När flickorna var små var midsommarafton full av spännande händelser.
På förmiddagen skulle alla ungar på gatorna häromkring åka ungalass. En bonde i närheten kom med traktor och lövad vagn och lät barnen – och några föräldrar – åka runt i byn. Föräldrar som inte åkte med stod hemma med kamerorna i högsta hugg och väntade på att ”lasset” skulle komma. Som det vinkades!
Efter lunch skulle man sedan gå ner till ån, dansa kring midsommarstången, köpa lotter och pröva lyckan i fiskedammen.
Så bar det iväg till stugan i Mellbystrand. Där väntade mormor Gunda med kaffe och sju sorters kakor. Tillsammans med mormor och morfar (vi har haft tre mormödrar i vår familj, men bara en farmor) klädde vi en egen midsommarstång som det också skulle dansas kring. Sedan var det nypotatis, sill och grillat. Allra sist åt vi jättemycket, jag menar verkligen JÄTTEMYCKET, jordgubbar.
När inte flickorna bor hemma längre ser traditionerna lite annorlunda ut. I år har jag infört en ny nygammal tradition. Jag har virkat midsommarkransar
… till kaninerna. Men det var inte så lätt att få dem att ställa upp på bild samtidigt …
och inte fick jag till skärpan riktigt heller, men här är i alla fall Canell med prästkrageliknande blommor kring öronen.
Och här är Kummin med röda och blå blommor som symboliserar blåklint och vallmo.
Som sagt, det var lite svårt att få med dem båda på samma bild …
men vem kan motstå lite pellets på midsommaraftons morgon?
Glad midsommar!
Vill du också virka kransar – eller bara några blommor – så hittade jag beskrivningen på Bautawitch blogg
Kommentera gärna!