Idag var mor och far här på lunch. Mor hade på sig toppen som hon och jag stickat. Jag har skrivit om den här stickningen förut – det var ju så att mor själv började sticka på den förrförra sommaren, men eftersom mor har fått myocit (en reumatisk muskelinflammation som främst försvagar muskler i armar, ben och nacke) och garnet var lite halt att sticka med lovade jag att sticka färdigt. Ursprungsmodellen hade ett vackert spetsstickat ok men vi kom överens om att mönstret inte skulle komma till sin rätt i det här självrandande garnet så det blev bara slätstickning utom runt ärm- hals- och nederkant där det är rätstickning.
Mor hade köpt garn till ett linne till i samma kvalité, i en fin rosa färg, lika trasselbenäget. Hon började sticka på det, sen skulle jag ta över. Tanken var att jag skulle sticka det linnet/toppen precis efter beskrivningen, med spetsmönster och allt, men efter vägning av det rosa garn som blivit kvar efter allt garntrassel kom jag fram till att garnet inte skulle räcka. Jag beställde nytt garn till mor, i glada färger men inte lika halkigt. Jag har tagit över den stickningen också, men idag bestämde vi att den inte behöver vara färdig förrän det blir kallt.
Mina kära föräldrar – tryckte visst av bilden mitt i en flirt?!
Tyg, garn och hund 
Vilken söt mamma i fin stickad topp! Bilden på dina föräldrar är också toppen precis som själva toppen!
GillaGillad av 1 person
Tack! Ja, jag har både en toppenmor och en toppenfar 🙂
GillaGillad av 1 person
Underbart att du har dina föräldrar kvar! Jag saknar mina ofta. Jättefin topp, kul att ni kunde göra den tillsammans.
GillaGilla
Ja, det gav en extra dimension till det hela att vi stickade lite var på toppen. Det är fint att få ha föräldrarna kvar i vuxen ålder. När de var här senast sa far:
– Tänk att vi har barn som snart ska gå i pension.
GillaGilla