125 gram räckte inte till en kofta … (se gärna föregående inlägg!). När jag hade halskanten och två varv på ena framkanten kvar att sticka tog mitt dyra, fina angoragarn slut. Jag kunde inte fatta varför, tyckte jag följt beskrivningen till punkt och pricka och verkligen utnyttjat varenda liten garnända. Jag övervägde att repa upp ärmarna några centimeter för att få loss garn till fram- och halskant, men eftersom ärmarna redan var i tvekvartslängd var jag rädd att de skulle bli för korta om jag tog bort aldrig så lite. Jag mailade Strikk för att höra om de möjligtvis hade ett nystan kvar av samma färg och färgbad. Det hade de! Yippii!
Jag har svårt att få bra skärpa på mina mobilfoton när det är mörkt. Men jag har fått ännu ett glädjebesked: min saknade kamera var kvarglömd hos dottern, inte borttappad, så jag hoppas att den snart är hemma igen så att jag kan ta lite bättre bilder … Fast koftan är så luddig att det kanske bidrar till att bilden ser ut att vara suddig 🙂 .
Tyg, garn och hund 
Kommentera gärna!