Minns i november den ljuva september

Den här bilden tog jag den första oktober på Fendis och min förmiddagspromenad, men den här tog jag dagen innan, alltså den sista september:

Tänk, mjölkört som blommar i slutet av september! I vår familj brukar vi säga att det är långt kvar av sommaren när rallarrosen (mjölkörten) blommar nertill och att sommaren närmar sig sitt slut när den blommar i toppen. Det stämmer ju inte riktigt här ;).

I slutet av september fick vi vara med om en alldeles extra speciell dag när Iris, vårt första barnbarn, döptes. Det var en vacker stund i kyrkan med fint tal av prästen, solosång med gitarrkomp, textläsning av moster My och kusin Oscar hällde dopvattnet i dopfunten. Efteråt var det dopfika med närmare 80 gäster – både små och stora. Inte undra på att Iris sov gott sen. Dopklänningen har både jag, min syster och mina döttrar burit på våra dop så den är lite mer än 60 år nu. Alla namn och dopdatum broderas på nederkanten.

På kvällen bjöd Iris mamma och pappa närmaste släkten på 7-rätters middag! Det var så roligt att ”di gamle” (våra föräldrar) också kunde vara med.

Snart är det dags att fira igen – Johan, andra dotterns sambo, fyller år. Han frågade lite försynt om jag kanske kunde sy ett nytt förkläde åt honom. Vem kan motstå en sådan önskan? Inte jag i alla fall. Blev så glad när jag hittade det här tyget, tyckte det skulle passa Johan eftersom han är så bra på växter. Märket hade jag redan hemma. Det är verkligen limited edition för jag köpte den sista metern som fanns av tyget. Enda smolk i glädjebägaren var att jag inte blev riktigt nöjd med sömmarna. Jag försökte med allt jag kunde komma på: trädde om övertråd och undertråd, spolade ny undertråd, bytte nål och till sist även tråd. Då blev det lite bättre. Jag har hört att nyare symaskiner helst ska sys med polyestertråd i, men jag har inte haft såna här problem med den här maskinen tidigare. Kanske var tyget tryckt med nån färg som bjöd tråden extra motstånd? Jag får kolla upp det här innan jag ska på sy-lan så jag kan sy hela lan-helgen utan problem.

Ps. Såg du fickan på förklädet? Jag är mäkta stolt över mönsterpassningen – tänk att det gick att få till med så precist med tyg.