Den här har jag tömt på två kvällar – utan någon hjälp alls. Det är inte så att jag vantrivs med mitt eget sällskap, men det är lättare att hänfalla åt frosseri när ingen ser en. När tjejerna bodde hemma var jag mer disciplinerad och åt bara godis på helgerna. Nu har maken varit på konferens och det har varit fri tillgång till godisförrådet (han är godisförsäljare och har ett förråd av smakprover i bastun). Jag var bara tvungen att prova om Polly smakade lika gott som det brukar. Och det gjorde det. Nu när jag byggt på mitt Polly-fluff var jag bara tvungen att testa om min Emelie fortfarande passar. Det skulle vara lite jobbigt om den blivit för liten innan den ens är klar.
Jodå, ingen fara på taket, än så länge … Däremot upptäckte jag att det inte var alltigenom lyckat att gå över från att sticka med magic loop till strumpstickor mitt på ärmen. Det var ett experiment för att se vilket som gick fortast och kändes bekvämast. Det var att sticka med strumpstickorna, men eftersom resultatet inte blev riktigt lika ”spänstigt” går jag nog tillbaka till magic loop med min långa rundsticka. Det syntes dessutom en liten rand i skarvarna mellan strumpstickorna, vilket jag inte kan minnas att det gjorde när jag exempelvis stickade strumporna i julas. Kan det bero på garnet? Har du varit med om det någon gång när du stickat med strumpstickor? Och har du märkt någon skillnad mellan att sticka med magic loop och strumpstickor? Vilken skillnad i så fall?
Ps. Bucklorna på överarmen är tyvärr inte några svällande muskler utan en hopknölad puffärm. Alltså är plagg med puffärm inget att rekommendera att bära under denna kofta. Hmm, det har många av dem jag sytt på senare tid:
Kommentera gärna!