Så här mot slutet av läsåret är det dags att röja i förråden på skolan. Vi blir av med ett förråd i textilslöjden så det krävs en rejäl utrensning. Min nostalgiska läggning försvårar dock arbetet. Det här hittade jag i en låda – ej uppackad sedan jag vet inte när

en bok om tvistsöm. En skånsk textilnörd kan väl inte kasta en sådan bok? Jag som är uppvuxen i ett hem med flamskvävda väggprydnader och tvistsömskuddar.

Och så det här då …

ett häfte om märkning av textilier från Oskarströms linnefabrik. Man blir ju tårögd! Oskarström ligger bara halvannan mil från samhället där jag bor. Linnefabriken växte fram ur en jutefabrik i slutet av 1800-talet. När det under årens lopp blev mindre lönsamt med tillverkningen av en produkt, så lade företaget om till annan verksamhet, som textiltapeter i jute och lin, golvfilt och glasfiberväv. På så vis kunde fabriken leva vidare. Den var en av Hallands äldsta när den lades ner 2011. (Wikipedia)

Här är en bild på ett korsstygnsbomärke efter gammal förebild. Hur gammal vet jag inte, men broschyren är från 1960-talet. Det stod en hel del om bomärken i det här häftet, vilket gav mig några uppslag till nästa läsårs första arbetsuppgift för årskurs 4. Man ska inte slänga böcker och pärmar utan att kollat igenom dem först, hur mossiga de än ser ut att vara. Idéer och inspiration kan dyka upp på de mest oväntade ställen. Men vissa delar av texten har passerat bäst före datum för ett bra tag sedan:

Det har alltid fallit sig naturligt för kvinnor att ägna sig åt de vårdande uppgifterna i hem och samhälle. En viktigt uppgift är att vårda hemmets bruksvaror, inte minst ur ekonomisk synpunkt. Samtidigt är det en glädje att vårda goda varor, varor av kvalitet, medan det kan kännas rent tröstlöst att nödgas vårda dåliga bruksvaror. Vården av linnet börjar redan vid inköpet! Varan skall vara sådan att den inger lust att vårda. God kvalitet inbjuder till god vård. Det gör också vackra färger. Har varan dessutom ett romantiskt namn såsom Morgongåva, Krusmynta, Akleja och Rosmarin väcker det längtan till ett nästan ömt vårdande.

En mild överdrift, vill jag påstå. Och inte precis könsneutralt. Men ändå, det finns något bakom orden som fortfarande gäller – eller har börjat bli aktuellt igen. Värdet i att använda saker som är välgjorda, av bra material, som gör det värt att vårda dem och använda dem länge  så att vi inte slösar med naturens resurser.

Tillägg d. 12 juni: Eftersom vi får mindre yta har vi inte plats till vår vävstol. Någon i närheten av Halmstad som är intresserad av en vävstol, innerbredd 70 cm, 4 skaft och 6 trampor? Tror det är en Glimåkra, glömde kolla.