd med dem!

Själva stickningen har gått lätt som en dans. Det svåra var att sy ihop delarna för jag såg knappt maskorna. Stickningen blir nämligen luddigare och luddigare ju mer man tar i den. Så koftan blir nog som en päls med tiden …  :).