inspiration

Jag har varit på sy-lan!

/ Ewa / 7 kommentarer

Nu har jag varit på sy-lan och det här är klänningen jag sydde där. Jag hade en hel dramatenvagn full med nytt tyg, tygrester och kasserade plagg men jag använde bara de kasserade plaggen: två skjortor (fars och Uffes), mors nattlinne och min egen blus som blivit för liten.

Överdelen på klänningen är Uffes skjorta. Kragen var väldigt sliten så den klädde jag över med en nysydd krage och så sydde jag smock i ryggen för att få in vidden bak. Idén har jag fått från häftet Ändra av Katarina Evans och Katarina Brieditis, Hemslöjdens förlag.

Det var ett lyckokast att använda rutigt tyg för det var lätt att se var jag skulle sy fast resåren till smocken. Skrev en minnesanteckning för mig själv på fotot för det är inte otroligt att jag syr fler såna här klänningar och då vill jag minnas hur lång resår jag använde.

Det tog sin lilla tid att skarva ihop alla tygbitar till volanger och sedan rynka dem. Såna här clips var jättebra att fästa ihop volangerna med istället för att nåla. Jag var också glad att jag kommit ihåg att ta med de platta, långa knappnålarna som var bra att markera fjärdedelar med. Fjärdedelsnål på volang lades lätt exakt mot fjärdedelsnål på livet eftersom huvudena är platta och sen nålade jag ihop med vanlig knappnål.

Det är lätt att glömma bort både tid och rum när man sitter och syr. Man behöver sträcka ut rygg och nacke emellanåt och vi hjälptes åt att påminna varandra om när det var dags. Det blev både yoga, tabata och skogspromenader på stigarna utanför Tönnersjö bygdegård där vi höll till.

Att vara på sy-lan är nästan som att bo på pensionat: man äter gott och ofta. Det är frukost, fika, lunch, eftermiddagsfika, middag på kvällen och frukt och godis så man orkar hålla på att sy länge. Dock åt vi inga doughnuts. Detta är Nicoles tyngder att lägga på mönsterpapperet så det inte glider när man ritar av mönster. De är gjorda av muttrar och Fimo-lera. Visst ser de smakskiga ut?!

Man får så många tips och idéer på sy-lan. Här har jag fotat Barbros ok för att minnas hur man syr ok med burrito-metoden.

I år är det tionde året som Nina Kovacevic ordnar sy-lan så Hallandsposten gjorde ett reportage som du som prenumerant kan se genom att klicka här. Nina är otroligt duktig på att sy väskor. Den här gången blev det en en Hermèsinspirerad väska tillverkad av en mockakjol och sonens livrem och som sig bör har väskan hänglås med tillhörande nyckel.

Jag har nog inte åkt på sy-lan någon gång utan att ha glömt något hemma. En gång var hade jag glömt huvudkudde, en annan – och det var nog det värsta – glömde jag gaspedalen till symaskinen. Så nu har jag börjat skriva en lista på sånt som jag brukar ta med på sy-lan, både sånt som har med själva syeriet att göra och andra praktiska attiraljer. Ett tips för dig som ska på sy-lan är att tänka efter innan vad du vill sy så att du får med dig behövliga sybehör som knappar, dragkedjor och spännen. Själv klipper jag också gärna till plaggdelarna hemma så det blir rätt med trådraken, sömsmåner och fållar och sånt, speciellt om det är en modell jag aldrig sytt förut. Listan gör inte anspråk på att vara komplett. Jag fyller på den efter hand, resår har jag exempelvis lagt till efter helgens lan, men jag lägger med den här som lite vägledningen för den som kanske ska på sitt första sy-lan. Beroende på hur lokalen man ska vara i är utrustad kan man också behöva ta med exempelvis strykjärn. Kolla upp innan du åker!

  • Symaskin 1 med gaspedal
  • Symaskin 2 med gaspedal
  • Lampa, ev. med förstoringsglas
  • Skärlinjal
  • Skärmatta
  • Rullkniv
  • Stor sax
  • Liten sax
  • Knappnålar
  • Måttband
  • Sömometer
  • Synålar
  • Syclips
  • Tyg
  • Mönster
  • Sporre
  • Markeringspapper
  • Blyertspenna
  • Anteckningsblock
  • Mobil
  • Mobilladdare
  • Kudde
  • Sovsäck
  • Luftmadrass
  • Mönster
  • Vlieseline
  • Kantpress
  • Frixion-pennor i olika färg (kan suddas bort från papper och tas bort från tyg genom att man stryker med strykjärn)
  • Resår
  • Fingerborg
  • Något varm att sitta på, t.ex. en dyna eller en filt – själv har jag ett fårskinn. Gamla bygdegårdar kan vara dragiga.
  • Kofta
  • Förlängningssladdar och grenuttag

Nu är det tack och hej för den här gången, ser redan fram emot nästa sy-lan!

Tre nya böcker i min bokhylla

/ Ewa / 1 kommentar

Jag tycker om att läsa, jag tycker om textil – då kan du ju förstå att jag ÄLSKAR böcker om textil. Det här är de senaste tillskotten i min bokhylla:

När jag fick ett presentkort i bokhandeln slog jag till på boken om Karin Larsson som jag skrev om i höstas. Lustfyllt har jag bläddrat i den och tittat på de vackra bilderna. De många detaljbilderna med teknikförklaringar är väldigt inspirerande och jag ser fram emot att läsa mer om Karin Bergöö Larsson.

Den här boken fick jag av mina föräldrar i födelsedagspresent. Min mor berättade att hon först trodde att det var samma Erika Åberg som skrivit ”Det sitter i väggarna” och tyckte det var lite roligt för hon och far gav Ida den boken i present i höstas. Så är det nu inte, men lite lustigt är det att det finns två väldigt kreativa personer med samma inte helt vanliga namnkombination som skrivit böcker om sina intressen. Jag har två av den stickande Erika Åbergs tidigare böcker: ”Mina stickade projekt” som man skriver anteckningar om sina projekt i, och ”Sticka varm och mönstrat” med en gullig dedikation i. Jag gillar verkligen hennes modeller och har stickat flera av dem, Otendagssockor, mössan Rost och ärg och mössan Färgspel med tillhörande sockor. Nu blir det snart ett nytt projekt att skriva om i projektboken för jag har beställt garn till tröjan Stainbodi i boken ”Stickat från kust till kust”. Jag har redan ett annat projekt igång – egentligen är det min mors projekt – en ärmlös sommartop i ett självrandande garn med lininslag. Linet gör garnet lite halkigt och svårhanterligt och nystanen rasade bara man tittade på dem så jag har lovat mor att göra toppen klar. Den blir säkert behaglig att bära när det blir varmt ute, så jag har lite tid på mig att få den klar, kanske till Mors dag. Det kunde ju vara trevligt för lilla mor.

Maja Karlssons ”Koftor” fick jag i present av mina vänner i syföreningen. Jag älskar ju koftor och har allaredan hittat flera modeller som jag vill sticka: Krans med lettiska flätor kring muddarna, spetskoftan Smycket, Martall med små fickor för hundgodiset och sist men inte minst Sundborn vilket ju loopar till den första boken.

Elektrobroderi, del 1

/ Ewa / 5 kommentarer

Elektrobroderi – vad är det? Och hur gör man? För att ta reda på det har jag åkt till Skurups folkhögskola och går en kurs i ämnet.

Enkelt uttryckt kan man säga att man kombinerar broderi med elkomponenter som gör att det blinkar och lyser i broderiet. Man kan själv programmera hur lamporna ska lysa  men ett steg i taget … Jag har haft fullt sjå med få till ett kopplingsschema till mina 10 blinkande LED-lampor och har därför använt mig av det program som fanns förprogrammerat på kortet.

Först skulle man kolla att komponenterna man tänker använda fungerar – lite tråkigt att sitta och sy fast en massa lampor och sladdar för att sedan upptäcka att inget lyser …

Sedan måste man planera elens väg genom broderiet. Inga elledningar får korsa varandra när man jobbar med konduktiv tråd.  Här ser du mitt kopplingsschema:

IMG_8992 (3)

Och här ser du hur det ser ut när jag sytt fast alla ledlampor, batterihållare och en LilyTwinkle som ska få lamporna att blinka.

IMG_9007

Jag har använt konduktiv tråd. Väljer man att leda strömmen genom mer traditionella elsladdar krävs lite lödning. Kursledaren Anna Cederquist kan det här med el och visade hur det går till.

IMG_9030 (2)Förutom ellära provade vi igår på att göra kavelfrans och vi fick göra en frigörande broderiövning.

Kavelfrans har jag provat på förut, men Karin Eldforsen – en annan av kursledarna –  tipsade om att lägga ullgarnet ömsom i högervarv, ömsom i vänstervarv – och vips var den där förargliga spiralvridningen borta som blev när jag gjorde kavelfrans tidigare. Min lilla fnutt ser ju inte mycket ut för världen, och ärligt talat har jag kanske inte uppskattat kavelfransen efter förtjänst tidigare, men titta på Karins kudde så ser du så fint kavelfrans kan pryda en kudde. Man måste ju inte vara så konventionell och placera fransen i ytterkanten.

Lena Pallenius introducerade broderiövningen som gick ut på att brodera på tyg i två olika färger, en färg som man gillar och en som man ogillar, med garn i två färger som man gillar.

IMG_9026 (2)

Här är mina två lappar. Den blå tygbiten är min gilla-lapp. (Lila fanns inte.) Den ockragula är mina ogilla-lapp. Lite häftigt var det att upptäcka att den tygbit jag helst villa jobba vidare med var den gula. Det hände lite mer när mina favoritfärger fick lite lyft av en färg som jag inte brukar använda.

Det sista jag gjorde innan vi packade ihop för kvällen var att fundera över färgval till mitt broderiprojekt:

 

 

 

Efter middagen åkte vi till Abbekås för ett kvällsdopp.

IMG_9020

Idag har vi stygnat vidare. Karin har visat olika exempel på bottensömmar. Här är en hel låda med hennes inspirerande små fina kuddar/stora nåldynor med olika bottensömmar i kombination med pärlor, guldtråd, franska knutar och andra stygn.

IMG_9025

Karin berättade också om skarvsöm som den som ville kunde prova på.

IMG_9023

Ovan en läcker men kanske något mer traditionell kudde

IMG_9022

och här några av Karins experiment med tekniken.

På ”show-and-tell” visade Klara, en av mina kurskamrater,  hur hon syr fast speglar med hjälp av pärlor:

IMG_9042

IMG_9043

IMG_9044

Och här är ett av de första färdiga alstren:

IMG_9039

 

Tyvärr filmade jag inte utan tog bara ett foto när batteriet var urkopplat, men du kan ju tänka dig vilken häftig effekt det blir när ögonen blinkar med ett blått sken …

 

I huvudet på en textillärare …

/ Ewa / Lämna en kommentar

img_2497en söndagmorgon: prinsar, prinsessor och drakar för hela slanten. Förbereder ett nytt arbetsområde som bygger på inspiration från en saga – När prinsar fångar drakar. Titeln är kanske inte så PK, men jag kan lugna känsliga läsare med att prinsen också stryker sina kläder och är speciellt bra på att göra spagetti  ;).

Har tänkt att eleverna ska börja göra bakgrunden, antingen doppa övre halvan i väl utspädd textilfärg eller måla med pensel/dutta med svamp. Ärligt talat är jag inte riktigt nöjd med min egen himmel, hade inte rört ut textilfärgen ordentligt därav prickarna.

För at få fram skogen testar jag en för mig ny metod: måla spillbitar av vliofix, klipp ut och stryk fast. Men här måste jag utfärda en varning. Man kan lätt förivra sig och följden blir en massa klet på strykjärnet. Jag klippte nämligen först ut en gran, strök fast den och pillade bort skyddspappret till vlisofixet. När jag sedan skulle stryka fast en gran till, lite ovanpå den andra för att få fram en djupeffekt tänkte jag inte på att man denna gång måste lägga ett skyddstyg mellan strykjärn och vlisofix. För nu finns det ju en vlisofixgran utan skyddspapper som man stryker på … Ja, jag tror ni förstår vad som hände. Men skam den som ger sig. Jag tycker själva idén med att använda spillbitar av vlisofix på det här sättet är kul och det blir fint, lite akvarelleffekt.

Nu blir det inte mer broderande idag, har ingen silvertråd hemma. Prinskronan måste ju vara av silver – eller kanske guld rentav. Får klippa till 45 tygbitar till bakgrundstyg istället – inte lika kul men det ska ju göras det med.

Lopp-kofta?

/ Ewa / 4 kommentarer

Det var kaos i vårt förråd. Och inne i mitt huvud var det ganska fullt av projektidéer som snurrade runt. Så jag tänkte att om jag gör något så prosaiskt som att röja i förrådet skulle jag både få ordning på gamla leksaker, möbler och resväskor och samtidigt stilla idétillflödet en stund. Men tror du inte jag hittade inspiration även i förrådet:

IMG_4572

Jag hittade ringen med färgprover från en växtfärgningskurs jag gått för länge sedan. Tyvärr hade etiketterna med namn och receptnummer trasslat ihop sig, verkade som ett evighetsarbete att  reda ut röran igen. Men när vi färgade gjorde vi även en pärm med recept och mindre färgprover så OM jag skulle få för mig att växtfärga någon gång så skulle jag nog kunna göra det utan vägledning av proverna på ringen. Nu förstår du nog i vilka banor mina tankar gick där i förrådet … Vad skulle jag kunna göra av dessa vackra färgprover? Har nyligen gått med i Facebook-gruppen LOPPKAL, en grupp där man stickar koftan Damejakka Loppa, var och en på sitt håll, och delar med sig av sina erfarenheter och idéer till varandra. Jag har aldrig stickat något där man först stickar runt och sedan klipper upp mitt fram så att det blir en kofta, vilket man gör på denna kofta.  Är lite skräckblandat nyfiken … Visst skulle mina vackra växtfärgade garner göra sig på oket på en Loppa?

Jag har köpt beskrivningen på Ravelry och försöker räkna ut om garnet kan räcka. Jag har öppnat ringen och plockat av de färger som jag tycker mest om.  Varje garndocka väger inte så mycket så jag tror att jag behöver fem liknande nyanser av fyra olika färger.

IMG_4582

Jag testar färgkombinationer med hjälp av ett korsstygnsprogram:

IMG_4608

Den här planeringsprocessen tar tid – men det får det göra, har liksom ingen deadline … Borde väl  egentligen inte ens tänka på att påbörja fler projekt innan jag avslutar några av de gamla.

Och om du undrar, så jodå, även det skrikrosa garnet är växtfärgat (ska det egentligen kallas  växtfärgat när man färgar med koschenille-löss?) men jag tror vi tog lite väl mycket tennsalt … :).

 

 

Inspirerande fråga

/ Ewa / Lämna en kommentar

Häromdagen fick jag ett MMS från yngsta dottern:

Har du mönster till en sån här blus?

silk-tie-neck-tunic_050508Sånt går jag igång på! Jag började fundera och rotade runt lite i mönsterarkivet. Skulle inte mönstret till den där Madicken-blusen jag sydde förra sommaren kunna vara utgångspunkt? IMG_0500Det behövs ju lite förändringar här och där. Kanske kan ärm-mönstret användas som det är, fast utan rynkor. Rynkorna från oket ska inte heller vara med. Ringningen ska vara lite djupare så det behövs egentligen ingen knäppning alls. Som av en händelse har jag tyg som kan användas för testsömnad.2014-06-23 09.19.41Jag köpte det i en second-handaffär, vet egentligen inte riktigt varför, är egentligen inte så förtjust i det. Men det är fint fall i det, troligen innehåller det en del viscose, så det passar bra att använda som test-tyg till den här blusmodellen. Som ju är något heeeelt annat i grafitgrå silke. Blir modellen bra tror jag att jag har ett annat tyg i gömmorna som är lite finare …

 

Ps. Har kollat upp att bilden är från Martin+OSA:s sommarkollektion 2008. Ds.

 

 

Varifrån kommer inspirationen?

/ Ewa / Lämna en kommentar

Vad är det som får dig att sätta igång med ett nytt projekt? För egen del inspireras jag många gånger av själva materialet:  känslan av ett mjukt och lätt kidmohairgarn eller lyster och färg hos ett silkegarn kan få mig att vilja börja sticka direkt.image

 

 

 

imageDet råder inte idétorka hos mig, snarare brist på tid att genomföra alla idéer. För att inte glömma bort alla uppslag fotograferar jag en del, skissar och samlar på mig små saker som kan leda tankarna till mina idéer igen.

De här snäckorna till exempel

image

finns i mitt syrum för att  påminna om idén till en randning i en kofta. Men kan det också vara så att de på något sätt påverkat valet av färger till dessa mormorsrutor?

image

I alla fall vet jag att jag köpte det grålila garnet i yttersta varvet utifrån snäckorna. De andra garnerna fanns i ”mitt lager”. Några av garnerna är växtfärgade och de har jag fått av en arbetskamrat.imageNaturen är en underbar inspirationskälla.

IMG_0549IMG_0546

 

 

 

 

 

De här slånbären har givit mig en idé till ännu en kofta, kanske i mörkgrönt, med runt ok med mönster och färgsättning utifrån bär och blad.

 

Det skulle vara roligt att höra vad du inspireras av!