Räven kan inte raska över isen riktigt än
I mellandagarna pysslade Ida, My och jag med lite av varje av tyg och garn. Ida fick för sig att hon ville sy en räv (inspirerad av julvisan månne?) och hon hittade riktigt räviga tyger i min lapplåda. Räven hann inte bli riktigt klar innan Ida åkte hem till Stockholm igen, så här såg den ut innan den packades ner i resväskan.
My stickade färdigt sina sockor som hon började på i somras. När hon och Ida var hemma i somras hade jag fyllt en korg med raggsocksgarn i olika färger samt två set med strumpstickor – en ”tänk om det regnar i 14 dagar-korg”. Det regnade i 13, så det är kanske förklaringen till att det var lite kvar att sticka, men inte mycket. Det var bara ena hälen. Nu är sockorna helt klara!
Själv stoppade jag strumpor åt David (Idas sambo). Det är ju roligt att han använder sockorna jag stickat åt honom, men de var verkligen slitna så de lär behöva stoppas snart igen.
Jag stoppade de båda sockorna på olika sätt. Det här gick ganska snabbt – fast jag fick sy en extra kedjestygnsrad till vänster när jag egentligen trodde att jag var klar. Då såg jag att garnet i maskraden där var väldigt tunt.
Metoden att spänna upp hjälptrådar att sy maskstygn kring har jag nog inte använt sedan vi gjorde det på textillärarutbildningen anno dazumal. Det tog tid men syns ju mycket mindre, nästan inte alls. Jag hade stor nytta av Hemslöjdens förlags teknikhäfte ”Stoppa” av Katarina Evans och Katarina Breiditis när jag gjorde den här lagningen.
Tyg, garn och hund 
Kommentera gärna!