Det har tagit tid, men nu är den klar – mors kofta. Jag fick den klar till Mors dag, som jag lovat.

Mor började på koftan förra året, men hon fick ont i sina händer och fick svårt att fullfölja arbetet. Dessutom hade den blivit lite liten, så när jag tog över fick jag repa upp allt och börja om. Det gick faktiskt ganska bra att repa upp, trots att garnet var av 75% mohair. Jag frågade om det gick bra att jag stickade en annan modell, eftersom jag gärna ville pröva på att sticka en Uppifrån-och-ner-kofta efter Tant Koftas beskrivning. Efter klartecken och provstickning satte jag igång i slutet på september.

Jag har lärt mig mycket under tiden som jag stickat. Magic loop var exempelvis nytt för mig. Det är ett fiffigt sätt att rundsticka även lite smalare saker utan att använda strumpstickor. Tricket är att använda en lååång rundsticka som hänger ut i en ögla på var sida om arbetet. Det finns instruktionsfilmer på nätet, men för mig fungerade förklaringen i häftet Kofta ”uppifrån och ner” av Lotta Blom (=Tant Kofta) allra bäst. Den lååånga rundstickan behövdes också för man skulle kunna prova koftan utan att maskor trillade av – och för att man skulle få en riktig uppfattning av koftans passform när man provade den. Ett knep som jag själv kom på var att använda en extra tråd av garnet i yttersta maskan i framkanterna för att ge extra stadga och för att hålla in längden på kanterna. Garnet lindade jag upp på såna här ”fiskar” (egentligen heter de väl bobiner tror jag).

Ungefär så här långt hade jag kommit när mor provade koftan och den visade sig vara lite väl tight. Så  … upprepning igen, men  bara till ärmhålen den här gången. Det är ju egentligen helt otroligt att jag har repat upp den här stickningen flera gånger och garnet har ändå behållit sin luddighet. Överhuvudtaget har det släppt ifrån sig väldigt, har inte ”hårat av sig” nämnvärt när jag stickat med det heller. Garnet är Drops Kid-Silk och är av 75% Mohair Super Kid och 25 % silke.

Eftersom jag valt ganska tunga knappar bestämde jag mig för att förstärka knäppkanterna. Jag tycker att jag hittade väldigt passande band! Idén till att förstärka kanterna med band fick jag av Viffla. Klicka här för att komma till hennes blogg. Hon gör mycket fint – och fotona är jättefina! .

Jag är glad för att koftan blev klar på utlovad dag,  att den passar och vet ni vad – i utbyte mot att jag stickade klart koftan har min mor lovat att brodera färdigt min vårduk …

som jag började på för tretton år sedan.

Nu måste jag bara få visa vilka fina blommor jag fick av mina döttrar till Mors dag. De kom med bud igår. Visst är de vackra!