Om du gillar att sy och får tillfälle att åka på sy-lan rekommenderar jag dig varmt att göra det. Det är SÅ roligt att under en hel helg tillsammans med andra sy-nördar riktigt grotta ner sig bland tyg och tråd och bara sy, sy och sy …

Den här klänningen sydde jag på ett sy-LAN jag var med på förra helgen. Modellen heter Lady, kommer från Svenska mönster. Jag har sytt två tidigare. Nummer två gjorde jag lite större än den första jag sydde. När jag skulle sy den här bestämde jag mig för att återgå till orginalstorleken (38). Tyget är ju töjbart :). Jag har inte trivts lika bra i den större klänningen, tror att det beror på att den inte sitter lika tight.

Tyget är en ekologisk bomullstrikå från tyg.se.

Inför tidigare sy-LAN har jag klippt till allting i förväg, har varit rädd för att klippa fel om jag klippte till på lanet. Jag har hållit mig till redan beprövade modeller. Denna gång var jag lite modigare och testade nya mönster.

Tröjmodellen här heter Elisabeth och kommer från Mönsterfabriken. Jag läste om den på bloggen frk Wiberg i somras och blev nyfiken, för Susanna Wiberg lovordade verkligen modellen. Jag undrade vad det var som gjorde modellen så fantastisk så jag beställde ett mönster, men sen har det blivit liggande. Strax innan jag skulle åka till lanet slängde jag ner mönstret och en linnedamastduk jag köpt på Myrorna för 65 kronor. Det gick snabbt att klippa till delarna, lite för snabbt: jag var så fokuserad på att få bårderna i ändarna på duken nertill på ärmar och liv att jag inte såg att vissa blommor kom upp och ner. Men, som Uffe tröstande sa när jag kom hem:

– Det är ju vitt på vitt. Det är väl ingen människa som tänker på det.

Jag är tycker att modellen är fin i sig: halsringningen är snygg och det är otroligt att man kan få till en så fin passform utan insnitt i ett vävt tyg, men jag kan tänka mig att testa lite varianter, t.ex. förlänga ryggen. Det skulle också vara roligt att prova att sy den i ett tyg med mjukare fall.

Byxorna är ett annat experiment. Framstycket har jag ritat av från ett par träningsbyxor som jag tycker mycket om, men som börjar bli slitna. Tanken var att jag skulle rita av bakstycket också, men det ville sig inte riktigt. Det var större än framstycket och svårt att släta ut så att det skulle gå att rita av. Jag chansade och ritade av ett bakstycke från ett mönster vi hade i skolan, och det visade sig passa ihop med framstycket. Finessen med modellen är den lågt skurna midjan fram i kombination med en dubbelvikt mudd i samma tyg som byxan som kan vikas ner:

Byxorna var tänkta som nya träningsbyxor, men jag tyckte de blev så fina att jag uteslöt mudden nertill som finns på orginalmodellen och fick på så sätt ett par sköna och vardagsbyxor istället.

Alla sydde inte kläder. Nina, som arrangerade lanet, är mästare på att sy väskor. Hennes arbetssätt är lite tvärtom mitt: hon har med massor av spännande och udda material, spännen och grejer och bestämmer sig i stunden för hur väskan ska se ut.

Jag ser redan fram emot nästa sy-LAN! Nästa gång ska jag försöka packa i god tid. Den här gången fick jag ringa hem till min älskade Uffe och be honom komma med pedalen till overlockmaskinen, och det gjorde han utan knot trots att det innebar ett par mils bilkörning.