Elektrobroderi – vad är det? Och hur gör man? För att ta reda på det har jag åkt till Skurups folkhögskola och går en kurs i ämnet.

Enkelt uttryckt kan man säga att man kombinerar broderi med elkomponenter som gör att det blinkar och lyser i broderiet. Man kan själv programmera hur lamporna ska lysa  men ett steg i taget … Jag har haft fullt sjå med få till ett kopplingsschema till mina 10 blinkande LED-lampor och har därför använt mig av det program som fanns förprogrammerat på kortet.

Först skulle man kolla att komponenterna man tänker använda fungerar – lite tråkigt att sitta och sy fast en massa lampor och sladdar för att sedan upptäcka att inget lyser …

Sedan måste man planera elens väg genom broderiet. Inga elledningar får korsa varandra när man jobbar med konduktiv tråd.  Här ser du mitt kopplingsschema:

Och här ser du hur det ser ut när jag sytt fast alla ledlampor, batterihållare och en LilyTwinkle som ska få lamporna att blinka.

Jag har använt konduktiv tråd. Väljer man att leda strömmen genom mer traditionella elsladdar krävs lite lödning. Kursledaren Anna Cederquist kan det här med el och visade hur det går till.

Förutom ellära provade vi igår på att göra kavelfrans och vi fick göra en frigörande broderiövning.

Kavelfrans har jag provat på förut, men Karin Eldforsen – en annan av kursledarna –  tipsade om att lägga ullgarnet ömsom i högervarv, ömsom i vänstervarv – och vips var den där förargliga spiralvridningen borta som blev när jag gjorde kavelfrans tidigare. Min lilla fnutt ser ju inte mycket ut för världen, och ärligt talat har jag kanske inte uppskattat kavelfransen efter förtjänst tidigare, men titta på Karins kudde så ser du så fint kavelfrans kan pryda en kudde. Man måste ju inte vara så konventionell och placera fransen i ytterkanten.

Lena Pallenius introducerade broderiövningen som gick ut på att brodera på tyg i två olika färger, en färg som man gillar och en som man ogillar, med garn i två färger som man gillar.

Här är mina två lappar. Den blå tygbiten är min gilla-lapp. (Lila fanns inte.) Den ockragula är mina ogilla-lapp. Lite häftigt var det att upptäcka att den tygbit jag helst villa jobba vidare med var den gula. Det hände lite mer när mina favoritfärger fick lite lyft av en färg som jag inte brukar använda.

Det sista jag gjorde innan vi packade ihop för kvällen var att fundera över färgval till mitt broderiprojekt:

 

 

 

Efter middagen åkte vi till Abbekås för ett kvällsdopp.

Idag har vi stygnat vidare. Karin har visat olika exempel på bottensömmar. Här är en hel låda med hennes inspirerande små fina kuddar/stora nåldynor med olika bottensömmar i kombination med pärlor, guldtråd, franska knutar och andra stygn.

Karin berättade också om skarvsöm som den som ville kunde prova på.

Ovan en läcker men kanske något mer traditionell kudde

och här några av Karins experiment med tekniken.

På ”show-and-tell” visade Klara, en av mina kurskamrater,  hur hon syr fast speglar med hjälp av pärlor:

Och här är ett av de första färdiga alstren:

 

Tyvärr filmade jag inte utan tog bara ett foto när batteriet var urkopplat, men du kan ju tänka dig vilken häftig effekt det blir när ögonen blinkar med ett blått sken …