Sommarens sista ros?

Väderprognosen hotade med åskväder häromkvällen och då kanske denna ros skulle fått sin dödsstöt så jag plockade in den och satte den på köksbordet. Det kan vara så att detta är sommarens sista ros.

Vi är ju inne i september så det är väl nu ”den årstid de svaga kallar höst” börjar. Jag kom egentligen bara ihåg den raden ur Karlfeldts dikt så därför sökte jag upp den för att läsa hela. Följande rad var

Nu blommar heden röd av ljungen

och det gör den ju – ja, kanske inte precis röd, men blommar gör den.

Och jag fick tända tivolibelysningen i vårt uterum igårkväll när jag satt och stickade. Den hjälper ju dock inte särskilt mycket, så efter ett tag fick jag gå in. Som synes har jag kommit ganska långt på min tröja. Nu gäller det att sticka fort för jag är rädd att garnet håller på att ta slut, har bara ett nystan kvar och hela oket kvar att sticka. Det här var ju en potentiell resestickning, men den har blivit så stor och otymplig att jag knappast kan ta med den på tåget. Den skulle ju ta mer plats än resten av min packning (nästan, i alla fall).

5 reaktioner till “Sommarens sista ros?

Lägg till din

  1. Hej Ewa! Det känns både vemodigt och mysigt att läsa om den sista rosen och ljungen som blommar, samtidigt som tröjan växer fram. Håller tummarna för att garnet räcker hela vägen! Det vore ju typiskt annars när du kommit så långt.

    KRAM till Dig! Anna

    Gillad av 1 person

  2. Finns det ngn slags hastighetsbegränsning på stickning månntro…? Lycka till! 😉
    Ett sådant fint och mysigt uterum ni har! Kan tänka mig att ni får mycket användning av det!

    Gilla

    1. Tack! Vi tycker mycket om vårt uterum. Det fanns ett gammalt på samma plats när vi köpte huset, men det fick rivas när vi dränerade om. Det nya uterummet fick samma mått, men skjutdörrar i isolerat glas på två sidor och tjockare tak, så vi kan utnyttja det under större del av året än det tidigare uterummet. Tomten sluttar upp från uterummet och den är kantad med träd och buskar så att ligga i soffan i uterummet är som att ligga och filosofera i en grön grotta. Du kan tänka dig att jag slumrat till där många gånger :).

      Gillad av 1 person

Lämna ett svar till Ewa Svensson med bloggen Tyg, garn och hund Avbryt svar

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑