Om vantar och stjärnor

Det är förhoppningsvis inte många morgnar till som vantar behövs och det är väl tur för så här ser mina vantar ut nu:

Jag vann garn och mönster till de här vantarna för tio år sen. Ullcentrum hade utlyst en namngivningstävling och jag vann. Jag döpte vantarna till Rutick för att mönstret är både rutigt och går i sicksack. Priset var mönster, garn och stickor till ett par vantar. På morgnarna har det behövts vantar fram till nu, fast inte så tjocka, och då har mina Rutick-vantar varit perfekta, men nu är de bortom all räddning. Jag har tidigare lagat tummarna, men nu är garnet tunnslitet lite överallt så det är inte lönt att laga vantarna mer. De behöver ersättare så jag har lagt upp till ett par Stars av Anita Widell. Jag har länge tänkt sticka något av hennes vantmönster, men det är svårt att välja för hon har gjort så många fina, se här. Det är också väldigt fint att allt man betalar för hennes mönster oavkortat går till Love and Hope som är en svensk hjälporganisation som arbetar mot barnsexhandel, med verksamhet i Indien och Nepal.

Anita använder Drops Flora till sina vantar, men jag kände att jag ville försöka använda något garn som fanns hemma och valet föll på Trekking, ett garn som Tant Kofta färgat, minns inte vad hon kallade färgen men den är mörk brun-vinröd – min favoritfärg. Garnet har legat länge och väntat på att bli sockor, men nu blir det vantar istället. Jag behöver nog gå ner i stickstorlek för att vantarna ska bli lagom stora (små) till mig. Jag har ett kvartsnummer mindre stickor hemma och har precis börjat sticka med dem för att se om vantarna blir tillräckligt små med dem. Jag sörjer inte om jag måste skaffa ännu tunnare stickor, för jag gillar egentligen inte att sticka med metallstickor, stickar hellre med kolfiberstickor.

Man anar att en stjärna håller på att växa fram i höger sida.

Egentligen håller jag på med en helt annan stickning:

en kofta till Rut, yngsta barnbarnet. Det ska bli stjärnor på den också så småningom.

På tal om stjärnor: jag har aldrig lärt mig mer än första versen på Blinka lilla stjärna men upptäckte häromdagen att det finns tre verser till. Kanske jag skulle lära mig dem så jag kan sjunga dem för lilla Rut och hennes kusin Iris. Kan du alla fyra verserna? Annars har du dem här:

Blinka lilla stjärna där, hur jag undrar var du är. Fjärran lockar du min syn. Lik en diamant i skyn. Blinka lilla stjärna där hur jag undrar var du är.

När den sköna sol gått ner strax du kommer fram och ler, börjar klar din stilla gång glimmar, glimmar natten lång. Blinka lilla stjärna där, hur jag undrar var du är.

Vandraren på nattlig stig, för ditt ljus han älskar dig, han ej hade sett att gå, om du inte glimmat så, blinka lilla stjärna där hur jag undrar var du är.

Ofta du med blick så fin, tittar genom min gardin. Sluter ögat ej förrän, solen visar sig igen. Blinka lilla stjärna där, hur jag undrar var du är.