Från Hallands Väderö till Hemsö

Den första juli i år firade Uffe och jag att vi varit gifta i 30 år – och innan vi gifte oss hade vi haft sällskap i 10 år. Det var på en skolutflykt till Hallands Väderö, uppe i ett fågeltorn, som det sa klick. Nu, 40 år senare, åkte vi till Hallands Väderö igen tillsammans med My, vår äldsta dotter. Fågeltornet var borta, men fyren finns kvar.

Vi hade inte tänkt på att ta med badkläder, men ville ändå känna på vattnet. Det var kristallklart – och kallt.

På skolresan åkte vi från Torekov till Väderön med fiskebåt. Nu åker man med en sån här dubbelkölad båt. Vi såg att svalor hade byggt bo under båten, och de flög in och ut mellan skroven. Undrar hur de tänkte? Blir det inte lite krångligt att mata ungarna?

Sista veckan i juli var vi bjudna till goda vänner som har stuga på Hemsö utanför Härnösand. På vägen dit övernattade vi vid Erik-Anders, en hälsingegård som ingår i världsarvslistan.

Vi njöt av smaskig chokladkaka med squash och den godaste läsk jag smakat (lokalproducerad ros- och myntalemonad) i den vackra trädgården,

Trädgården var återskapad så som den sett ut på 20-talet, med detta tillägg: en lekstuga byggd som en minikopia av Erik-Anders-gården.

Till Hemsö kommer man också med båt, men en bilfärja.

Första eftermiddagen svepte en trolsk dimma över ön. Här är vi på väg ner till Sågsand, en fin badstrand, och därifrån gick vi till

Prästhushamn, ett gammalt fiskeläge.

Man behöver inte vara speciellt militärt intresserad för att ändå fascineras av Hemsö fästning som vi besökte nästa dag. Tänk att man borrat och sprängt sig 40 meter ner i berget och byggt långa gångar som skulle vara atombombssäkra, och utrymmena därutöver rymde 300 mans besättning med stab, stridsledning, logement, kök, verkstäder och till och med sjukhus.

Uffe tog en massa bilder under jord, men jag fotograferade utsikten …

Hemsön har tidigare varit skyddsområde, men nu kan även utländska turister besöka ön.

Hemsön ligger inte långt från Härnösand, och eftersom våra vänner vet att Uffe är intresserad av bilar föreslog de ett besök på Härnösands bilmuseum, Sveriges största bilmuseum. Här är min favorit: Sveriges första husbil som ser ut som en husvagn med bussratt och förarsäte. Tyvärr klarade den aldrig registreringsbesiktningen …

Museet är ganska nytt, startade 2015, och trevligt uppbyggt med olika temahallar. Jag gillade dockorna klädda i tidsenliga kläder som satte in bilarna i ett större sammanhang. Här är Bonnie & Clyde som gillade Ford och bara stal sådana bilar. Clyde lär till och med ha skrivit till Henry Ford när Ford kom med en V8-motor och tackat för den nya motorn: ”Den går mycket bra, och det är lätt att köra ifrån polisen”. (Allt enligt utställningstext.),

Jag har inga uppgifter om klänningen, men visst är den otroligt tjusig med alla sina draperingar.

Vi var även på Murberget och besökte både friluftsmuseet och Västernorrlands museum där dessa vackra klänningar fanns. Utställningen heter Couture och trasmattor och pågår till d. 8 september.

Just denna klänning snurrade runt, runt, så jag fick väl inte riktigt in skärpan men det syns i alla fall att det är en sidenklänning med pärlemorpaljetter. Den är liksom alla de andra fina klänningarna sydd och designad av Marianne Ördell som skänkt sina klänningar till museet. Hon bodde stor del av sitt liv i Härnösand. Hon hade breda kunskaper inom sömnad, hade arbetat både som sömmerska på modehus (bland annat sytt åt personer i svenska kungahuset) och som sömnadslärare. Jag log lite igenkännande åt sömnadsproverna på väggen – såna fick jag också göra när jag gick en förberedande kurs inför textillärarutbildningen.