Dockornas dag

Igår var det dockornas dag hos mig. I förrgår plockade vi ju ner en massa lådor från vinden och igår var planen att jag skulle gå igenom dem ordentligt. Ganska snabbt insåg jag att jag måste göra nån sorts begränsning i detta sisyfosarbete, så jag bestämde att jag bara skulle gå igenom lådor med döttrarnas dockor och gosedjur. Det blev ändå några stycken …

Det blev en riktigt nostalgitripp, för jag hittade mina egna dockor också:

Trasdockan Malin – som min mormor sydde till mig när jag var liten. Hennes randiga klänning är borta men mameluckerna finns kvar.

Skrållandockan – när jag lekte med min kusin hette hennes docka alltid Manjorite och min alltid Marie. Marie fick ny tygkropp när mina döttrar var små. Tänk, hon måste ju vara närmare 60 år nu!

Studentdockan fick jag av min vän Marianne när jag tog studenten. Studentmössan är lite gulnad vid det här laget, men klänningen ser ut precis som den jag hade på mig när jag tog studenten. Marianne sydde både docka och kläder och virkade skor till. Hon påpekade att jag troligtvis skulle komma behöva raka henne efter ett tag, för trikån är lite gles så hår från ullstoppningen skulle förmodligen krypa ut så småningom. Tja, lite hårig på ryggen är hon allt …

Sist i raden är Waldorfdockan som jag själv sydde när jag gick textillärarutbilningen. Den ser ut som jag gjorde på 80-talet. Kolla hockeyfrillan! Koftan är stickad av samma Wåhlstedtsgarn som jag hade stickat min egen tröja av. Jeansen hittade jag, men tyvärr inte skinnstövlarna.

Vem vet – de kanske dyker upp bland Barbie-grejerna. För Barbie-sakerna har jag inte gått igenom än – jag fick begränsa mig ytterligare för att inte tappa sug och ork.

Men jag tvättade alla lakan, täcken och kläder – och de var rätt många: